Kategoriarkiv: DN Stockholm halvmarathon

Dagen efter för 20333

Jag har så ont i ljumskarna, ont i vänster knä, ont i låren och lite ont i höger fot. Men det var fan värt det. När jag hade gått i mål i går i DN Stockholm Halvmarathon kände jag att nej, jag kanske inte gör om det här. Det var inte så jobbigt egentligen, men jag hade så ont i benen när jag kom i mål. Och det var så kallt. De blåste snålt på Skeppsbron där jag hade stämt träff med familjen som hade mina överdragskläder. Annars var det ett jätteroligt lopp. Härlig bana. Det var inte ens trångt någon gång. Utom kanske just över Lilla västerbron. Där gick det ruggigt sakta ett tag och det gick inte att springa om. Väl över bron kunde jag stå på lite bättre igen. Såg också på mina mellantider på nätet att jag höll ett ganska jämt tempo loppet igenom. Lite långsammare sista fem kilometerna, men det är ju inte så konstigt. Dels var jag trött i benen, men framför allt gick det ju uppåt i vad som kändes som flera kilometer.

Det är väl det jag tar med mig från loppet att jag behöver träna mer backe. Det jag hade läst om banan i förväg att Torsgatan kunde vara tung märkte jag inget av. Den lutningen gjorde mig inget. Svag, men ganska lång lutning har jag sprungit en del. Däremot de kortare och brantare backarna har det varit sämre med. Nu har jag som mål att träna sådana lite mer. Jag tänker att jag behöver få starkare ben. Flåset var det inget fel på, men jag blev ju så trött i benen. Foten kändes bra ganska så länge. Fick inte ont i den förrän efter kanske 7-8 kilometer. Ljumskarna fick jag ont i redan efter fem kilometer och de gjorde ont de sista 16 kilometerna. Kände inte heller av förkylningen under hela loppet. Missade också vattnet vid två vätskestationer och fick sportdryck istället. Gick bra, men efter andra gången längtade jag efter vatten. Kanske skulle man ändå springa med vätskebälte en annan gång för att slippa trängseln vid vätskeborden. Vi får väl se om det blir fler gånger.

Annars är jag så glad över att ha gjort det. Hade ju tränat för 2.10, men var glad att över huvud taget ta mig runt. Sprang in på 2.10.59. Personligt rekord. Både distansmässigt och därför även tidsmässigt. En tid att slå.

Annonser

1 kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Today’s the day

Nu är det noll dagar kvar. Fyra timmar kvar bara faktiskt. Och jag känner av förkylningen. Kanske är halsen lite bättre, men istället är som ett lätt tryck över bröstet som gör det lite jobbigt att andas ibland. Nu är min taktik att jag ska intala mig själv att det är mer nervositet än virus som är orsaken.

Dagens mål i rangordning:

  1. Komma till start
  2. Genomföra loppet
  3. Springa hela vägen
  4. Komma så nära 2.10 som möjligt.

Med sista punkten har brottas jag med mig själv. Jag har tränat för 2.10, men när jag var i Kungsan igår och hämtade min nummerlapp tävlade jag i SJ:s tält om vilken min sluttid skulle bli och då gissade jag på 2.12.28. Nu vet jag inte om jag ska satsa på att komma så nära det som möjligt för att vinna det priset eller om jag ska satsa på att springa snabbare om jag kan. Tror fortfarande att mitt huvudmål ska bli att ta mig runt. Och det viktigaste målet att jag ska ha roligt.

Förkyld kan jag vara imorgon. Wish me luck!

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Kolhydrater i internposten

Kolhydrater

Med detta kom också tipset att bita ihop, gurgla med whiskey, saltvatten, Vademecum eller vad jag kan tänkas hitta på. För jag har INTE ont i halsen. INTE. ONT. I. HALSEN.

Uppdatering: Läste förresten i ett forum igår att det där med att känna halsont/förkylning/ont i foten innan ett lopp kan lika gärna handla om nerver och att om bara löpare som kände sig helt 100 ställde sig på startlinjen i alla lopp skulle det räcka med en ganska liten startgrupp.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tre dagar kvar

Om tre dagar ska jag springa längre än jag någonsin har gjort i mitt liv. Bara det gör mig nervös. Det blir inte bättre av att jag är omgiven av snorande, hostande, halsonda människor. Jag har klamrat mig fast vid att jag sällan blir sjuk. Brukar knappt bli förkyld. Halsen är min akilleshäl och där kan jag ha lite småont nästan jämt. Har klarat mig ganska bra, men nu vetifasen. Gör det inte lite ont i halsen ändå? Lite snorigare än vanligt är jag nog. Jag tänker att lite snor kan jag springa med, men halsont vill jag inte köra på. Det har jag gjort en gång och jag blev inte bra på flera månader. Men vad ska jag göra? Jag hade behövt isolera mig från kollegor och familj. Jag hade behövt rulla in antingen dem eller mig själv i bubbelplast alternativt astronautdräkt och sedan via någon form av radiosystem kommunicera med min virusfyllda omgivning. Eller helt enkelt flytta iväg till en eremitstuga de sista veckorna innan loppet. Men det är ju inte riktigt görligt. Således sitter jag mina hostande kollegor vid fikat och pussar min snoriga sambo på munnen och sover inlindad i förkylningssnarkande barn. Det vore i det närmaste ett under om jag inte blev förkyld efter denna massiva exponering. Men det har gått bra. Hittills. Och ikväll halsen. Har ätit glass för att min mormor sa att det var bra när man hade ont i halsen. Hmmm, kanske inte. Men jag kanske kan se det som en del av min kolhydratuppladdning även om det inte är de snabba kolhydraterna jag ska fokusera på.

Frågan är vad jag gör nu. Jag vill verkligen verkligen springa på lördag. Sprang i långintervaller i söndags och det gick så bra och var så roligt. Gjorde mig ännu mer peppad. Nu läser jag allt jag kommer över om loppet och längtar verkligen efter det. Bara det är en bedrift med tanke på hur livrädd jag blev när jag fick starten som present i februari. Hoppas hoppas hoppas att det blir som vanligt. Ont i halsen ett par dagar och sedan puts väck. Hoppas.

2 kommentarer

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Nä nu blommar asfalten

Inte bara halsirriterad längre. Börjar det inte sticka lite oroväckande i näsan? Känner jag mig inte lite mer frusen än vanligt? Har alla hostiga snörvlare i min omgivning påverkat min hälsa? Har mitt immunförsvar av stål börjat svikta? Så här kan vi inte ha det. Svik mig inte nu!

10 dagar kvar till Stockholm Halvmarathon.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon

Nästa långpass

Insåg just att nästa gång jag är redo att springa ett långpass står jag på startlinjen på DN Stockholm Halvmarathon. Shit.

12 dagar kvar. För tio minuter sedan.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Rekordlångt med överlevnad

18km 1 sept 2013Skrytbild för att sån är jag. Har aldrig sprungit så här långt tidigare. Och orkade det nästan inte nu heller. Den där backen i Stora Rör höll på att få mig på fall. Men det började bra trots kass attityd på grund av för trött och dåligt med mat. Kändes ändå bra när jag stack iväg. Gick bra ganska länge och sprang fort efter sex kilometer tyckte jag. Men det är klart nedförsbacke hjälper ju till fartmässigt. Vid nio kilometer mötte jag en gammal fin lastbil med huv på grusvägen när jag nästan var framme i Stora Rör. Fin, men vi fick inte plats på vägen båda två så jag fick hoppa in i snåren och stå still tills den hade kört förbi. Lite ofrivillig, men lite skön vila. Sedan kom backen och när man tror att den är slut för att man svänger av från vägen ser man att den fortsätter i grusform. Tungt, men kändes ändå okej. Började få ont i ljumskarna vid elva ungefär. Foten kändes okej ganska länge, men har lite ont i den nu trots stretch.

Såg när jag kom hem att min snabbaste kilometer kom vid 16 kilometer. Skulle säga att nedförsbacke, medvind och sjukt spöregn hjälpte till där. Det gick till sist över och då fick jag istället njuta av en väldigt vacker och hel regnbåge.

Är nöjd med tiden egentligen, men inte så nöjd med att snitta på 5.57. Backarna gjorde allt. Skilde en minut mellan backkilometrarna som gick på 6.40 och den snabba spöregnskilometern som gick på 5.36.

Det bästa med löpningen idag var, förutom att det var längdrekord, att jag såg på Runkeeper att höjdskillnaden på dagens tur var mer än 40 meter. Det kändes väldigt bra eftersom jag den senaste veckan har oroat mig lite för Stockholm halvmarathons höjdskillnad som är på 27 meter har jag för mig. På mina löpturer har det varit typ åtta meter som mest. Men nu känns det lugnt.

Kan också säga att det fanns inte mycket krafter kvar att slänga in efter 14 kilometer. Det hade varit roligt att testa med sportdryck, men jag vill ju köra med den som serveras på halvmaran och den finns inte i Kalmar eftersom alla sportbutiker kör local patriotic style och säljer bara Vitargo. Hade säkert kunnat skicka efter på nätet, men jag var inte ute i så god tid. Nu blev det vatten=ingen extra energi under turen. Å andra sidan vet jag att det räcker med det för att jag ska orka. Men nästa långtur, som är loppet, tänker jag förbereda mig bättre och äta lunch innan.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning