Kategoriarkiv: Politik

Lurvas light

Haiwy

Haiwy

De här kompisarna och jag gick och ledde gympa i tajts som slutade ovanför knäna igår. Som en inspiration av och hyllning till min favvolurvasblogg. Fast lite mer light. Eller mesigt. Och nu börjar det kännas besvärligt långt så jag antar att det ryker snart. Kanske.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Hej Tukan förlag!

1950-talet ringde just och ville ha sin unkna kvinno- (och mans-)syn tillbaka.

Jag önskar att jag hade fått vara en fluga på väggen på mötet där man vid Tukan förlag diskuterade vilka pysselböcker man skulle välja att ge ut. För enligt dem själva är det viktigt att det är ”illustrerade böcker i fyrfärg” och ”originella pysselböcker”. Själv tycker jag att de ser enfärgade ut och originella på det sätt att de inte ens verkar skämmas för att ha dem i sitt sortiment.

”Vi kunde inte komma på så många saker som flickor kunde göra så vi fick skriva både sopa, dammsuga och städa. Ja, de kanske kan upplevas snarlika, men det finns skillnader mellan de tre aktiviteterna. Och pojkar, ja, det kan ju inte gå för snabbt för dem.”

Fast värst är kanske ändå att det finns folk som köper de här till sina barn eller barnbarn.

 
Uppdatering:

Lite grand om det där med konsumentmakt.

Lämna en kommentar

Under Politik

Är varje menstruation en abort i Arizona?

En ny helt fantastisk och amerikansk lag i delstaten Arizona slår fast att en graviditet startar två veckor innan befruktningen har skett.

Det är ju helt otroligt. Snacka om att gå långt i sin iver att förhindra kvinnor att själv bestämma över sina kroppar och sitt liv. Fram tills helt nyligen hade delstaden mer liberala abortlagar än Sverige där en kvinna hade rätt att avsluta en graviditet fram till den vecka där fostret skulle ha en rimlig chans att överleva utanför livmodern vilket ansågs vara någonstans kring veckorna 22–24 i graviditeten. Därefter var det fortfarande möjligt att göra abort om det fanns fara för kvinnans liv eller hälsa. Nu har denna lag ersatts av en anti-abortlag utan dess like som har drivit det där med när livet egentligen startar in absurdum.

Med en Arizonska logiken borde man kunna tolka lagen som att varje menstruation är en illegal abort eftersom den är ett tecken på att det har spillts ett människoägg utan att det har fått chansen att bli befruktat. Vilket slöseri! Det ägget hade minsann inte fått göra sin röst hörd och välja att avsluta sitt liv utan att få fullfölja den enda uppgift den hade – att smälta samman med en spermie och bli en människa. Jag tar mig för pannan och dånar!

Men mer seriöst undrar jag vad det här gör för mängden oönskade barn. För så vitt jag vet överöses inte de amerikanska tonåringarna av kunskap om hur man praktiserar säker sex och skyddar sig från så väl könssjukdomar som oönskade graviditeter. För amerikanska ungdomar är som ungdomar är i många andra länder. De blir kära, hånglar, har sex och gör saker de senare ångrar som de flesta andra. Tragiskt då om de inte ens ska få chansen att rätta till sina misstag de aldrig fick lära sig hur de skulle undvika.

2 kommentarer

Under Politik

Killar kan – också

Vaddå? De står ju bara där vid bilen. Det är väl inget konstigt med det?

Om ”de” är tjejer, ja. Ställ killar i samma position och allt blir så uppenbart.

Kolla själva!

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Jag blir så provocerad

20120726-101854.jpg

Och här skrev jag ett långt blogginlägg om feminism, kvinnofälla, hemmafruar, Haro och att vara arbetsskygg, men blev bara så trött att jag raderade hela innan jag hann publicera det.

Här är länken till artikeln där hon gråter ut i Östran.

Men nej, det är verkligen inte synd om Marita Sandberg. Däremot kan jag känna sympati för hennes barn.

2 kommentarer

Under Politik

Plötsligt hen-der det

20120726-094717.jpg

Jag som brukar håna Östran för deras kackiga korrläsning (förmodligen mer på grund av snål bemanning än inkompetens), men nu steg de lite i graderna igen. Se där! Ett behändigt ”hen” i en notis där könet på personen varken var viktigt eller skulle vara klokt att avslöja i det här fallet. Ett hen-digt ord att använda. Och kanske lite trendigt också. (F’låt Gbg-nivån)

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Kroppsbehåring och underbar blogg

Mina kanske lite väl släta ben

Mina kanske lite väl släta ben

Jag har funderat en hel del på det här med kvinnors kroppsbehåring och hur skämmig den är i vårt samhälle. Jag, som definierar mig som feminist, är ändå där och skaver med hyveln både lite här och där. Kan erkänna att jag inte är fanatisk och lätt går och gympar med en veckas stubb på benen, men på sommaren är jag inte helt bekväm med att gå i kjol eller shorts och visa upp håriga ben. Men varför är det så här? Varför kan jag inte bara acceptera att det är så här jag ser ut och att det är okej? Jag är så otroligt hårt formad av Barbieidealet. Jag tycker i och för sig att det är helt okej att jag är lite fet och jag väljer ju själv att inte sminka mig varje dag och så vidare, men vid behåringen tar det stopp. Jag försöker mentalt bearbeta mig själv att jag ska våga sluta raka benen och kanske till och med armhålorna på samma sätt som jag förbereder mig mentalt på att själv kunna nacka de där hönsen jag så gärna vill ha. Men jag tror nästan att jag kommer att nacka ungtuppar innan jag sträcker upp näven och visar en orakad armhåla. Jag tar alltså hellre livet av en varelse än visar hur jag ser ut egentligen. Helt sjukt!

Men så ramlade jag över den fantastiska bloggen Love my lurv. Läs, läs, läs! En 40-årig morsa ifrågasatte sitt rakande och tog mod till sig och började låta härligheten växa. Sommaren 2012 skulle bli sommaren då hon lät håret frodas på hela kroppen. Hela bloggen är så fantastiskt skriven och det är inte hela tiden inlägg om hur modig hon är utan även om hur fult hon tycker att hennes hår är och hur hon våndas och nästan vänder halvvägs till jobbet första dagen hon har kjol och orakade ben. Det är en så peppig blogg. Blir sugen på att göra likadant. Jag tror egentligen att det skulle kunna funka ända tills vi kommer till ansiktsbehåringen. Jag är ju där och rycker i ögonbryn, mustasch och skäggstrån. Det är verkligen det jag skulle ha svårast för. Så modig blir jag nog aldrig.

Och så tänkte jag på att det här problemet har ju aldrig män. De kan vara hur håriga som helst och det är bara manligt och fränt. Men så tänkte jag lite till och det stämmer ju inte riktigt. För det ska vara hår, men på rätt ställe. Bröst och ben är okej. Axlar och rygg är inte okej. Och tvärtom är inte heller bra. Hur många män tycker inte att det är jobbigt att tappa håret på huvudet. Känns nästan främst som om amerikanska män i tv-serier tycker att det är jobbig för när jag tänker efter känner jag nästan inga män i Sverige som ser det som ett problem. Eller så gör de det och rakar helt enkelt av alltihop.

Och skäggväxten. Den ska ju vara kraftig och tät för att vara fin. Men hos de män där den mer kommer i spridda skurar, de är där och rakar och rakar för att det inte ska synas hur ”omanliga” de är. Men varför är detta hår en så stor issue? På båda håll.

Och varför har andra så stort problem med att kvinnor slutar att raka sig? Ni minns väl fortfarande nätdrevet mot tjejen i publiken i melodifestivalen vars orakade armhåla gjorde att hon fick ta emot mängder med spott och spe, fick Facebookgrupper mot armhålan och till och med blev en nyhet i kvällstidningarna. Det enda hon hade gjort var att stå för att hon är människa och dessutom visa upp det offentligt. Och då inte ens så tydligt som tjejerna i Hairy pits club.

Jag pratade med en kollega om detta med håret härom dagen och hon hade kommit fram till det att om man som kvinna gjorde avsteg från den kvinnliga normen kände man ofta ändå ett stort behov av att någonstans bekräfta sin kvinnlighet. Hon berättade om en chef på ett hotell som alltid var väldigt strikt klädd i kostym, skjorta knäppt ända upp i halsen, kort bakåtslickat hår, osminkad, men på fötterna alltid skor med stilettklackar som för att bekräfta att hon ändå var kvinna. Jag hade samma tankar när jag klippte av mig mitt långa hår. ”Jo, men det kan bli fint, men då måste jag se till att sminka mig varje dag, ha kjol/klänning oftare och börja ha örhängen varje dag.” Det räckte liksom inte med att bara klippa mig kort. Det är som om man tänker att en hårig armhåla kräver sin glitterklänning.

Jag funderar vidare och fortsätter att jobba med mig själv mentalt och under tiden fortsätter jag att läsa den underbara Love my lurv.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv