Etikettarkiv: barn

Pepparkaksbak med pruttigt tålamod

Pruttkakor

Pruttkakor

Denna pepparkakshög kom till under högljutt skrålande från den minsta minimänniskan i mitt hushåll: ”Det pruttar en stjärna förprutterligt prutt” (mel: det strålar en stjärna),  ”Sankta Pruttia, ljusprutta prutta…” (mel: Sankta Lucia) och ”Nu är det prutt här i mitt prutt, prutten är kommen pruttfallepruttanra” (mel: Nu är det jul här i vårt hus).

Men hela degen bakades ut. Pruttbra!

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Genusjulen står för dörren

Det här är ett ämne som jag skulle kunna skriva om hur ofta som helst och hur långt som helst och hur engagerat som helst. Men det behövs inte för det är redan gjort på ett så bra sätt. Läs det här! Det är långt, men såååå värt det. Och lär något av det när ni står där och framför leksaksaffären för att gå in och slentrianköpa en Veleda städvagn från den rosa hyllan till dottern/systerdotter/sondottern/guddottern eller en actionmegasuperheromuskelgubbfigur från den blåa hyllan till sonen/borssonen/dottersonen/gudsonen.

Är arg nu igen. Men lite heja BR även om man inte når ända fram. Och fuck Lego och Fisher Price.

1 kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Dag 24 – Något som får mig att gråta

Oj, jag vet inte ens var jag ska börja. De som känner mig vet att jag är en riktig lipsill. Och sedan jag fick barn har tiden innan föräldraskapet fått mig att framstå som ett under av stabilitet jämfört med nu.

Här skulle jag kunna göra det lätt för mig och skriva att när jag ser barn på tv som far illa så gråter jag. Eller när jag läser dödsannonser i tidningen där barn har dött, men sanningen är den att jag gråter nästan oftast när jag blir rörd för att jag är glad eller för att något är fint. Som nyfödda bebisar, när någon jag tycker mycket om berättar att den ska bli förälder, på utvecklingssamtalen i skolan och på dagis när fröknarna berättar om hur härliga och mysiga mina barn är.

Och sedan spelar det ingen roll hur många gånger jag ser Top Gun. Jag gråter varje gång Goose dör.

Och varje gång jag lyssnar på och sjunger med till musikalen Kristina från Dufvemåla rinner tårarna ned för kinderna.

Och jag har aldrig lyckats sjunga hela Fattig bonddräng utan att rösten stockar sig. Oj då, sitter visst här och blir tårögd bara av att skriva om den. Det är en riktig gråtlåt.

2 kommentarer

Under Blogglistan