Etikettarkiv: backintervaller

Tunga intervallben

För att få in all veckans träning, som den här veckan ändå bara är tre pass, fick jag köra kortintervallerna följt av veckans styrka igår dagen efter Kalmarmilen. På programmet stod 4x3x150 meter med 40 sekunders ståvila efter varje intervall utom efter var tredje då den var 80 sekunder. Alltså intervaller är ju så sjukt jobbigt. Jag hoppas verkligen att de gör nytta. Annars känns det helt meningslöst att springa tills man skriker på varje utandning och sedan brottas med en hord flugor medan man vilar. Ibland undrar jag om intervaller är en träningsform som jag så där spontant och frivilligt kommer att ägna mig åt när halvmaran i Stockholm är avklarad. Har svårt att se det nu, men man vet aldrig. Backintervaller kanske jag kommer att köra, men kortintervaller och långintervaller för den delen är ytterst tveksamt. Om jag inte ser att det gör tydlig skillnad.

Det bästa med dem är ändå när de tar slut och då ska man jogga ned i två kilometer med sina trästockar till ben. Går så där. Känns som att springa Kalmarmilen – fast tvärtom.

Styrkan efter gick bra, men det är ändå lite lite jobbigare att göra den om man samtidigt ska slåss med flugor. Glömde armhävningarna så jag får väl köra dem ett par varv idag.

Nu är det en dag eller två med vila innan nästa långpass på 13,5 kilometer. Då ska jag springa lite fortare än förra gången. Då sprang jag på 1h 20 min med en snitt tid på 5.58. Där kan jag nog våga springa lite fortare. Och mer avslappnat eftersom jag fortfarande har ont i axlarna efter den rundan.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tvivlar på löparkarriären

Det är ta mig fanken inte lätt att få till det här med träningen. Den här veckan är också en intensiv vecka med fyra pass inplanerade enligt träningsprogrammet. Det kanske hade varit en baggis om de hade varit lite kortare, men nu när jag är mer än halvvägs in i programmet börjar det bli lite längder på de där löparrundorna. Den här veckan är det ett milpass idag följt av styrketräning, på torsdag är det långintervaller på sammanlagt drygt sju kilometer, lördag är ett kortpass på bara drygt fyra kilometer så det är inget problem och på söndag är det 13 km som gäller. Det är ganska många timmar det. Och så ska de tajmas in med matlagning, ätning, väder, barnaktiviteter, gräsklippning, tvätt och eventuella sociala evenemang. Det är en utmaning. Minst sagt. Och så gäller det att hålla sig frisk, hyggligt pigg och resten av familjen på banan för att det ska funka.

Idag har jag bara känt för att lägga ned det hela. Hoppa av. Nöja med mig att som längst springa en mil. Är det verkligen värt den stress det innebär att försöka klämma in träningen i det redan späckade vardagslivet. Och då har jag ändå semester fortfarande. Tänk hur det ska bli när jag börjar jobba och ska försöka springa en vanlig sketen tisdag (eller inte tisdag för då har jag gympan och inte onsdag för då är det badmintonträning…).

Kanske är det det där jobbiga Hornsjöloppet som spökar i min hjärna. Minnet av hur tungt det var finns ju kvar. Det lätta Victorialoppet är helt glömt. Jag kanske verkligen skulle behöva en mil på asfalt för att känna att det kan vara behagligt att springa så långt. Och då också verkligen anstränga mig för att springa långsamt. Inget tidsjagande. Bara distans.

När jag tänker tillbaka på de träningspass jag har sprungits så är det ändå en massa roliga jag minns. Det där med progressiv löpning, kortintervallerna som senaste gången ändå kändes helt okej, snabbdistans där jag är betydligt snabbare än programmet säger att jag ska vara och backintervallerna i skogen. Måste försöka minnas de känslorna. Och unna mig att springa i nuet och inte i framtiden som är när jag får sluta springa för den här gången. Men då måste jag för det första slå av på takten och för det andra lita på att min familj klarar sig utan mig i en timme utan att de blir sura. Då borde det kunna gå. Och så ignorera de där aningarna om halsont som jag får så fort det drar ihop sig till löpning. It’s in my head och inte in my hals.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Nya träningstag

Har inte sprungit på mer än en vecka. Senaste gången jag sprang var förra torsdagen när jag sprang backintervaller i Rällaskogen. Efter det hade jag planerat ett långpass, ett kortintervaller och ett backpass till. Av detta blev det intet på grund av ont i halsen. Men nu tycker jag nog att jag inte kan skylla på det längre. Skulle enligt programmet ha sprungit backintervaller igår igen, men jag tror att jag slår till på kortintervallerna idag. Sabla varmt bara och flugorna är extra mycket från helvetet idag. Får stålsätta mig och köra på. Som belöning kanske det kan bli årets första bad i sjön. Vi får väl se…

Uppdatering: Jag sprang verkligen de där intervallerna. 3x4x150 meter med två kilometer uppvärmningsjoggning och två kilometer nedjoggning. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Intervaller är inte min grej. Jag gör det bara för att det står att jag ska göra det och jag hoppas VERKLIGEN att de gör nytta när de nu är så förbenat jobbiga. Men nu när jag är äten och duschad känns det ju bra:)

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Kanske intervaller ändå

Idag skrapade jag först målarfärg från husfasad tills armarna blev som spaghetti. Sedan var det dags för benen att få sitt. En tur till Rällaskogen för tre kilometers uppvärmningsjogg, backintervaller och nedjoggning i ett par kilometer. OCH det kändes så BRA!

  1. Springa i skogen är så oerhört mysigt. Varför gör jag det inte oftare? Mjukt under fötterna, det doftar gott, det är tystare och mycket roligare att tvingas parera för stenar, rötter och kottar.
  2. Kanske fegade jag fartmässigt, men rådet jag fått var att ta det lugnt första intervallen för att orka alla tio. Missförstå mig rätt. Det var jobbigt och jag joggade ändå nedför backen när jag kommit till toppen. Kanske var backen för kort. Den tog ungefär 30 sekunder att ta sig uppför, men jag orkade ändå trycka på i brantare delen och kände mig duktigt trött på toppen.
  3. Nedjoggningen blev kortare än tänkt på grund av matpanik hemma, men skönt ändå.

Bonus: jag fick äntligen se Linnéan blomma. Jag ser varje år bilder på den i tidningen, men lyckas aldrig ta mig ned till skogen för att se den med egna ögon. Trodde att den hade blommat över, men när jag lämnade stigen för att ta en närmare titt på blåbärsriset för att spana blåbär inför juli så var den plötsligt där. Överallt! Och så söööööt! Och så liten. Och så ljusrosa. Fantastiskt fin. När jag får en ny fränare telefon ska jag ta fler bilder till den här bloggen. Nu får ni tro på mitt ord. Blåbären ser det däremot ut att bli lite sämre med. Det finns, men de verkar inte bli så många. Kanske var det för kallt i blomningen.

Linnéa

Linnéa

Om ett par dagar är det dags för första milrundan. Hoppas att det kommer att kännas bra trots att det inte blev någon stretch idag efter passet. I programmet står det att det är bra att börja öva sig på att dricka under löpturerna nu när de börjar komma upp emot timmen. Funderar lite på det där. Vill inte springa med vätskebälte på grund av töntfaktorn. Tänker att jag kan göra en liten runda där jag kan lägga ut en vattenflaska längs vägen som jag kan dricka ifrån, men än så länge tror jag att jag siktar på att vätska upp mig ordentligt inför löpturen istället.

1 kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning