Etikettarkiv: DN Stockholm Halvmarathon

Tvärnit med löpningen

Efter halvmaran i Stockholm har jag sprungit cirka noll meter. Ja, jag kanske har jagat något barn en bit, men inte löptränat en enda gång. Jag tänkte att jag skulle unna mig att bli av med min förkylning som envisas med att stanna i ont-i-halsen-läget och aldrig bryta ut. Men helvetet går ju aldrig över. Jag tror plötsligt att det är över, men så kommer det tillbaka. Och jag är såååå springsugen. Jag minns ju fortfarande hur roligt det var att springa senaste gången jag sprang och vill gärna känna det igen. Men jag tänker fan inte springa förrän jag är helt frisk. MEN JAG BLIR JU ALDRIG DET!!! Går snart in i någon form av depression på grund av detta. Och det spiller över på det mesta annat – jobb, hem, mat. Blä, blä, blä. Vill helst bara ligga under täcket i min säng tills det är helt borta, men det går ju inte. Det kan ju ta månader. Undrar om det är för att jag sprang det fantastiska loppet utan att vara helt 100 i halsen? Är detta straffet?

Lämna en kommentar

Under Träning

Dagen efter för 20333

Jag har så ont i ljumskarna, ont i vänster knä, ont i låren och lite ont i höger fot. Men det var fan värt det. När jag hade gått i mål i går i DN Stockholm Halvmarathon kände jag att nej, jag kanske inte gör om det här. Det var inte så jobbigt egentligen, men jag hade så ont i benen när jag kom i mål. Och det var så kallt. De blåste snålt på Skeppsbron där jag hade stämt träff med familjen som hade mina överdragskläder. Annars var det ett jätteroligt lopp. Härlig bana. Det var inte ens trångt någon gång. Utom kanske just över Lilla västerbron. Där gick det ruggigt sakta ett tag och det gick inte att springa om. Väl över bron kunde jag stå på lite bättre igen. Såg också på mina mellantider på nätet att jag höll ett ganska jämt tempo loppet igenom. Lite långsammare sista fem kilometerna, men det är ju inte så konstigt. Dels var jag trött i benen, men framför allt gick det ju uppåt i vad som kändes som flera kilometer.

Det är väl det jag tar med mig från loppet att jag behöver träna mer backe. Det jag hade läst om banan i förväg att Torsgatan kunde vara tung märkte jag inget av. Den lutningen gjorde mig inget. Svag, men ganska lång lutning har jag sprungit en del. Däremot de kortare och brantare backarna har det varit sämre med. Nu har jag som mål att träna sådana lite mer. Jag tänker att jag behöver få starkare ben. Flåset var det inget fel på, men jag blev ju så trött i benen. Foten kändes bra ganska så länge. Fick inte ont i den förrän efter kanske 7-8 kilometer. Ljumskarna fick jag ont i redan efter fem kilometer och de gjorde ont de sista 16 kilometerna. Kände inte heller av förkylningen under hela loppet. Missade också vattnet vid två vätskestationer och fick sportdryck istället. Gick bra, men efter andra gången längtade jag efter vatten. Kanske skulle man ändå springa med vätskebälte en annan gång för att slippa trängseln vid vätskeborden. Vi får väl se om det blir fler gånger.

Annars är jag så glad över att ha gjort det. Hade ju tränat för 2.10, men var glad att över huvud taget ta mig runt. Sprang in på 2.10.59. Personligt rekord. Både distansmässigt och därför även tidsmässigt. En tid att slå.

1 kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Today’s the day

Nu är det noll dagar kvar. Fyra timmar kvar bara faktiskt. Och jag känner av förkylningen. Kanske är halsen lite bättre, men istället är som ett lätt tryck över bröstet som gör det lite jobbigt att andas ibland. Nu är min taktik att jag ska intala mig själv att det är mer nervositet än virus som är orsaken.

Dagens mål i rangordning:

  1. Komma till start
  2. Genomföra loppet
  3. Springa hela vägen
  4. Komma så nära 2.10 som möjligt.

Med sista punkten har brottas jag med mig själv. Jag har tränat för 2.10, men när jag var i Kungsan igår och hämtade min nummerlapp tävlade jag i SJ:s tält om vilken min sluttid skulle bli och då gissade jag på 2.12.28. Nu vet jag inte om jag ska satsa på att komma så nära det som möjligt för att vinna det priset eller om jag ska satsa på att springa snabbare om jag kan. Tror fortfarande att mitt huvudmål ska bli att ta mig runt. Och det viktigaste målet att jag ska ha roligt.

Förkyld kan jag vara imorgon. Wish me luck!

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Kolhydrater i internposten

Kolhydrater

Med detta kom också tipset att bita ihop, gurgla med whiskey, saltvatten, Vademecum eller vad jag kan tänkas hitta på. För jag har INTE ont i halsen. INTE. ONT. I. HALSEN.

Uppdatering: Läste förresten i ett forum igår att det där med att känna halsont/förkylning/ont i foten innan ett lopp kan lika gärna handla om nerver och att om bara löpare som kände sig helt 100 ställde sig på startlinjen i alla lopp skulle det räcka med en ganska liten startgrupp.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tre dagar kvar

Om tre dagar ska jag springa längre än jag någonsin har gjort i mitt liv. Bara det gör mig nervös. Det blir inte bättre av att jag är omgiven av snorande, hostande, halsonda människor. Jag har klamrat mig fast vid att jag sällan blir sjuk. Brukar knappt bli förkyld. Halsen är min akilleshäl och där kan jag ha lite småont nästan jämt. Har klarat mig ganska bra, men nu vetifasen. Gör det inte lite ont i halsen ändå? Lite snorigare än vanligt är jag nog. Jag tänker att lite snor kan jag springa med, men halsont vill jag inte köra på. Det har jag gjort en gång och jag blev inte bra på flera månader. Men vad ska jag göra? Jag hade behövt isolera mig från kollegor och familj. Jag hade behövt rulla in antingen dem eller mig själv i bubbelplast alternativt astronautdräkt och sedan via någon form av radiosystem kommunicera med min virusfyllda omgivning. Eller helt enkelt flytta iväg till en eremitstuga de sista veckorna innan loppet. Men det är ju inte riktigt görligt. Således sitter jag mina hostande kollegor vid fikat och pussar min snoriga sambo på munnen och sover inlindad i förkylningssnarkande barn. Det vore i det närmaste ett under om jag inte blev förkyld efter denna massiva exponering. Men det har gått bra. Hittills. Och ikväll halsen. Har ätit glass för att min mormor sa att det var bra när man hade ont i halsen. Hmmm, kanske inte. Men jag kanske kan se det som en del av min kolhydratuppladdning även om det inte är de snabba kolhydraterna jag ska fokusera på.

Frågan är vad jag gör nu. Jag vill verkligen verkligen springa på lördag. Sprang i långintervaller i söndags och det gick så bra och var så roligt. Gjorde mig ännu mer peppad. Nu läser jag allt jag kommer över om loppet och längtar verkligen efter det. Bara det är en bedrift med tanke på hur livrädd jag blev när jag fick starten som present i februari. Hoppas hoppas hoppas att det blir som vanligt. Ont i halsen ett par dagar och sedan puts väck. Hoppas.

2 kommentarer

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Nä nu blommar asfalten

Inte bara halsirriterad längre. Börjar det inte sticka lite oroväckande i näsan? Känner jag mig inte lite mer frusen än vanligt? Har alla hostiga snörvlare i min omgivning påverkat min hälsa? Har mitt immunförsvar av stål börjat svikta? Så här kan vi inte ha det. Svik mig inte nu!

10 dagar kvar till Stockholm Halvmarathon.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon

Nästa långpass

Insåg just att nästa gång jag är redo att springa ett långpass står jag på startlinjen på DN Stockholm Halvmarathon. Shit.

12 dagar kvar. För tio minuter sedan.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Rekordlångt med överlevnad

18km 1 sept 2013Skrytbild för att sån är jag. Har aldrig sprungit så här långt tidigare. Och orkade det nästan inte nu heller. Den där backen i Stora Rör höll på att få mig på fall. Men det började bra trots kass attityd på grund av för trött och dåligt med mat. Kändes ändå bra när jag stack iväg. Gick bra ganska länge och sprang fort efter sex kilometer tyckte jag. Men det är klart nedförsbacke hjälper ju till fartmässigt. Vid nio kilometer mötte jag en gammal fin lastbil med huv på grusvägen när jag nästan var framme i Stora Rör. Fin, men vi fick inte plats på vägen båda två så jag fick hoppa in i snåren och stå still tills den hade kört förbi. Lite ofrivillig, men lite skön vila. Sedan kom backen och när man tror att den är slut för att man svänger av från vägen ser man att den fortsätter i grusform. Tungt, men kändes ändå okej. Började få ont i ljumskarna vid elva ungefär. Foten kändes okej ganska länge, men har lite ont i den nu trots stretch.

Såg när jag kom hem att min snabbaste kilometer kom vid 16 kilometer. Skulle säga att nedförsbacke, medvind och sjukt spöregn hjälpte till där. Det gick till sist över och då fick jag istället njuta av en väldigt vacker och hel regnbåge.

Är nöjd med tiden egentligen, men inte så nöjd med att snitta på 5.57. Backarna gjorde allt. Skilde en minut mellan backkilometrarna som gick på 6.40 och den snabba spöregnskilometern som gick på 5.36.

Det bästa med löpningen idag var, förutom att det var längdrekord, att jag såg på Runkeeper att höjdskillnaden på dagens tur var mer än 40 meter. Det kändes väldigt bra eftersom jag den senaste veckan har oroat mig lite för Stockholm halvmarathons höjdskillnad som är på 27 meter har jag för mig. På mina löpturer har det varit typ åtta meter som mest. Men nu känns det lugnt.

Kan också säga att det fanns inte mycket krafter kvar att slänga in efter 14 kilometer. Det hade varit roligt att testa med sportdryck, men jag vill ju köra med den som serveras på halvmaran och den finns inte i Kalmar eftersom alla sportbutiker kör local patriotic style och säljer bara Vitargo. Hade säkert kunnat skicka efter på nätet, men jag var inte ute i så god tid. Nu blev det vatten=ingen extra energi under turen. Å andra sidan vet jag att det räcker med det för att jag ska orka. Men nästa långtur, som är loppet, tänker jag förbereda mig bättre och äta lunch innan.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Längsta passet hittills och i programmet

Idag är det dags för 18 kilometer löpning. Har aldrig tidigare sprungit så långt i mitt liv. Det kommer att gå bra. Har tänkt ut en runda som jag tror är kring 18 kilometer. Den innehåller mest asfaltlöpning som vanligt, lite skog och lite backe. Det kommer nog att gå bra. Jag springer ju så oerhört långsamt. Och – faktiskt – känns foten bättre än på länge. Det enda som känns lite jobbigt är att det blåser mycket idag och att jag drack vin igår.

Nu är det två veckor kvar till loppet. Under de veckorna blir det ingen alkohol. Inte för att jag tror att det kommer att förändra något inför loppet, men med tanke på att jag alltid får för lite sömn i jobbveckorna känns det onödigt att inte låta sig komma ikapp sömnmässigt på helgen genom att dricka ett glas vin eller två på kvällen. Särskilt som jag nu har utsatt mig för att träffa flera förkylda människor den här helgen och något sådan har jag verkligen inte tid med. Tänker att tillräckligt med sömn kan vara en bra grej för att mota bort sådant elände. Och lite trädgårdsarbete.

Nu är det jag som  – på redit den här gången –  går ut och plockar upp den där potatisen jag har odlat.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Håller tummar och kniper tår

Löparskryt

Löparskryt

Vågade mig på det planerade långpasset. Kändes bra och kunde trycka på lite mer. Har någon gång för cirka evigheter sedan hört att Runkeeper funkar bättre om man stänger av wifi:n när man är  ute och springer. Gjorde det den här gången och jag vet ärligt talat inte. Sprang exakt samma sträcka som förra gången och den här gången blev den 300 meter längre. De audio cues som jag fick med current split pace varierade mellan över åtta minuter och under tre minuter. Men sluttiden blev helt rimlig och när man tittar på splittiderna efteråt känns de också rimliga. Mycket nöjd med snittiden per kilometer:)

Och foten kändes bra. För det mesta. Jag tror att jag har identifierat ett problem. När det blir ojämt underlag eller det sluttar blir det jobbigt. I skogen där det var knöligt och sandigt började det göra ont. Kändes bättre på asfalten och jag försökte för att hjälpa till lite mer tänka på hur jag satte i foten. När asfaltvägen lutar kraftigt åt sidan gör det också ont. Försöker springa snabbt i kurvorna för att komma ur dem snabbt och åter hamna på plan mark, men det gör ändå ont. Hoppas nu bara att det inte blir värre igen. Jag håller tummarna för det och kniper samtidigt med tårna i sann hälsporreanda. Tror inte att det är början till hälsporre längre, men tänker att jag knappas tar skada av att göra de rehabövniningarna ändå.

4 kommentarer

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning