Etikettarkiv: Anders Mildner

Öppenheten på nätet och rätten att vara anonym

Här hade jag tänkt att skriva ett bra och välformulerat inlägg om debatten som pågår med anledning av händelserna i Oslo och på Utøya och upploppen i London där vissa politiker pläderar för nedsläckta tjänster som Twitter och Facebook och varför inte hela internet. Och så skulle jag länka till flera superbra texter av människor som har skrivit väldigt intelligent om detta, men eftersom jag har tusen andra saker och göra och aldrig hinner skriva det där smarta blogginlägget har debatten nästan hunnit tystna innan jag hann att sätta mig här och ingen bryr sig längre och skulle bara tänka att det var såååå vecka 31 att skriva om det där. Fast kort sagt och utan omsvepningar tycker jag att alla ska ha rätten att vara anonyma på internet och i kommentarsfälten på tidningarnas och övrig medias sidor. Jag vill inte ens att redaktören ska veta att det är jag som har skrivit det.  Inte för att jag inte står för det jag har skrivit och jag tycker att det bästa är om man kan och vågar skriva under med sitt namn, men för att jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att behöva försvara dem i kassakön på Konsum eller på nästa gympapass. Får jag inte vara helt anonym avstår jag hellre och cencurerar mig själv och gör kanske därmed debatten mer ensidig. Särskilt som jag säkert inte är ensam om att avstå.

Men här kommer i alla fall alla bra länkar och en där jag inte helt håller med skribenten:

Mycket bra skrivet av Anders Mildner i Sydsvenskan om reportrarnas ansvar i kommentarsfälten. In med er bara!
Brit Stakston på JMW Kommunikation har också skrivit klokt om yttrandefrihet under hot av nätpaniken.
Och här har Anna Troberg från Piratpartiet skrivit en begåvad debattartikel i Aftonbladet i ämnet.

Och så en av Peter Sigfridsson, webbchef på Barometern, ett företag där man måste anmäla sig för att få kommentera. Jag kommenterar inte. Trollen i kommentarsfälten försvinner inte ändå, men kanske kan det på sikt bli en bättre kultur om de får möte lite vettiga argument eller blir avklädda och avslöjade som de fulingar de är. För vi vet ju hur det är med troll. Släpa ut dem i solskenet och de spricker.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Inget hysch-hysch kring valhemligheten

Tanken slog mig redan innan valet. Den där valhemligheten är det allt fler som struntar i. Aldrig tidigare har jag sett så många som öppet deklarerar var de står. Om de inte deklarerar vilket parti de sympatiserar mest med är det åtminstone vilket block de föredrar och framför allt hur illa de tycker om Sverigedemokraterna. Som gammal journalist har det blivit så att de flesta jag följer på Twitter är journalister, och under senaste tiden har jag börjat följa allt fler politiker och debattörer också, och journalister brukar ju vara väldigt försiktiga med att avslöja sina politiska tillhörigheter eller sympatier. Men i år var det annorlunda. Anders Mildner beskriver det bra i sin senaste krönika i Svenska Dagbladet.

Tidigare har det mest varit musiker i eller kring proggsfären som har inte har hymlat med sina sympatier. Ja, och så några tomtar på högerkanten också, men den stora massan har sjungit och kärlek och knipit käft när politiken har kommit på tal. Nu har en efter en bekänt färg och många har till och med skrivit politiska kamplåtar. Bara det fenomenet att Moderaterna har en egen kampsång är ju fantastiskt. Det hade de i och för sig till förra valet också, men i år har det exploderat.

Och varför har det blivit så här? Kanske har vi vant oss vid att berätta både det ena och det andra av privat karaktär på nätet och de sociala medierna att en politiksympati mer eller mindre kanske inte spelar någon roll. Kanske är det så att så många har känt sig manade att visa på alternativ till Sverigedemokraterna som så tydligt stod i farstun och stampade i valrörelsen och då har det inte spelat någon roll om alternativet var rött, blått, grönt eller rosa. För inget kan vara värre än att anklagas för att tillhöra de 5,8 procent som la sin riksdagsröst på gossarna i det välkammade rasistpartiet.

Lämna en kommentar

Under Politik

Sladdlådan

Alla har den och så här ser min ut.

Sladdlådan

Sladdlådan

Det började med en krönika av Anders Mildner i Svenska Dagbladet och sedan snurrade det runt på Twitter. Karin Lilja visade sin och då bestämde sig Anders Mildner för att visa sin. Och här är min. Jag är klart osäker på vad alla sladdar ska användas till, men de cirka 358 laddarna vet jag varenda en vilken pryl den passar till. Här har vi ett i-landsproblem som är på god väg att bli ett världsproblem och ett gigantiskt sopberg.

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv