Köpte längdåkningspaketet i tisdags. Gick tillbaka till affären och lät dem mäta ut spannet i går. Fick hjälp av vänlig kollega att sätta tejp i frånskjutet igår. Lassade in härligheten i bilen i förmiddags och drog till Svartbäcksmåla. Själv. Familjen fick jag inte med mig. Väldigt nervös. Fick be om vägbeskrivning av sambon. Väl framme fick jag nervöshetskissa på på toalett utan papper innan jag vågade spänna på mig skidorna, fråga annan van åkare åt vilket håll jag skulle åka och sedan ge mig iväg. Kändes riktigt bra. Fick efter några hundra meter stanna och ta på mig stavarna igen eftersom jag inte hade lyckats ta på mig dem rätt. Sedan blev det åka av. En slinga med konstsnö var öppen. 4,1 kilometer lång. Slingrig och lite upp och ned men mestadels ganska flackt. Jag fokuserade på att se ut som på de youtubeklipp som jag hade sett där van skidåkare lär ut teknik och olika skidväxlar. Kändes lite skakigt först, men ganska snabbt kom jag ändå in i rytm och teknik. Allt funkade fint tills det kom en sväng och spåren försvann i någon form av skejtinferno. Har svårt att tro att det går att åka långsammare än jag gjorde i de där svängarna. Men när det var spår var det bara att stå på. Även om det gick nedför och svängde. Varvet hade en brantare nedförsbacke som slutade i en sväng. Där höll jag mig på benen två av tre gånger. Och så kan jag konstatera att jag verkligen hade bra fäste. Kunde trampa på bra uppför de flesta backar utan att halka bakåt. Men så klart fäste på bekostnad av glid. Känns lite fegt att köra med valla så jag körde ju ovallat med bara tejp i spannet. Fränt, men till nästa säsong ska jag unna mig lite glid nedför också så att jag slipper staka precis hela tiden.
Och så ska jag fjäska för min familj så att jag får dra iväg nästa helg också. Det kan ju vara sista gången för den här säsongen. Och den där Halvvasan med A och S känns inte alls orimlig:)
Vedbyvärlden 