Etikettarkiv: barnuppfostran

Moraliserande föräldrar

Jag trodde ett tag i min enfald att alla ”goda råd” som man aldrig bad om, men överöstes av skulle försvinna så fort barnet fyllt ett år eller kanske två. Men icke! De bara byter form. Och folk är så förbannat präktiga. Utåt. För det kan inte vara hela sanningen.

”Jag ger aldrig mina barn hel- eller halvfabrikatsmat. Jag tycker att det är viktigt att laga mat från grunden med bra råvaror. Och alltid en fräsch sallad till. Det är viktigt att kunna erbjuda barnen möjligheten att få i sig de rekommenderade 400 grammen frukt och grönt varje dag.” Jo, tjääna! Blodpudding och falukorv is my middle name. Och ditt också om du vågar tänka efter. Hur i helsike ska man annars få vardagen att gå ihop och hinna till badmintonträningar och läxläsningar? Och lingon växer i skogen=grönsak. Så där klarade vi av den biten till blodpuddingen. Och förresten är väl socker gjort av betor som nästan är som kålrötter=grönsak. Punkt. Slut.

”Jag dammsuger minst en gång i veckan. Gärna två. Jag tycker att det är viktigt att barnen lär sig lite hushållshygien.” Pffft. Om man knappt hinner laga mat hinner man definitivt inte dammsuga. Om vi hade fått ett astmatiskt barn hade ongen tvingats byta familj. Det går inte att dammsuga oftare än vi gör. Just idag går det inte för att jag inte hittar dammsugaren, men oftast beror det på att jag prioriterar bort det. Vill till exempel kanske hellre spela Lusen med nämnda ongar än suga upp döda flugor och katthår.

Och min favorit på senare tid illustreras bäst av ”Supermamman”. GAAAAAGGHHH!! ”Jag har ofta ajfånen bara i fickan. För när barnen är vakna får de hela min uppmärksamhet.” HA, det får de inte alls för då dammsuger du och sysslar med att laga mat från grunden med närproducerade ekologiska råvaror. Busted!

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Kanske ändå lite karaktär

Först vill jag bara meddela att jag för första gången den här våren såg tofsvipor på en åker strax innan brofästet när jag åkte till jobbet i morse. Ja, det är vååååren, ja, det är våååren, som har kommit tillbaka till oss. Tjohej!

Matångest i affären i eftermiddags blev till en improviserad wok. Mentalt sett i alla fall. För så fort vi satte oss i bilen efter att ha handlat insåg jag att klockan var jättemycket och att det ändå var mikrad frysmat som fick stå på kvällens meny. Egentligen är jag mätt fortfarande efter lunchens hamburgare, men för att statuera med gott exempel för barnen tänker jag ändå äta lite mer mat. Och även om barnen säger att de är mätta tänker jag tvinga dem att sitta där och peta lite i maten av princip innan det är dags för fredagsgodiset. Och om det är någon som tycker att det här är en fullt logisk och bra pedagogik så är det bara att börja applådera nu.

Fredagsmiddag à la tragisk

Ja ärligt talat, vem hade gått ned i brygga för den här maten serverad på det här sättet? Jag förstår om barnen inte blir sugna. Jag blir det i alla fall inte. Och middagen gick väl som förväntat – Astrid åt upp det hon hade tagit till sig och Majken åt efter mycket tjat tre penne. Och ska jag vara riktigt ärligt var det riktigt trist att äta och titta på. Jag klandrar dem inte och nu har godiset kommit fram och alla är glada igen. Och jag fick smaka på godiset fast jag tidigare fick veta att jag minsann inte skulle få en enda bit.

Äh nu skäms jag så mycket att jag måste gå och gömma mig under en liten filt. Glad helg.

1 kommentar

Under Vardagsliv