Tag Archives: Aftonbladet

Dagens lipningar

Jag gör ingen hemlighet av att jag är en blödig person, men när jag idag hade lyckats med konststycket att få lite ”misty eyes” innan klockan ens hade slagit 10 börjar jag ifrågasätta min stabilitet. Här är dagens lipar i kronologisk ordning:

  1. Jag lyssnar till Per Feltzins recension av Kristina från Duvemåla som har satts upp på den nyrenoverade Svenska Teatern i Helsingfors. Det ska sägas att det är en av mina absoluta favoritmusikaler och jag kommer inte längre ihåg hur många gånger jag såg den på Göteborgsoperan. Ibland lyssnar jag till den när jag är ute och springer och springer, sjunger och gråter jag på en och samma gång. Idag började det bränna bakom ögonlocken när den finlandssvenska uppsättningens Robert sjöng Guldet blev till sand och brast totalt när samma uppsättnings Kristina sjöng Du måste finnas. Det räckte för mig.
  2. När kollegan berättade hur hon, när hon i vuxen ålder, besökte sina föräldrar och hade blivit sjuk i hög feber. Riktig feber med rejäl frossa. Då hade hennes mamma krupit ned i sängen hos henne och hållit om henne. När hon beskrev den sköna känslan som infann sig då glansade mina ögon till sig.
  3. När jag och en annan kollega pratade om kollegans kompis farmor som vid 96 års ålder bestämde sig för att lämna hemstaden Karlskrona och flytta till Thailand där den 70-årige sonen bodde med sin familj och hur farmodern nu hade förlorat en stor del av sin pension för att hon hade valt att flytta till ett land utanför EU. Så långt var jag säker, men när jag tog upp att jag hade läst om detta i Aftonbladet och hur privatpersoner reagerat och till och med erbjudit sig att skänka pengar till den gamla damen, japp, då kom svämmade tårkanalerna över. Som ett brev på posten.

Nu ifrågasätter jag mer min mentala stabilitet och tänker att jag kanske ska skita i de där mindfulnesskurserna och istället gå en självbehärskningskurs. Eller en Så-håller-du-dina-ögon-torra-kurs.

Jag är för sorglig. Snyft!

Annonser

1 kommentar

Filed under Vardagsliv

Låt mig återfödas som Carl Bildt

Jag – snart

Jag – snart

För ett par dagar sedan funderade jag på hur förträffligt det måste vara att vara Carl Bildt. Det måste vara så skönt att känna sig så där förträfflig och ofelbar och om man någon gång – mot förmodan – skulle bli lite ifrågasatt är det bara till att höja rösten, lägga på lite extra knarr och leverera ett svar som är både nedvärderande av den som vågat ifrågasätta och som dessutom egentligen inte är svar på någonting. Tänk att ha den tryggheten och övertygelsen om att man är bäst i världen och att alla som inte inser det är både dåligt pålästa och förmodligen inte den skarpaste kniven i lådan. Och det kan i och för sig ingen annan vara eftersom jag – Carl Bildt – är skarpast av dem alla. Tänk att vara utrikesminister i ett litet skitland som är alldeles för litet och obetydligt för en storhet som jag. En utrikesminister som spelade hard-to-get när statsministern kom och frågade, men eftersom de korkade människorna i FN/EU/Världsförbundet för tillfället inte sett till att använda sig av min kompetens och jag inte hade något särskilt för mig just nu suckade jag till slut och tog den där ministerposten. Och som utrikesminister kan jag sedan resa runt i världen och lobba för mig själv som fredsmäklare eller annat viktigt jobb och om någon skulle knysta något om att jag aldrig är i Sverige kan jag bara fnysa till lite och fråga dem om var de tycker att en UTRIKESminister ska var om inte UTRIKES lite då och då.

Samma dag som jag gick och tänkte på det här fick jag syn på Åsa Linderborgs alldeles förträffliga artikel på Aftonbladets kultursida om Carl Bildt – folkmordsmiljonären. Läs den och sedan kan vi gemensamt high-fiva Åsa L för att hon så precist träffade huvudet på spiken och skriver om den politiska journalistikens svarta hål.

Och det här inlägget har jag skrivit med hjälp av samtliga tio fingrar. Nu är det jag som lägger mig i hårdträning för att bli lika snabb genom att använda enbart pekfingrarna. Det är första steget närmare mitt Carl Bildtska nirvana.

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Medierna borgerliga på nyhetsplats?

Bloggruppen Den allierade journalisten skriver i Aftonbladet att undersökningar visar att medierna (och då är det främst de stora rikstidningarna som är undersökta) rapporterar mer positivt om Fredrik Reinfeldt än om Mona Sahlin. Jag har ingen åsikt om det stämmer eller inte. Eller rättare sagt, jag har en åsikt om att jag tror att det ligger något i det, men jag har inte undersökt det vetenskapligt så jag kan inte säga om det är sant eller inte. Men jag vet att Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson gick igång på Twitter och kallade det ett ”lågvattenmärke av mediekritik”.

Jag vill inte uttala mig om just SvD:s bevakning eller någon av de andra redaktionernas heller för den delen, men det kan ju vara lite samma grej som att det inte alltid är bra att sätta rubriken till sin egen artikel. Det kan bli så att man sätter en rubrik på det man TROR att man har skrivit om istället för det artikeln verkligen handlar om. Bara för att man själv har skrivit artikeln betyder det inte att man vet vad det står i den. Bara för att man TROR att man rapporterar och publicerar opartiskt är det inte säkert att man gör det kan det visa sig vid en granskning. Och att ens anklagas för att som journalist eller redaktion att vara partisk och springa andras ärenden eller rapportera till fördel för en politisk sida kan vara en av de värsta saker man kan anklagas för. Det är klart att en journalist eller redaktion reagerar hårt på det. Men värre är om det ligger ett uns av sanning i anklagelsen.

Uppdatering: Nu har Martin Jönsson utvecklat sina åsikter lite mer i sin blogg och jag håller med honom om att spåret om att nyhetssidornas rapportering skulle vara färgade av ledarsidornas politiska färg är helt uppåt väggarna. Det låter som om det skulle vara skrivet av någon som inte har jobbat på en nyhetsredaktion. Men i det övriga är han redaktionschef och hans jobb är att försvara sin redaktion – utåt. Fast kanske även inåt eftersom något annat vore att kritisera sig själv och det jobb man gör. En sådan kritik vore i och för sig grymt upplyftande och skulle ge cred åt honom själv, men kanske skulle det kosta för mycket av tidningens trovärdighet.

Hans kritik av att Aftonbladet har publicerat ett anonymt inlägg köper jag inte. Det är ytterst oklart om det handlar om en eller flera personer och om de verkligen är journalister, men OM bloggskrivaren/skrivarna är det är det allvarlig kritik och jag förstår absolut att de väljer att vara anonyma. Högre i tak än så här är det inte i Mediesverige. Det kan granskas så det står härliga till, men riktas sökarljuset plötsligt mot en själv sjunker takhöjden till krälarnivå. Är skribenterna dessutom journalister är det inte otroligt att de är elvamånadersslavar eller frilansare som inte har råd att bränna redaktioner eller kontakter. Fast ska jag vara ärlig hade jag själv inte vågat stå för det under min tid som fastanställd heller. Inte utåt, men inåt. Å andra sidan hade jag som fastanställd självklart vågat kritisera andra redaktioner än den jag arbetade, för utåt. Återigen – takhöjden.

När sedan Andreas Ekström, som kanske är en av de creddigaste journalisterna i Sverige just nu, dessutom sågar bloggen är det inte lätt att stå upp för den.

Såg förresten att Martin Jönsson och Paul Ronge just har en intressant debatt om det hela på Twitter också. Kan man spara Twitterdebatter för att läsa dem i sin helhet senare?

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv

Emo på låg nivå

Byråkrat-EMO

Jag erkänner på en gång. Som gammal nagelbitare har jag gått över till att bli nagelbandspillare. Ibland med blodvite som resultat. Värst är det den kalla årstiden när nagelbanden blir extra torra. Detta resulterar i att det alltid är någon fingertopp som har fått prydas av det plåster som finns närmast till hands. Inte sällan kan de upplevas barnsliga. Min kollega Nisse Nilsson (jo, han finns på riktigt vad Aftonbladets Karin Magnusson än säger 22:55 in i klippet) tror att jag kör någon slags byråkrat-emostil. Jag vågar inte skära mig fullt ut utan sitter och kör paper cuts på mina fingertoppar istället. Kanske finns det någon form av ny karriärmöjlighet där.

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv

Vad har du att dölja, Beatrice Ask?

Hur tänker hon nu vår justitieminister? Idag kan det fattas beslut om Beatrice Asks (M) förslag om ny kreditupplysningslag som skulle försvåra för så väl journalister som allmänhet att granska ekonomiska brottslingar, näringslivshöjdare och politiker med flera. Kanske kan man tycka att det är ett bra förslag och att det är ett sätt att skydda den personliga integriteten, men herregud, om man inte fifflar har man ju inte heller någonting att dölja. Det som är mest upprörande med förslaget är att det inkräktar på Sveriges unika offentlighetsprincip som finns inskriven i grundlagen. Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i svensk grundlag som gör det möjligt för vem som helst i Sverige att begära ut offentliga dokument för att själv kunna kontrollera att skattepengar exempelvis används till det som de är avsedda för. En begränsning av det på det som Moderaterna nu föreslår skulle kunna öppna upp för en mer utbredd korruption. Får Beatrice Ask dessutom som hon vill kommer lagen att träda i kraft i början av augusti, bara några veckor innan valet, vilket skulle avsevärt försvåra den journalistiska granskningen av de politiker som ställer upp för val.

I Expressen kritiserar flera forskare, jurister och företrädare för så väl fack som arbetsgivare för journalisterna mot förslaget.

Det är inte första gången Beatrice Ask kommer på idéer som kanske hade förtjänat en runda till på hjärnkontoret innan de hoppade ur hennes mun som grodor utan minsta chans att bli prinsar. I Aftonbladet bland annat kunde man läsa om hur hon tyckte att sexköpare skulle hängas ut genom att de skulle få lila kuvert hemskickade till sig i sin brevlåda.

I Svenska Dagbladet stod det också om hur hon ville köra över lagrådet med ett förslag där det skulle bli tillåtet att drogtesta barn under 15 år utan föräldrarnas medgivande även om det handlade om ringa narkotikabrott, vilket bland annat den Centerpartistiske politikern Karl Hellberg kritiserade på sin blogg.

Det finns säkert många fler tokerier Beatrice Ask har presenterat som smarta förslag, men här är några. Och i höst är det val.

Här kan du mejla till vår justitieminister och tala om vad du anser om offentlighetsprincipen, demokrati och hennes nya lagförslag.

3 kommentarer

Filed under Vardagsliv

Jag är min egen

Vad är det man läser? Inte för att jag är det minsta rojalistisk, men det går ju inte att undvika all kungainformation som bara sköljer över en. Tydligen har Victoria sagt att hon vill gå ned för kyrkgången med sin pappa kungen som sedan får ”give her away” som man gör i USA till en väntande Daniel längst fram i kyrkan. Här skulle jag bara vilja säga ett enda ord och det med eftertryck: Skärpning! Vad är det för rutten amerikansk sed hon vill införa. Vad säger det om kvinnosynen och kvinnors värde? Som om hon först tillhörde pappan som sedan ger bort henne till hennes blivande make. Nä, nu har hon allt skitit i det blåblodiga skåpet. Hon är ju för sjuttsingen över 30 år. H0n har varit myndig de senaste 15 åren om jag inte har räknat fel. Hon är sin egen och väljer väl själv att gifta sig med en man hon älskar. Hoppas jag. Hon ägs inte av kungen. Hon kommer inte att ägas av Daniel. Hon är sin egen och måtte hon så förbli (fast gärna i friare form än som kunglighet om du frågar mig).

Helle Klein har skrivit utmärkt om detta påfund i Aftonbladet.

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv