Tag Archives: Borgholm

Victorialoppet avklarat = härligt!

Nummerlapp och plakett

Nummerlapp och plakett

Så var det första av veckans två lopp avklarat. Nio kilometer långa Victorialoppet i Borgholm. Jag har sprungit det en gång tidigare för fyra år sedan och då tyckte jag att det var rätt tungt ett tag. Sprang då på 54 minuter hade jag för mig och kände mig nöjd. Nu hade jag som mål att slå det. Var som vanligt gräsligt nervös innan. Men VARFÖR är jag det? Det är ju inte så att jag på något sätt aspirerar på att vinna eländet. Särskilt inte som Isabella Andersson står på startlinjen också. Eller ändå förresten. Nu sprang man med chip på skon för att få den exakta tiden och det kändes roligt. Startskottet gick och till skillnad från exempelvis Drottning Margaretaloppet i Kalmar är det gott om plats i början av starten. När man sedan svänger in på stigarna i Slottsskogen blir det desto trängre, men det gick ändå bra och jag kunde både passera några löpare och bli omsprungen av några fler. Men det kändes hela tiden bra och jag kände mig stark. Unnade mig en halv mugg vatten efter halva sträckan och tyckte att det var lite segt att komma igång igen, men det släppte ganska snart. Kändes hela tiden bra tills vi svängde in på vägen som går förbi brandstationen. Helvete vilken motvind. Där fick man streta på bra för att inte tappa för mycket fart. Sedan kom belöningen på Storgatan. Dels nedförsbacke och dels publikstöd. Kände sedan att jag kunde trycka på sista kilometern in mot mål och målklockan visade på 51.37 när jag korsade mållinjen. Kände mig supernöjd. När jag sedan kollade resultatet på nätet visade det sig att den verkliga tiden var 50.23 vilket betydde en snittid på 5.35 per kilometer. Vid en koll hemma efteråt visade det sig att jag 2009 sprang loppet på 51.01, men det är skitsamma. Jag är ändå jättenöjd. Och så är det lite roligt att man kan springa och se om man ser folk man känner längs banan och high-fivea ungar som står och sträcker fram sina händer när man kommer skenande. Dessutom är jag inte lika rädd för Hornsjön runt på lördag trots att det loppet är två kilometer längre och terräng. Det kommer att gå bra. Det är bara att mala på, tänka på löptekniken när jag orkar och köra i mitt eget tempo. Inte så många anmälda dit, men någon måste komma sist. Jag får se det som mitt mission att visa folk att man kan vara med i sådana tävlingar fast man springer så långsamt som jag.

Men innan det loppet ska jag försöka hinna med ett backpass och ett pass med snabbdistans.

Annonser

3 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Anmälda morötter

Victorialoppet

Hornsjön

Så där ja! Då var det gjort. Ingen återvändo. Nu måste jag springa. Ja, Victorialoppet är ju redan om tre dagar så det kanske är i senaste laget att börja träna inför det nu, men det ska nog gå bra trots att jag verkligen har fuskat med träningen den sista tiden. Halsont och målning har satt stopp för det, men nu är jag på gång:) Får väl se loppen som en del av min träning också. Kanske skulle jag ge mig ut en runda redan nu eftersom husfasaden ändå var för fuktig för att kunna målas. Ett par glas vatten och sedan kan jag dra.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Nu börjar ökningen

Idag var det springdag och en kilometers ökning till totalt sex kilometer. Enligt programmet ska man satsa på att springa och gå växelvis, men springa hela om man orkar. Jag orkade nästan inte springa alls idag, trodde jag, på grund av trött och aningens bakis. Jag drack ju säkert två glas vin igår gudbevars. Men säger programmet att jag ska springa så ska jag banne mig det. Jag kan ju välja att springa på söndagen istället också, men jag siktar ju på att gympa då istället. Hur som helst pressade jag in en löptur mellan hockey-semin mot Finland, tittande på raggarbilar på väg till den årliga cruisingen i Borgholm och middag följd av Eurovision. Så det blev till att springa hem från Rönnerum efter att ha lämnat en tandborste till A som skulle sova över hos en kompis där. Har sprungit den rundan förut så jag visste att den var sex kilometer lång. Grejen var bara den att det var efter den turen jag fick så ont i fötterna senast. Men det var bara till att hoppa upp i sadeln igen och ge sig iväg.

Det kändes riktigt bra. Inte så tungandats och jag kunde koncentrera mig på att tänka på tekniken. Inte för att jag orkade tänka på den hela vägen, men åtminstone bitvis. Ingen klocka, ingen telefon med träningsapp, men tydligen en sambo som klockade mig och jag blev sjukt nöjd med tiden. 33 minuter trots rätt kraftig vind som inte direkt var i ryggen. Känns verkligen bra. Då blir man ju peppad att ge sig ut igen.

Nu skulle jag bara vilja gå ned en fyra fem kilo tills loppet är. Det skulle kännas väldigt bra. Men jag börjar inte idag. Det är ju Eurovision. Nu är det jag som går och vispar ihop lite dip, plockar fram chips (och morotsstavar) och slår upp lite överblivet vin. Imorgon är en annan dag.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Pausar och börjar om

Jag kanske helt enkelt ska strunta i Victorialoppet. Jag är helt ur slag. Känner mig tung, omotiverad, motiverad ändå och låg. Jag måste hitta lusten att springa igen. Det är tungt att komma ut och det var länge sedan det kändes lätt att löpa. Det som tidigare var roligt och taggande med kilometertider och många träningspass i veckan är nu bara stressande. Jag måste kanske ta en rejäl paus. Bara vara med barnen, hitta på roliga saker och safta och sylta i köket och när jag sedan plötsligt känner att det vore roligt att sticka ut på en springtur (snälla, låt den känslan komma) byter jag om och springer iväg utan att ha någon kilometertidscoachning i öronen. Jag kan tänka mig att ta med telefonen som mätare av distans, tid och hastighet, men jag får inte veta något förrän jag är hemma igen.

Och jag blir helt deprimerad av att jag har ett asdyrt gymkort som jag aldrig utnyttjar. Jag räknade på det för ett tag sedan och jag lägger mer än 4000 kronor om året på det där gymet som jag besöker någon gång i månaden. Utom på sommaren då jag inte går dit alls. Å andra sidan är det så roligt att vara där. Särskilt på passen, men när jag är där är jag alltid lite stressad för att jag måste skynda mig till jobbet/dagishämtningen/mathandlingen. Jag har en lös plan på att säga upp gymet och sätta undan de pengarna istället till något annat roligt. Istället kan jag gympa två gånger i veckan och EVENTUELLT springa en gång på helgen. Men samtidigt vet jag att jag tycker att det är asstressigt att hinna till den där gympan när jag jobbar heltid vilket jag kommer att göra i åtminstone början av hösten. Men med planering av middagsmaten borde det gå.

Men till att börja med ska jag tillåta mig att hoppa över Victorialoppet om jag känner så på fredag. Och någon Kalmarmil i början av augusti blir det inte.

Kanske är allt bara början på en 40-årskris…

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Löpning kanske inte är min sport ändå

Sprang ikväll runt kvarteret (6,8 km) som så många gånger förut. De senaste gångerna har det känts bra, men inte idag. Kanske kan det bero på att jag inte har sprungit på kanske två veckor, men ändå. Det började så fort jag kom utanför dörren nästan. Det var för varmt. Temperaturen hade knappt krupit under 26 grader. I skuggan. Och då skulle jag springa min runda i mestadels sol. Eftersom det redan från början kändes så jobbigt tänkte jag att jag skulle nöja mig med grusvägen fram och tillbaka vilket är knappt fyra kilometer. Eftersom jag tänkte nöja mig med en kortare runda tänkte jag att då fick jag stå på lite istället och öppnade med ett ganska högt tempo. När jag kom till slutet av grusvägen tänkte jag istället att jag kan fan inte ge mig så lätt och svängde vänster ut på asfaltvägen för att köra den längre rundan. Sprang ju till mig syra rätt kvickt och dessutom i stekande sol och motvind. Och så blev jag hungrig mitt i allt ihop. Törstig och med alldeles för torra läppar fick jag redan efter två kilometer. Fy vad jobbigt. Efter tre kilometer gav jag upp och gick en bit för att sedan springa lite till och sedan gå en ganska så lång bit igen innan jag sprang de sista två hem. Men det var inte behagligt eller roligt någon gång under den tiden.

Om en vecka ska jag springa Victorialoppet i Borgholm. Nio kilometer och det är två kilometer längre än jag sprungit någon gång i år. Jag tänkte att det tar jag på ren vilja om jag inte hinner öka sträckan innan dess, men nu vetifan. Löpning kanske helt enkelt inte är min sport. Jag tycker att det är så tungt att ge mig ut. Bara att hitta rätt stund på dagen. Orka byta om till springkläder. Hitta peppet. När jag väl ger mig ut känns det okej. Utom idag då.

Det enda positiva med dagens runda var väl att jag inte skadade mig och att jag inte gav efter för viljan att lifta hem med traktorn som körde om mig. Resten var skit.

2 kommentarer

Filed under Träning

The point of no return

Nu har jag gjort det. Betalat startavgiften till Victorialoppet den 15 juli. Nu finns det ingen återvändo. Anmäld är anmäld och då springer man. I värsta fall får jag väl se det som en träningstur, men helst vill jag ju springa det som ett lopp. Måste försöka masa mig ut imorgon och då springa långt. Det är märkligt vad jobbigt det är när det börjar bli kväll. Jag zonkar ihop totalt och bara längtar efter att få sjunka ned i tv-fåtöljen. På eftermiddagen när jag egentligen skulle vara pigg nog för att springa är jag själv med barnen och dessutom har jag alltid fullt upp då. Men imorgon SKA jag springa. Rälla tur och retur ska det bli. Måste veta att jag orkar. Och särskilt nu som jag ska resa bort i några dagar nästa vecka och inte kommer att springa en meter då.

Dessutom insåg jag igår att jag inte kan springa Hornsjön runt som jag hade tänkt veckan efter Victorialoppet. Jag har ju redan köpt biljett till konsert med Håkan Hellström och The ArkGFA den kvällen och det går inte att hinna båda. Attans. Det här året var jag ju verkligen peppad att springa det eftersom det dels inte blev av för några år sedan när jag var vältränad och för att det verkar vara ett så mysigt lopp. Ja, ja, NÄSTA år då!

Men som sagt jag börjar med att springa knappt elva kilometer imorgon och hoppas på det bästa att det känns bra. Och så hoppas jag på fint väder den 15 juli och att det blir kul för barnen att springa Lilla Victorialoppets Miniklass på 1,5 kilometer. Om de fortfarande vill det då.

1 kommentar

Filed under Träning

Morgonaction

Mötte polisbil med blåljus i Glömmingesvackan idag på morgonen. När behöver polisen köra med blåljus? Det måste ju bara vara under pågående brott som misshandel, våldtäkt eller rån. Annars kan det ju knappast finnas någon anledning. Det är ju inte som brandkåren som i princip alltid måste åka med blåljus och sirener. Poliserna blir nog glada för lite blinkande ljus och tut-tut när de väl får göra det. När jag skulle köra på Ölandsbron hamnade jag i bilkö och då visade det sig att polisen kontrollerade alla bilar som skulle över bron från Ölandssidan. Ett tips och en koll senare visade det sig att det handlade om ett MISSLYCKAT rånförsök i Borgholm. Jädrans. Närmare än så kommer man väl inte.

Bilkoll på Ölandsbron

Bilkoll på Ölandsbron

1 kommentar

Filed under Vardagsliv