Category Archives: Träning

Vintercupen – deltävling 2

Den gick egentligen i Ålem/Blomstermåla. 7,3 kilometer, enligt uppgift, krävande terräng. Den sprang jag inte på grund av kyrkosjungande barn. Men efter sången slog jag till. Terräng jag också och lite backar, men sedan tog väl likheterna slut. Jag sprang lite på känn och gissningar vilket gick ömsom bra och ömsom mindre bra. Hade hört om andra som sprungit på en stig längs vattnet och sedan upp ”maskinhallsbacken” och tillbaka till bommarna i Rällaskogen. Jag sprang och sprang och sprang och hittade till slut en väg som svängde upp åt höger. Det visade sig vara den omtalade maskinhallsbacken. Så långt gick det bra, men sedan började trasslet. Jag hamnade på golfbanan och visste inte hur jag skulle springa. Och trött var jag i benen. Irrade fram och tillbaka på golfbanan och spanade efter såväl hål i stenmuren att ta mig igen om och in i skogen igen och efter golfare som kanske skulle bli arga för att jag sprang på deras fina gräsmatta eller som skulle kunna slå i väg bollar som skulle kunna landa i min skalle. Inget av de senare hände, och hålet i muren hittade jag. Till slut. Men då hade jag ingenting kvar i benen. Var inte för flåstrött eller hade mjölksyra i benen. Men benen var bara slut. Väl framme vid bommarna såg jag på telefonen att jag sprungit ihop nästan 9 kilometer. Nöjd. Men fort hade det inte gått. Men långt var det. Inser att jag kanske måste springa oftare än var tredje helg. Kanske redan nästa. Om jag hinner.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Min egen lille Vintercup

Tänkte i en stund av glädje att barnet mitt skulle sjunga med sin kör på kvällen på söndag och att jag då skulle hinna åka till Blomstermåla/Ålem och springa andra deltävlingen i Vintercupen. Söööfade sedan in på svenska kyrkans hemsida och blev varse att så inte var fallet. Kyrkokalaset och springkalaset startar exakt samtidigt. Får väl se till att springa min egen lilla VC-sträcka i helgen. Sju kilometer terräng får jag försöka se till att få i mina ben. Och nu belsebubb ska det bli av.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Vintercupen del 1: backarnas Svartbäcksmåla

T.R.Ö.T.T

T.R.Ö.T.T

Hade jag ändå inte lite ont i halsen? Skit i det! Spring nu! Det är bara fem kilometer och det kan ju vem som helst masa sig runt. Fem kilometer är ju bara en fjärdedel av vad du sprang i mitten av september. Fem kilometer är ju vad du brukar börja med att springa på våren när du har latat dig hela vintern.

Ja, ja, men jag springer ju på asfalt och utan backar. Svartvita femman i Svartbäcksmåla, kan jag i efterhand avslöja, är galet kuperad. Det var så gott som aldrig flackt. Gick det inte uppför så gick det nedför och bland rejält brant nedför. Det är nästan, men bara nästan, lika jobbigt som att springa uppför. Mitt mål för dagen var att inte komma allt för långt efter näst sista löparen i mål. Och att det inte skulle gå allt för långsamt.

Innan starten var det väldigt mycket rödsvart (Högby IF) och blågult (Glasriket RC) = mycket seriösare löpare än jag. Tydligen var det deltagarrekord all time high för Vintercupen (VC) idag. Mer än 60 startande. ”Klara, färdiga, gå!” och så iväg. Och där stod jag och fipplade med telefonen och Runkeeper. Bara till att sätta igång den och springa med den i handen hela vägen. Funkar det också. Det som är bra med så små lopp är att det inte blir särskilt trångt i starten. En anledning kan ju också vara att jag var sist ut i starten. Där var det inte trångt. Ganska snabbt kom det en lång brant uppförsbacke. Ganska tungt, men jag försökte också hålla igen. I utförslöpan tog jag gick jag om första löparen. Hennes flåsande hörde jag sedan bakom mig nästan hela tiden. Jag hade egentligen också helst velat se någon framför mig hela tiden så att jag skulle vara säker på att jag sprang rätt, men det var ett tag där som jag inte såg någon framför mig. Kändes ändå okej. Vid fyra kilometer började benen bli rejält tunga, men då kan man ju gå på vilja när det bara är en kilometer kvar. Och så satt barnen plötslig där på ett staket och jag kunde springa förbi och high five:a M. Men backarna var inte över och efter en nedförsbacke som hade varit enklast att ta som ett rejält längdhopp och seglat nedför och ett flackare parti kom en riktigt brant backe som jag till och med fick gå uppför. Det gick bara inte att springa uppför längre med mina trästockar till ben. Men det var också där som jag nästan kunde GÅ om näste löpare. Jag tog honom när det började luta svagt utför igen. Så trött som jag var när jag gick i mål var jag inte ens efter halvmaran. Men tiden blev bra. 28.49 mätte funktionärerna upp den till och det är jag supernöjd med. Det är ju ungefär vad jag brukar springa Margaretaloppet på och då går det på asfalt och utan en endaste backe. Snacka om att fegspringa. Måste börja våga satsa lite mer. Åtminstone på de här kortare sträckorna. Och mer när jag bara är ute och tränar också. Långt och sakta vet jag ju att jag kan springa. Men fort och i backar vågar jag ju aldrig. Och jag kom inte ens sist.

Sedan fick vi fika i klubbstugan. Mycket trevligt. Missar de två kommande deltävlingarna, men satsar på den fjärde i slutet av januari. Den är i Smedby och är tydligen så lång som 1854 meter. Det borde funka. Även kuperat.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Snyggar till mig inför Vintercupen

Skogsgegga

Skogsgegga

Det gäller att göra ett bra första intryck, tänker jag och kastar in de här i tvättmaskinen. Imorgon kanske de ser likadana ut igen.

 

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Någon måste ju komma sist

Det har ju gått lite sisådär med löpningen sedan halvmaran. De senaste veckorna har jag sprungit några gånger. En skitomgång och två superrundor (känslomässigt sett – inte tid-/fartmässigt). Men jag har också insett att jag nog behöver anmäla mig till något lopp för att det ska bli av lite mer regelbundet. Har starkt funderat på Sylvesterloppet på nyårsaftons förmiddag. Väntar in i det längsta med att anmäla mig tills jag har en något så när tillförlitlig väderprognos att gå på. Men NU har jag hittat något som verkar ännu bättre. Vintercupen! Ingen föranmälan. Man skriver upp sig på en lista när man kommer dit. Sedan springer man. De flesta loppen är omkring fem kilometer. Några lite längre. Efter loppet får man fika. Åtta lopp är planerade för vintersäsongen och om man är med i minst fem deltar man i utlottningen av ett presentkort på Team Sportia. Svårare än så är det inte. Gratis är det också.

Det låter så himla trevligt och opretentiöst. Och så får man se sig lite om i världen. Första loppet är redan om en vecka i Svartbäcksmåla. Fem kilometer, svarta rundan. Säger mig ingenting, men det kan man väl kasa sig runt. Jag kollade tiderna för deltagarna förra året. För det första är det en väldigt liten cup. Verkligen inte många deltagare. För det andra ser jag på tiderna att de kommer att få en ny jumbo i år om jag är med. Det känns väl – inget speciellt. Men det verkar jätteroligt att få träffa lite nytt folk, springa på nya platser och så får jag väl se det som ett träningspass tillsammans med andra.

Nu är det ju det där med halsen. Halsonda barn och jag tycker att det sitter i min hals också, men kanske är jag bara trött. Ska sova bra i natt och om det känns okej i morgon efter fars dagsbrunchen blir det en löptur i Rällaskogen. Dit kommer förresten Vintercupen den 9 mars nästa år. Mycket trevligt.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Tvärnit med löpningen

Efter halvmaran i Stockholm har jag sprungit cirka noll meter. Ja, jag kanske har jagat något barn en bit, men inte löptränat en enda gång. Jag tänkte att jag skulle unna mig att bli av med min förkylning som envisas med att stanna i ont-i-halsen-läget och aldrig bryta ut. Men helvetet går ju aldrig över. Jag tror plötsligt att det är över, men så kommer det tillbaka. Och jag är såååå springsugen. Jag minns ju fortfarande hur roligt det var att springa senaste gången jag sprang och vill gärna känna det igen. Men jag tänker fan inte springa förrän jag är helt frisk. MEN JAG BLIR JU ALDRIG DET!!! Går snart in i någon form av depression på grund av detta. Och det spiller över på det mesta annat – jobb, hem, mat. Blä, blä, blä. Vill helst bara ligga under täcket i min säng tills det är helt borta, men det går ju inte. Det kan ju ta månader. Undrar om det är för att jag sprang det fantastiska loppet utan att vara helt 100 i halsen? Är detta straffet?

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Dagen efter för 20333

Jag har så ont i ljumskarna, ont i vänster knä, ont i låren och lite ont i höger fot. Men det var fan värt det. När jag hade gått i mål i går i DN Stockholm Halvmarathon kände jag att nej, jag kanske inte gör om det här. Det var inte så jobbigt egentligen, men jag hade så ont i benen när jag kom i mål. Och det var så kallt. De blåste snålt på Skeppsbron där jag hade stämt träff med familjen som hade mina överdragskläder. Annars var det ett jätteroligt lopp. Härlig bana. Det var inte ens trångt någon gång. Utom kanske just över Lilla västerbron. Där gick det ruggigt sakta ett tag och det gick inte att springa om. Väl över bron kunde jag stå på lite bättre igen. Såg också på mina mellantider på nätet att jag höll ett ganska jämt tempo loppet igenom. Lite långsammare sista fem kilometerna, men det är ju inte så konstigt. Dels var jag trött i benen, men framför allt gick det ju uppåt i vad som kändes som flera kilometer.

Det är väl det jag tar med mig från loppet att jag behöver träna mer backe. Det jag hade läst om banan i förväg att Torsgatan kunde vara tung märkte jag inget av. Den lutningen gjorde mig inget. Svag, men ganska lång lutning har jag sprungit en del. Däremot de kortare och brantare backarna har det varit sämre med. Nu har jag som mål att träna sådana lite mer. Jag tänker att jag behöver få starkare ben. Flåset var det inget fel på, men jag blev ju så trött i benen. Foten kändes bra ganska så länge. Fick inte ont i den förrän efter kanske 7-8 kilometer. Ljumskarna fick jag ont i redan efter fem kilometer och de gjorde ont de sista 16 kilometerna. Kände inte heller av förkylningen under hela loppet. Missade också vattnet vid två vätskestationer och fick sportdryck istället. Gick bra, men efter andra gången längtade jag efter vatten. Kanske skulle man ändå springa med vätskebälte en annan gång för att slippa trängseln vid vätskeborden. Vi får väl se om det blir fler gånger.

Annars är jag så glad över att ha gjort det. Hade ju tränat för 2.10, men var glad att över huvud taget ta mig runt. Sprang in på 2.10.59. Personligt rekord. Både distansmässigt och därför även tidsmässigt. En tid att slå.

1 kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning