Ja, jag vet hur mycket jag tjatar om att jag är så trött, men idag är det bortom allt förstånd. Sov ingenting i natt – känns det som – men i den verkliga världen var det säkert några timmar i alla fall. Ont i knät, tänkte på jobbet och rädd att försova mig så att jag skulle missa tåget till Växjö. Jag hann med tåget. Och sov på det också.
Emil har åkt till Tranås för första gången idag och det är tomt utan honom. Dessutom bor stackarn helt sunkigt. Han skickade en bild på rummet och ärligt talat ser det ut som en fängelsecell, är tydligen helt inrökt och dessutom är kylskåpet så fullt att han inte får plats med maten utan måste ha den i bilen. Men fryst mjölk tinar väl i varmt kaffe kan jag tänka mig.
Emils lyxlya i Tranås
Fast nu sms:ade han precis och skrev att han just bytt till ett annat rum. Det var iskallt. Ja, ja, man kan väl inte få allt…
Självklart visar det sig också att det är så gott som stopp i vårt avlopp här hemma. Och självklart händer det första dagen Emil är borta och jag är galet trött. Det här gjorde mig inte piggare. När tvättmaskinen tömde sig började det sprutta vatten ur slasken i köket à la fontän samtidigt som det började lukta som om någon hade gjort ”number two” så det stod härliga till i badrummet. Vilket i och för sig är rätt ställe att göra det på, men det är inte så roligt om det luktar så utan att någon har befunnit sig i badrummet den senaste halvtimmen. Tänkte ju också att jag skulle diska upp de där grejerna som har stått på diskbänken sedan i helgen. Det gjorde jag, men nu blir jag inte av med vattnet. Eller det som en gång var vatten och som nu mera, fortfarande är flytande, men nu har drygats ut med gammal filmjölk, flytande margarin och body lotion i en underbar kompott. Nu får det stå så och så hoppas jag att om jag inte bryr mig om det kanske det tröttnar av sig självt och rinner ned. Eller?
Och så sa doktorn att medicinen jag fick kunde irritera magen lite. Det har den gjort nu.
Vedbyvärlden 