Tag Archives: Barometern

En sorglig dag för lokal journalistik

Idag blev det känt att Östran/Nyheterna ska minska sin personal med i princip hälften. 20 pers ska bort och det är ju redaktionen det drabbar eftersom annonsfolket, tryckarna och prenumerationssäljarna fick gå när Gota Media köpte tidningen för några år sedan. Redan då spådde jag att det inte skulle dröja länge förrän moderbolaget skulle börja tulla på den journalistiska mångfalden. Av erfarenhet vet jag att pengar är det enda som gäller. Sedan kan koncernchefen mässa sitt ”Vi gör inte tidning för att tjäna pengar utan tjänar pengar för att göra tidning”, till förbannelse. Men jag minns hur arg jag har varit i så många löneförhandlingar där man i högkonjunkturer vägrar att ge sina anställda en spänn mer än det centrala avtalet ger med argumentet att ”vi måste spara i ladorna till sämre tider”. Och när de sämre tiderna sedan kommer vägrar man att öppna de där ladorna utan drar in tjänster i stället. ”Tjänar pengar för att göra tidning” – my ass!

När Gota Media köpte Östran spådde jag att på det redaktionella planet skulle sporten bli först ut att slås ihop med Barometerns. Därefter skulle bildredaktionerna och kanske kultur/nöje följa. Jag hade lite fel. Sporten prickade jag in, men nu slog de till med lokalredaktionerna och redigeringen. Redigeringen! Östran har ju knappt haft någon redigering de sista åren. Reportrarna har redigerat sina egna sidor och det har funnits kanske 4-8 sena sidor. Typ. Kanske därför det är lätt att dra in de. Hoppas här då att Östrans reportrar slipper redigera sina egna sidor och kan lägga sin tid på mer research och skrivande istället. Men det tror jag inte.

Och lokalredaktionerna. Barometerns lokalredaktioner har de senaste åren varit lika anemiska som Östrans. Arbetssituationen på lokalredaktionerna har varit oerhört pressande. Nu slipper de ju konkurrens (i många fall. Jag vet inte om veckotidningen Nybro tidning/Kalmar Läns Tidning eller tredagarstidningen Ölandsbladet räknas.) och kan kanske våga välja bort grejer, men det är fortfarande många sidor som ska fyllas av väldigt få personer.

Jag tror fortfarande att det bara är en tidsfråga innan bildredaktionerna slås samman. Varför ska två fotografer åka på samma jobb, liksom. Sporten kommer det ju redan att hända och därifrån är inte steget långt till förskoleutställningar, kommunfullmäktige eller presskonferenser. Kultur och nöje följer kanske efter. Det skulle i och för sig kunna lyfta Östrans kulturella sidor som lever på undantag, men det blir fortfarande en röst mindre. I Blekinge har Blekinge Läns Tidning och Sydöstran redan delad webb som dessutom ligger bakom lås och bom. Det är ingen hemlighet att Barometerns webb snart också låses in. Om materialet i de båda tidningarna till stora delar är identiskt är det säkert lika bra att slå samman webbarna ocskå. Kanske slutar det hela som på Gotland att det enda som lever kvar som minne av en gång två tidningar är ledarsidorna som kanske får turas om att ligga på sidan två.

Och samtidigt är det klart att Barometern ska minska antalet tjänster från 80 till 60 innan man flyttar in i sitt nya mediehus, men eftersom man förmodligen löser det utan uppsägningar genom att ge de utslitna trotjänarna ett par extra månadslöner om de slutar frivilligt blir det inga rubriker.

Det är en sorglig dag idag i Kalmars södra län. Sorgligt för journalistkåren som blir av med arbetstillfällen. Sorgligt för demokratin som med största sannolikhet bara är år från att mista en röst till i mediebruset. Likriktningen är nära. För ärligt talat har lokalradion, som ska täcka ett helt län på några få personer eller de lokal tv-stationerna med ännu färre reportrar aldrig någon riktig chans mot de mer välbefolkade tidningarna. Även om de ibland kan glimra till så tillhör det de mer lyckliga undantag som bekräftar regeln. Dagens rapportering av nyheten blev självklart bäst gjord av SR P4 Kalmar.

Östrans rapportering.

Barometerns rapportering.

SR P4 Kalmars rapportering.

SVT Smålandsnytts rapportering.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Öppenheten på nätet och rätten att vara anonym

Här hade jag tänkt att skriva ett bra och välformulerat inlägg om debatten som pågår med anledning av händelserna i Oslo och på Utøya och upploppen i London där vissa politiker pläderar för nedsläckta tjänster som Twitter och Facebook och varför inte hela internet. Och så skulle jag länka till flera superbra texter av människor som har skrivit väldigt intelligent om detta, men eftersom jag har tusen andra saker och göra och aldrig hinner skriva det där smarta blogginlägget har debatten nästan hunnit tystna innan jag hann att sätta mig här och ingen bryr sig längre och skulle bara tänka att det var såååå vecka 31 att skriva om det där. Fast kort sagt och utan omsvepningar tycker jag att alla ska ha rätten att vara anonyma på internet och i kommentarsfälten på tidningarnas och övrig medias sidor. Jag vill inte ens att redaktören ska veta att det är jag som har skrivit det.  Inte för att jag inte står för det jag har skrivit och jag tycker att det bästa är om man kan och vågar skriva under med sitt namn, men för att jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att behöva försvara dem i kassakön på Konsum eller på nästa gympapass. Får jag inte vara helt anonym avstår jag hellre och cencurerar mig själv och gör kanske därmed debatten mer ensidig. Särskilt som jag säkert inte är ensam om att avstå.

Men här kommer i alla fall alla bra länkar och en där jag inte helt håller med skribenten:

Mycket bra skrivet av Anders Mildner i Sydsvenskan om reportrarnas ansvar i kommentarsfälten. In med er bara!
Brit Stakston på JMW Kommunikation har också skrivit klokt om yttrandefrihet under hot av nätpaniken.
Och här har Anna Troberg från Piratpartiet skrivit en begåvad debattartikel i Aftonbladet i ämnet.

Och så en av Peter Sigfridsson, webbchef på Barometern, ett företag där man måste anmäla sig för att få kommentera. Jag kommenterar inte. Trollen i kommentarsfälten försvinner inte ändå, men kanske kan det på sikt bli en bättre kultur om de får möte lite vettiga argument eller blir avklädda och avslöjade som de fulingar de är. För vi vet ju hur det är med troll. Släpa ut dem i solskenet och de spricker.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Juholt blir Bildt och uttalet

Det är gammalt nu, men jag kan ändå inte låta bli. Det är så roligt. Enligt säkra källor utbröt just den extas som jag anade på de lokala nyhetsredaktionerna i sydöstra Sverige när det stod klart att Håkan Juholt var valberedningens förslag till partiordförande för Socialdemokraterna. Och genast reagerade också journalister i nämnda landsända på hur Stockholmsjournalisterna uttalade hans efternamn. Barometerns Jesper Ericson ringde inte bara SVT och SR utan skrev till och med en uppläxande språkkrönika med tillhörande ljudfil. Väldigt roligt och en naturlig reaktion på denna Juholtextas. Kommer en kändis från de här trakterna vet vi också bäst hur hans eller hennes namn uttalas. Även om signaturen ”stockholmskan” i kommentarsfältet klokt påpekar att inte uttalar vi Anders Sundströms namn särskilt norrländskt bara för att han råkar ha rötterna i norra delen av landet.

Men även Stockholmsredaktionerna fick lite att tänka på. Särskilt den grävande Public Service-redaktionen. Imitatören Göran Gabrielsson gav lyssnarna till och med en liten lektion om hur man som imitatör knäcker Juholtkoden och det visar sig att den inte är långt från Carl Bildtkoden. Lyssnar man noga hör man också att han inte har läst den Ericsonska språklektionen eller hört ljudklippet.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Hej Herr Krönikör! Det är 2011 nu.

Nu kan jag inte hålla mig längre. Många kommer nog att tycka att jag är galet sen på bollen och jag har inte hunnit tidigare. Samtidigt kände jag att jag inte var sugen på att göra en Englund och blogga i affekt. Nu har det gått nästan fem dagar sedan jag första gången läste krönikan jag nu ska kommentera och känslorna har inte lagt sig. Jag kan rent av inte sluta tänka på eländet och hade tidningen bara webbat krönikan hade jag länkat till den här, men tyvärr.

Det började i lördags när jag i godan ro satt och läste Barometern till frukosten. När jag kom till lördagsbilagan Bonus såg jag att den före detta sportchefen Jörgen Ström var ny krönikör. ”Spännande”, tänkte jag och började läsa. Det tog inte många rader förrän det började koka i mig.

Han inleder med att medlidsamt lägga huvudet på sned och fråga de läsande männen hur de har det – egentligen. Och sedan fortsätter han med att räkna upp hur alla män köper blommor till sina fruar fast de tycker att det är både dyrt och onödigt, hur de säger att fruarna har blivit så smala så fast de inte ser någon skillnad och hur de väljer en av klänningarna som frugan håller fram trots att de knappt kan se skillnad på dem för ”det är så vi män är”. Och så fortsätter han att beskriva hur ”vi män” är en primitiv art och bla bla blä.

Sedan kommer en fantastisk uppräkning av grejer han gör bara för att han är man och därmed inte kan rå för att han gör eller inte klarar av. Han koketterar med att han inte ser något problem med att klä sin sju månader gamla dotter i icke-matchande kläder, att han inte kan dammsuga samtidigt som har kör en maskin tvätt och att han inte kan free style-handla i mataffären utan måste ha en inköpslista att slaviskt följa och om det skulle råka stå ”frukt” på den blir det inget av den varan eftersom man måste förtydliga genom att skriva äpplen eller bananer för att han ska förstå. På riktigt står det så här – jag vet att det känns helt otroligt.

Men sedan kommer nästan det bästa av allt. Nu börjar han räkna upp allt han hellre gör än går på Ikea, vad han anser att man har den romantiska weekenden i London till, hur höjden av umgänge ser ut och varifrån han (”vi män”) får sin livsenergi ifrån. Och det här är så fantastiskt att ni måste få läsa det själva.

ur Barometern-OT den 29 januari 2011

ur Barometern-OT den 29 januari 2011

Här sitter vi i nådens år 2011 och blir serverade ren och skär Män-är-från-Mars-kvinnor-är-från-Venus-skit till frukost. Exakt VAD var syftet med den här krönikan? Om syftet var att provocera har man ju lyckats. Men eftersom jag har levt med så väl Barometern som den här lördagsbilagan i ganska många år vågar jag nästan ta gift på att syftet INTE var att provocera. Baromelia, som någon fyndig kallade bilagan, är allt annat än uppkäftig. Den är småputtrig, färgglad och mellan varven rent av flåshurtig. Men provokativ är den inte. Däremot har den mer än en gång visat att genuskollen saknas hos redaktionen. Och tydligen saknas den hos resten av redaktionen också eftersom krönikan på måndagens morgonmöte hade kommenterats i ord som ”trevlig”. Och det märkligaste av allt är att inte redaktionens män reagerade. De borde med all rätt ha blivit kränkta av den här krönikan som framställer dem som lätt efterblivna varelser som rapar, fiser och kliar sig i skrevet. My lord, vart är världen på väg? Med krönikor av det här slaget för den stolta småländska tidningen åtminstone inte världen framåt. Däremot ringde 50-talet och ville ha sin unkna kvinno- och manssyn tillbaka. Och det genast!
Kanske är det Barometerns nya grej att vara emot jämställdhet och för särartsfeminism. Kanske var det därför de anställde Alice Teodurescu som ledarskribent. En ung, söt och framåt tjej som till på köpet var motståndare till feminismen. Halleluja, henne ska vi ha!

Och kanske blir jag så här provocerad för att jag inte känner igen mig det minsta. Jag bryr mig inte heller om ifall barnens kläder inte matchar perfekt bara de tycker att de är fina och framför allt bekväma i sina kläder och att de ser till att de inte fryser. Jag botaniserar gärna i nya ölsorter och jag går tusen gånger hellre på fotbollsmatcher än min sambo gör. Och när jag går är det oftast i sällskap med mamma. Och jag kan bli helt sönderstressad och paralyserad av att göra mer än en sak samtidigt. Däremot försöker jag undvika att fisa och rapa offentligt eller klia mig i skrevet också för den delen, men det handlar väl mer om vanligt hyfs än något könsrelaterat.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Dag 25 – En första

Det var precis innan jul 1998. Jag gjorde min kortpraktik på Barometern i Kalmar. Det varade i bara två veckor och tanken var att jag första veckan skulle vara reporter och andra veckan redigerare. Hittills hade jag väl mest gjort smågrejer och notiser. Men så kom nyhetschefen och bad mig att åka till natur och teknikdelen av Högskolan i Kalmar. De hade nämligen fått  universitetsstatus. Jag och en fotograf åkte till Teknikum som var ett nybyggt och toppmodernt hus där vattnet skulle ledas ut i dammar på baksidan för att renas biologiskt och sedan tillbaka in i kranarna på toaletten. När vi kom dit var det fullt med folk, champagne och feststämning. Jag gjorde mitt jobb. ”Hur känns det?” ”Vad betyder det här för Högskolan i Kalmar?” och ”Hur kommer det här att märkas i resten av Kalmar och sydostregionen?”. Och så åkte vi tillbaka till redaktionen. När jag satt där och skrev kommer nattchefen ut och frågar hur det känns att få vänsterkrysset i morgondagens tidning. Den känslan av att få se ”sin grej” som topp på ettan och på bästa nyhetsplats i tidningen glömmer man inte.

Nästa dag sa nyhetschefen att han aldrig tvekade på om jag skulle klara av att göra grejen. Och sedan fick jag uppdraget att för Barometerns räkning på uppdrag av en läsare dela ut en julblomma till personalen på ett demensboende. BAM!

Lämna en kommentar

Filed under Blogglistan

Dag 1 – presentation av mig

Kanske en av de svåraste punkterna. Inte för att jag inte vet något om mig. För jag vet en hel del. Men det kommer genast in prestationsångest i bilden. Och det är jag bra på. Prestationsångest is my thing. Men vi tar det från början.

Är född på BB i Kalmar, men föräldrarna var vid den tiden (för snart 38 år sedan) bosatta i Böda på norra Öland. Efter ett hus om året i olika byar på norra Öland gick flyttlasset över den inte särskilt många år gamla Ölandsbron till fastlandet och förorten Lindsdal norr om Kalmar. 1970-talsvilla à la 1,5-plans modell Skanska. Alla husen på återvändsgränden såg likadana ut. Det var bara färgen som skilde dem åt. Vi bodde i den fulaste färgkombinationen – gult och brunt.

Uppväxt i villaförort med mamma, pappa, ett år yngre syster, cykelbanor, burken på gärdet med grannungarna, dagbarn hos farmor och sedan olika grannar medan staten byggde ut barnomsorgen. Badminton, fiolspel, folkdans, lite fotboll och lite teater.

Flytt till stan och lägenhet när tonåren började, mera scenshower, teknisk linje, utbytesstudent i USA, föräldrarnas skilsmässa, kemigrenen i Jönköping tredje året. Misslyckad au pairkarriär i Tyskland, arbetslös, praktikplats på miljölaboatorium, folkhögskola i Skåne med skrivarlinje. Flytt till Göteborg, arbetslös när ångesten hindrade mig från att dyka upp på uppropet på kemiingenjörsprogrammet på Chalmers. Dramatik på universitetsnivå, irrade lite innan jag sökte och kom in på journalistprogrammet i Göteborg.

Vikarie, fastanställd, vikarie och fastanställd igen i nästan tio år på Barometern i Kalmar och på Öland. Flera av de åren i facklig tjänst inom så väl klubb som Smålandsdistrikt. Sade upp mig för en tjänst som informatör på Högskolan i Kalmar som blev Linnéuniversitetet i Kalmar/Växjö.

Sambo, två barn och två katter på gammal Ölandsgård i stort behov av renovering. Gillar att gräva. Gärna land i trädgården, men gräva ur husgrund under uppbrutet golv funkar också. Skulle vilja renovera mer, men hinner inte. Är svag för blomsterlökar och förstår inte hur det varje år hamnar oplanterade sådana i min hall trots att jag har lovat mig själv att inte köpa fler.

Gympaledare och växlar mellan att tycka att det är stressig och härligt. Ett bra sätt att verkligen gå på den där gympan är att leda den själv. Har de senste åren börjat springa och upptäcka tjusningen med det. Önskar att det blev oftare, men är glad för de gånger det blir.

Tycker om att läsa och fundera på att läsa mig igenom Nobelpristagarna. Har börjat med Toni Morrison – En välsignelse. Det gick bra. Läser mindre än jag vill. Sodukon övermannar mig ibland. Och Filter, Damernas Värld, Allt om trädgård och I form. Rensning pågår. Gillar också att sticka. Önskar att jag gick oftare på teater, bio och konserter, men har börjat förstå att var sak har sin tid.

Jag är ganska usel på att hantera stress. Och så har jag alltså en fallenhet för prestationsångest. Vill vara omtyckt och duktig. Har övat i många år på att inte vara duktig, men vill fortfarande att andra ska tycka det. Ska öva på att tycka att jag är duktig även om andra inte säger det. Tror att man skaffar katt (eller annat husdjur) för att få sitt bekräftelsebehov stillat. Skulle som alla andra vilja skriva mer, men sätter istället igång en maskin tvätt.

Lämna en kommentar

Filed under Blogglistan

Var så god, vänstern

Gubb-Barran

Gubb-Barran den 21 maj 2010

Men det är ju helt fantastiskt. Det är 2010 och helt plötsligt känns det som om vi i dagens Sverige inte har kommit någonstans vad det gäller jämställdhet de senaste årtiondena. Den 21 maj skriver Barometern på sin ledarsida att Mona Sahlin är omöjlig som statsminister bland annat för att hon är kvinna och det vet man ju att sådana får alltid mycket mer uppmärksamhet för sina kläder än män. Därför är Fredrik Reinfeldt en bättre statsministerkandidat. Vad ska man säga? Grattis, vänstern, här får ni en räkmacka på silverfat. 1950-talet ringde och ville ha sin kvinnosyn tillbaka. Ledaren är osignerad och kanske är texten inköpt från en textbyrå, men Svenska nyhetsbyrån, som Barometern då och då köper ledartexter ifrån, står inte heller som avsändare, vilket den i vanlig schyst journalistisk cred-anda borde göra om det är den som har producerat texten. Kanske kände den nytillträdde politiske redaktören Ulf Wickbom att han var ute på tunn is och inte våga sätta sin signatur på underverket. Jag undrar om chefredaktören Gunilla Sax känner sig nöjd med den här värvningen av Ulf Wickbom? Kanske är de politiska erfarenheterna viktigare för en ledarsida än de journalistiska. Eller åtminstone en kombination.

Ledaren har väckt uppmärksamhet i övriga Sverige också. Lena Petersen skriver på Newsmill:

”Jag är inte förvånad. Det var bara en tidsfråga innan den här texten skulle komma. När kvinnor gör anspråk på den yttersta makten granskas de alltid hårdare och smutsigare än män. De hotar ju att bryta genussystemet, mäns överordning och kvinnors underordning. Någon ordning får det väl ända vara! tänker gubbväldet och tar till det tunga artilleriet. Som egentligen bara är lågt.”

När dessutom den socialdemokratiska politikern Lena Hallengren dagen efter får ett svar på ledaren publicerad där hon kritiserar just de här argumenten svarar Wickbom ”Det finns meningsutbyten som inte vinner på att förlängas. Lena Hallengren har fått sin replik.”

Professor Berit Ås har beskrivit de fem härskarteknikerna. Här är ett utmärkt exempel på hur han på ett välbeprövat (oftast) manligt manér ignorerar att bemöta Lena Hallengren och låter henne bli hängande i tystnad. Eller så insåg han att han hade fel och trampat rejält i det berömda klaveret.

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv