Etikettarkiv: Brit Stakston

Öppenheten på nätet och rätten att vara anonym

Här hade jag tänkt att skriva ett bra och välformulerat inlägg om debatten som pågår med anledning av händelserna i Oslo och på Utøya och upploppen i London där vissa politiker pläderar för nedsläckta tjänster som Twitter och Facebook och varför inte hela internet. Och så skulle jag länka till flera superbra texter av människor som har skrivit väldigt intelligent om detta, men eftersom jag har tusen andra saker och göra och aldrig hinner skriva det där smarta blogginlägget har debatten nästan hunnit tystna innan jag hann att sätta mig här och ingen bryr sig längre och skulle bara tänka att det var såååå vecka 31 att skriva om det där. Fast kort sagt och utan omsvepningar tycker jag att alla ska ha rätten att vara anonyma på internet och i kommentarsfälten på tidningarnas och övrig medias sidor. Jag vill inte ens att redaktören ska veta att det är jag som har skrivit det.  Inte för att jag inte står för det jag har skrivit och jag tycker att det bästa är om man kan och vågar skriva under med sitt namn, men för att jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att behöva försvara dem i kassakön på Konsum eller på nästa gympapass. Får jag inte vara helt anonym avstår jag hellre och cencurerar mig själv och gör kanske därmed debatten mer ensidig. Särskilt som jag säkert inte är ensam om att avstå.

Men här kommer i alla fall alla bra länkar och en där jag inte helt håller med skribenten:

Mycket bra skrivet av Anders Mildner i Sydsvenskan om reportrarnas ansvar i kommentarsfälten. In med er bara!
Brit Stakston på JMW Kommunikation har också skrivit klokt om yttrandefrihet under hot av nätpaniken.
Och här har Anna Troberg från Piratpartiet skrivit en begåvad debattartikel i Aftonbladet i ämnet.

Och så en av Peter Sigfridsson, webbchef på Barometern, ett företag där man måste anmäla sig för att få kommentera. Jag kommenterar inte. Trollen i kommentarsfälten försvinner inte ändå, men kanske kan det på sikt bli en bättre kultur om de får möte lite vettiga argument eller blir avklädda och avslöjade som de fulingar de är. För vi vet ju hur det är med troll. Släpa ut dem i solskenet och de spricker.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Hej igen lilla Fejan

Jag klarade det i 19 dagar sedan aktiverade jag mitt Facebookkonto igen. Shit my God vilka tråkiga veckor det var utan FB, men bra för mitt jobb. Fast å andra sidan började jag knarka Twitter desto mer. Fast det är inte samma sak. Jag följer för många smarta och medvetna journalister för att känna att jag har det minsta lilla att bidra med där måste jag säga. FB är lite mindre pretto helt enkelt. Kanske också för att man där själv väljer vilka som ska få se ens uppdateringar. Det är lättare att vara tramsig bland vänner.

Har också förstått att jag missar en massa nyheter när jag inte går in och läser på Facebook. Det är ändå ett ganska trevligt sätt att hålla sig uppdaterad om vad ens vänner gör eller tycker om olika saker. Såg en ganska intressant debatt på Debatt härom kvällen där det dels fanns Facebookberoende personer som älskade Fejan och de som vägrade Facebook för att de kände att de hade för dålig kontroll på materialet de la upp och för att de misstänkte att CIA spionerade och kartlade dem genom att gå in på FB. Och så fanns där Brit Stakston som en balanserad tyckare bland dessa ytterkanter.

Hur som helst får jag Feja hur mycket jag vill nu när jag är ledig. Sedan måste jag nog lägga någon form av band på mig. But it’s good to be back!

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Inte 30 längre…

Jag är så sliten. Nu börjar de två Panodilen leva upp till mina förväntningar på dem, men jag är fortfarande trött. Två dagars konferensande med Högskoleverket och drygt 300 högskoleinformatörer på KTH i Stockholm kan verkligen slita ut en. Och ska sanningen fram var det väl mer en dags konferens uppdelad på två halvdagar i ett lunch-till-lunch-arrangemang. Superintressanta föredrag. Särskilt det om sociala medier. Jag älskar att prata och syssla med sociala medier och går alltid på föredrag som handlar om det om det finns. Jag har till exempel lärt mig att bloggen är diamanten i de sociala medierna. Bara så att ni vet vad det är ni läser just nu. Åtminstone enligt Brit Stakston på JMW Kommunikation. Mycket intressant. Hon föreläste på torsdagen och samma kväll släppte hon sin bok Politik 2.0. Man kanske skulle se till att läsa den. Kan säkert vara intressant. Roligt också att de hade skrivit upp hashtagen #infokonf på tavlan i varje föreläsningssal så att alla som twittrade under föreläsningarna taggade med samma tag. Kul att läsa efteråt. En annan sak jag minns från konferensen var att Skavlan var där och showade som avslutning och att det i KTH:s största hörsal i Q-huset finns inte mindre än fem (kanske sex) – håll i er nu – svarta tavlor! Jojomensan. Svarta som natten och vita, gnissliga kritor att skriva med dem på. Jag tror att Ove Torrbeck, som också var på konferensen, kan ha fått svaret på varför det fanns ett handfat längst fram i salen där. Jag menar var skulle man annars blöta svampen man suddar med. Och allt man skriver där kan ju inte få ett prydligt LÅT STÅ! i kanten.

Konferensmiddag på Berns på torsdagskvällen. Jättetrevlig och god mat. Men jag klarar ju inte mer än två glas vin och inte att lägga mig efter klockan 23 på kvällen. Nästa dag blir duktigt lidande kan man säga.

Annars är jag mest glad att det gick att landa på Kalmar flygplats i kväll även om det krävdes två försök på grund av vinden. Det blev lite tryckt stämning i kabinen när vi nästan var nere för landning och vi märker hur piloten plötsligt drar på full gas och stiger igen. Den håller i sig under hela andra försöket och släppte inte förrän alla tre hjulen var på marken, men då blev det desto mer livat och tjattrigt i flygplanet och charterapplåden hängde i luften skulle jag vilja påstå. Men större plan is da shit. Jag som har flugit Kalmarflyg de senaste gångerna är glad att det var SAS på vägen hem. Vet i fan om det lilla propellerplanet hade klarat landning idag.

KTH, Skavlan och svarta tavlan

KTH, Skavlan och svarta tavlan

Det går faktiskt inte alls att se, men det är Fredrik Skavlan som står där framme i mörkret och framför allt står han framför ett par svarta tavlor. Kanske de sista ännu existerande i Sveriges högskolevärld. Vad vet jag. Men jag har bildbevis på att KTH har flera stycken.

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv