Kategoriarkiv: Politik

En sorglig dag för lokal journalistik

Idag blev det känt att Östran/Nyheterna ska minska sin personal med i princip hälften. 20 pers ska bort och det är ju redaktionen det drabbar eftersom annonsfolket, tryckarna och prenumerationssäljarna fick gå när Gota Media köpte tidningen för några år sedan. Redan då spådde jag att det inte skulle dröja länge förrän moderbolaget skulle börja tulla på den journalistiska mångfalden. Av erfarenhet vet jag att pengar är det enda som gäller. Sedan kan koncernchefen mässa sitt ”Vi gör inte tidning för att tjäna pengar utan tjänar pengar för att göra tidning”, till förbannelse. Men jag minns hur arg jag har varit i så många löneförhandlingar där man i högkonjunkturer vägrar att ge sina anställda en spänn mer än det centrala avtalet ger med argumentet att ”vi måste spara i ladorna till sämre tider”. Och när de sämre tiderna sedan kommer vägrar man att öppna de där ladorna utan drar in tjänster i stället. ”Tjänar pengar för att göra tidning” – my ass!

När Gota Media köpte Östran spådde jag att på det redaktionella planet skulle sporten bli först ut att slås ihop med Barometerns. Därefter skulle bildredaktionerna och kanske kultur/nöje följa. Jag hade lite fel. Sporten prickade jag in, men nu slog de till med lokalredaktionerna och redigeringen. Redigeringen! Östran har ju knappt haft någon redigering de sista åren. Reportrarna har redigerat sina egna sidor och det har funnits kanske 4-8 sena sidor. Typ. Kanske därför det är lätt att dra in de. Hoppas här då att Östrans reportrar slipper redigera sina egna sidor och kan lägga sin tid på mer research och skrivande istället. Men det tror jag inte.

Och lokalredaktionerna. Barometerns lokalredaktioner har de senaste åren varit lika anemiska som Östrans. Arbetssituationen på lokalredaktionerna har varit oerhört pressande. Nu slipper de ju konkurrens (i många fall. Jag vet inte om veckotidningen Nybro tidning/Kalmar Läns Tidning eller tredagarstidningen Ölandsbladet räknas.) och kan kanske våga välja bort grejer, men det är fortfarande många sidor som ska fyllas av väldigt få personer.

Jag tror fortfarande att det bara är en tidsfråga innan bildredaktionerna slås samman. Varför ska två fotografer åka på samma jobb, liksom. Sporten kommer det ju redan att hända och därifrån är inte steget långt till förskoleutställningar, kommunfullmäktige eller presskonferenser. Kultur och nöje följer kanske efter. Det skulle i och för sig kunna lyfta Östrans kulturella sidor som lever på undantag, men det blir fortfarande en röst mindre. I Blekinge har Blekinge Läns Tidning och Sydöstran redan delad webb som dessutom ligger bakom lås och bom. Det är ingen hemlighet att Barometerns webb snart också låses in. Om materialet i de båda tidningarna till stora delar är identiskt är det säkert lika bra att slå samman webbarna ocskå. Kanske slutar det hela som på Gotland att det enda som lever kvar som minne av en gång två tidningar är ledarsidorna som kanske får turas om att ligga på sidan två.

Och samtidigt är det klart att Barometern ska minska antalet tjänster från 80 till 60 innan man flyttar in i sitt nya mediehus, men eftersom man förmodligen löser det utan uppsägningar genom att ge de utslitna trotjänarna ett par extra månadslöner om de slutar frivilligt blir det inga rubriker.

Det är en sorglig dag idag i Kalmars södra län. Sorgligt för journalistkåren som blir av med arbetstillfällen. Sorgligt för demokratin som med största sannolikhet bara är år från att mista en röst till i mediebruset. Likriktningen är nära. För ärligt talat har lokalradion, som ska täcka ett helt län på några få personer eller de lokal tv-stationerna med ännu färre reportrar aldrig någon riktig chans mot de mer välbefolkade tidningarna. Även om de ibland kan glimra till så tillhör det de mer lyckliga undantag som bekräftar regeln. Dagens rapportering av nyheten blev självklart bäst gjord av SR P4 Kalmar.

Östrans rapportering.

Barometerns rapportering.

SR P4 Kalmars rapportering.

SVT Smålandsnytts rapportering.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Frode Grammisgalans behållning

Inte mycket var bättre än Cecilia Frodes introduktion till priset för bästa jazz under Grammisgalan tidigare i veckan.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Nytt år och Mayaindianernas nya tid

Höns

Andra dagen på det nya året. I vår västerländska tideräkning alltså. 2013. Och världen gick inte under den 21 december 2012. Eller 22 december heller beroende på vilken tidszon man nu befann sig i. Och vid närmare efterforskning var det väl tydligen inte heller det Mayaindianerna trodde utan mer att det var en ny tid som väntade. Och det kan jag helt ställa upp på och hoppas på. Så vi kan väl säga det då.

2013 (eller den 22 december 2012 om man föredrar det) gick vi in i den nya tiden. En tid där svenska folket kommer att nyktra till och se vilka de där Sverigedemokraterna egentligen är och vad de står för. Svenskarna kommer att vakna upp och lyckas se igenom Jimmie Åkessons välkammade yta och våga säga att vi hade fel. De står inte för något jag kan eller vill ställa mig bakom. Och svenskarna kommer att komma ihåg insikten de har fått ända fram till valdagen 2014 och med sin röstsedel peta SD-folket ur riksdagen. Solidaritet kommer att bli modernt igen och inte bara en trendgrej bland mediefolket på Södermalm i Stockholm utan på bred front och under en lång tid framöver i hela landet. Svenskarna kommer att ta Bamses budskap till sig på nytt och från hjärtat känna att ”ensam är stark, men tillsammans är vi starka” och att ”tillsammans kan vi starka hjälpa en svagare”.

Det här är något som resten av världen också kommer att känna. I länder över hela jorden har man tröttnat på egoism och att bara se till sig själv. Människor kommer att lyfta blicken från sina egna navlar och se på jorden, dess ändliga resurser och börja ifrågasätta sitt överflödesliv. Västvärlden kommer att känna att det är rimligt att inte kräva Thailandssemestrar varje vinter eller nya kök för att man inte längre gillar furu. Ägg från egna höns, cykel till jobbet och självvalt mindre arbetstid kommer att sprida sig med mer tid för barnen och sig själv och ett långsiktigt ansvar för jorden vi lånar av framtida generationer. Kanske minskade skatteintäkter till staten, men också mindre utgifter i form av friskare befolkning.

Medan du bestämmer dig: läs bloggen Frijord om några som vågat ta steget.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Kyrkans luciatåg i skolan

Nu ska jag snart iväg på luciatåg i barnens skola. I år är inte som tidigare år. Tidigare har alla som har velat vara med fått vara med. Ja, utom de allra minsta som är 1-2 år eftersom det kanske ändå skulle bli mer jaga småbarn av det hela än luciatåg. Alla om inte ville vara med har fått titta på. Rättvist och bra kan jag känna även om det fortfarande känns lite snävt att bara tjejer i sexan kan bli lucia. Å andra sidan har lucian, som jag har förstått det, lottats fram i stället för att ställa upp i en skönhetstävling.

Men i år är det andra lussebullar. Helt plötsligt får bara de som är med i kören gå i luciatåget. Plus de stora barnen (3–5 år) på förskolan. Ja, och så sexorna då så att tåget kan få sig en lucia. Men det är inte vilken kör som helst. Det är kyrkans barnkör som har nästlat sig in i skolan och rejpat hela lussetåget. Mitt yngsta barn ville sjunga i kör. Vi bor ju väldigt lantligt och utbudet är inte på något sätt stort, så jag tänkte att det var väl okej att hon sjöng med den där kören trots att hon varken är döpt eller har föräldrar som är medlemmar i någon kyrka. Bättre att sjunga där än inte alls om nu intresset finns. Kantorn/körledaren kom dessutom till skolan och övade med barnen varje vecka. Bra för att vi slapp skjutsa och passa tider och stressa med middagar. Men megaruttet att kyrkan ger sig in i skolan på det där sättet. Vi bor extremt segregerat och det mest etniskt exotiska här omkring är ett par adopterade barn med väldigt svenskklingande namn så här finns ingen risk för stöta sig med religioner andra än den normativa svenska protestantiska. Och så är det de där ateisterna dårå, men vi höll tyst och lät barnet sjunga.

Men så var det dags för lucia och då ville äldsta dottern också gå i luciatåget. Problemet var att hon inte sjöng i kyrkokören. ”Gå med nu då och hoppa av direkt efter lucia”, föreslog jag. Men det skulle inte gå eftersom hon inte hinner öva i kören på grund av att hon då inte hinner äta mellanmål efter skolan och blir för hungrig om hon hoppar över det. Så i år får hon vackert sitta och titta på luciatåget är hon egentligen hade velat delta. Inte för att hon inte kan sångerna. De brukar inte variera sig så mycket från år till år och att öva på hur de ska gå tar gissningsvis en kvart. Utan av den enkla anledningen att hon inte är med i kyrkans barnkör.

Det är något ruttet i staten Sverige.

4 kommentarer

Under Politik, Vardagsliv

Genusjulen står för dörren

Det här är ett ämne som jag skulle kunna skriva om hur ofta som helst och hur långt som helst och hur engagerat som helst. Men det behövs inte för det är redan gjort på ett så bra sätt. Läs det här! Det är långt, men såååå värt det. Och lär något av det när ni står där och framför leksaksaffären för att gå in och slentrianköpa en Veleda städvagn från den rosa hyllan till dottern/systerdotter/sondottern/guddottern eller en actionmegasuperheromuskelgubbfigur från den blåa hyllan till sonen/borssonen/dottersonen/gudsonen.

Är arg nu igen. Men lite heja BR även om man inte når ända fram. Och fuck Lego och Fisher Price.

1 kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Hårig som en kvinna

Kvinnoben

Kvinnoben

Jag har börjat få panik på det nu. Det är ju inte snyggt. Funderar till och med på om jag för första gången i mitt liv ska testa att vaxa. Hemma då. Men så tänker jag att det är ett svek. Det är ju så här jag ser ut. Och jag har inga problem att leda gympa med de här ludna spirorna. Skulle nog ha betydligt större problem att ta på mig ett par ljusare tunnstrumpor till fest. Usch, bara tanken får mig att skriva vax på inköpslistan.

Läste den här mejlintervjun med Anna Charlotta Gunnarson. Hon hade börjat med ögonbrynen, sedan under armarna och till sist benen. Det kan ju vara ett knep. Att gradvis vänja sig. Fast jag börjar med benen. Vi får väl se hur långt jag tar det.

Sedan gick jag och tog en dusch. Och lät rakhyveln ligga. Den här gången.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Sist på roliga krönikebollen

Jag vet att jag är sist på den här bollen, men Nanna Johanssons krönika i Efter Arbetet är så sjukt rolig. Läs, för tusan, LÄS! Hela krönikan rippades också i kommentarsfältet till den här uppfriskande insändaren i Barometern.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv