Som ett brev på förkylningsposten

Sa tidigare att jag räknade kallt med förkylning när skolan dragit igång igen. Jorå. Den kom. På det vanliga irriterande viset med lurigt halsont och inget mer. Än. Så den där intervallstegen som jag skulle kört idag hoppade jag över. Kanske fegar jag bara för mycket. Jag har ju inte superont i halsen, men jag känner att det är något där. Är så rädd för att dra på mig mer om jag skulle chansat och kört ändå. Vill ju hellre köra det där riktiga långpasset i helgen på 18 kilometer eftersom jag aldrig har sprungit så långt tidigare.

Nu vill jag istället äta godis. Synd att jag inte hittar något hemma. Hoppas att vi har glass istället. Det är väl bra för halsont också. Sa i alla fall alltid min mormor. Hon sa också att sår läkte bättre utan plåster. Och att hon trillade omkull på köksgolvet när vi hade ätit upp all mat som låg på våra tallrikar. Och det var sant. Jag har sett det med mina egna ögon.

Nu stoppar jag in huvudet i frysen och letar glass. Om jag inte hittar någon kanske det alltid finns någon liten isbit att sutta på istället. Inte alls lika festligt, men kallt. Eller kanske en öl från kylen. De finns. Det har jag också sett.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s