Tunga intervallben

För att få in all veckans träning, som den här veckan ändå bara är tre pass, fick jag köra kortintervallerna följt av veckans styrka igår dagen efter Kalmarmilen. På programmet stod 4x3x150 meter med 40 sekunders ståvila efter varje intervall utom efter var tredje då den var 80 sekunder. Alltså intervaller är ju så sjukt jobbigt. Jag hoppas verkligen att de gör nytta. Annars känns det helt meningslöst att springa tills man skriker på varje utandning och sedan brottas med en hord flugor medan man vilar. Ibland undrar jag om intervaller är en träningsform som jag så där spontant och frivilligt kommer att ägna mig åt när halvmaran i Stockholm är avklarad. Har svårt att se det nu, men man vet aldrig. Backintervaller kanske jag kommer att köra, men kortintervaller och långintervaller för den delen är ytterst tveksamt. Om jag inte ser att det gör tydlig skillnad.

Det bästa med dem är ändå när de tar slut och då ska man jogga ned i två kilometer med sina trästockar till ben. Går så där. Känns som att springa Kalmarmilen – fast tvärtom.

Styrkan efter gick bra, men det är ändå lite lite jobbigare att göra den om man samtidigt ska slåss med flugor. Glömde armhävningarna så jag får väl köra dem ett par varv idag.

Nu är det en dag eller två med vila innan nästa långpass på 13,5 kilometer. Då ska jag springa lite fortare än förra gången. Då sprang jag på 1h 20 min med en snitt tid på 5.58. Där kan jag nog våga springa lite fortare. Och mer avslappnat eftersom jag fortfarande har ont i axlarna efter den rundan.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s