Tag Archives: Drottning Margaretaloppet

Victorialoppet avklarat = härligt!

Nummerlapp och plakett

Nummerlapp och plakett

Så var det första av veckans två lopp avklarat. Nio kilometer långa Victorialoppet i Borgholm. Jag har sprungit det en gång tidigare för fyra år sedan och då tyckte jag att det var rätt tungt ett tag. Sprang då på 54 minuter hade jag för mig och kände mig nöjd. Nu hade jag som mål att slå det. Var som vanligt gräsligt nervös innan. Men VARFÖR är jag det? Det är ju inte så att jag på något sätt aspirerar på att vinna eländet. Särskilt inte som Isabella Andersson står på startlinjen också. Eller ändå förresten. Nu sprang man med chip på skon för att få den exakta tiden och det kändes roligt. Startskottet gick och till skillnad från exempelvis Drottning Margaretaloppet i Kalmar är det gott om plats i början av starten. När man sedan svänger in på stigarna i Slottsskogen blir det desto trängre, men det gick ändå bra och jag kunde både passera några löpare och bli omsprungen av några fler. Men det kändes hela tiden bra och jag kände mig stark. Unnade mig en halv mugg vatten efter halva sträckan och tyckte att det var lite segt att komma igång igen, men det släppte ganska snart. Kändes hela tiden bra tills vi svängde in på vägen som går förbi brandstationen. Helvete vilken motvind. Där fick man streta på bra för att inte tappa för mycket fart. Sedan kom belöningen på Storgatan. Dels nedförsbacke och dels publikstöd. Kände sedan att jag kunde trycka på sista kilometern in mot mål och målklockan visade på 51.37 när jag korsade mållinjen. Kände mig supernöjd. När jag sedan kollade resultatet på nätet visade det sig att den verkliga tiden var 50.23 vilket betydde en snittid på 5.35 per kilometer. Vid en koll hemma efteråt visade det sig att jag 2009 sprang loppet på 51.01, men det är skitsamma. Jag är ändå jättenöjd. Och så är det lite roligt att man kan springa och se om man ser folk man känner längs banan och high-fivea ungar som står och sträcker fram sina händer när man kommer skenande. Dessutom är jag inte lika rädd för Hornsjön runt på lördag trots att det loppet är två kilometer längre och terräng. Det kommer att gå bra. Det är bara att mala på, tänka på löptekniken när jag orkar och köra i mitt eget tempo. Inte så många anmälda dit, men någon måste komma sist. Jag får se det som mitt mission att visa folk att man kan vara med i sådana tävlingar fast man springer så långsamt som jag.

Men innan det loppet ska jag försöka hinna med ett backpass och ett pass med snabbdistans.

3 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tantträngsellopp och intervallpina

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Igen. Jag har väl helt enkelt ingenting att säga. Eller så har jag äntligen övertygat mig själv om att ingen bryr sig om mina stapplande steg mot en halvmara. Men vafan, nu kör vi igen:)

Drottning Margaretaloppet

Drottning Margaretaloppet

Senaste loppet jag sprang var det här den 29 maj. Fem kilometer i en oerhörd trängsel. Hade tänkt att jag kanske skulle avsluta hela loppet med att köra lite intervaller, men när starten gick mindes jag att hela loppet INLEDS med just intervaller. Först rör det sig nästan inte alls och när det börjar bli en chans att springa lite blir det oerhört ryckigt med väldigt varierad hastighet. Dessutom är första kilometern säkert dubbelt så lång och båda dessa fenomenen för att det alltid är tanter som vägrar ställa sig längre bak trots att de redan från början vet att de tänker gå hela loppet i sina jeans och promenadskor. I år lossnade det inte ordentligt förrän vid tre kilometer. Vetitusan om jag tänker springa det nästa gång på grund av trängseln. Och jag som ändå försöker ställa mig långt fram för att komma iväg i bra fart. Men tydligen inte tillräckligt långt fram.

När det kommer till mitt träningsprogram inför Stockholm Halvmarathon går det väl lite si och så. Gympa, jobb och husrenovering har kommit i vägen för att följa programmet fullt ut. Jag har ökat distansen en gång. Skulle springa 7,5 kilometer. Blev åtta eftersom jag missbedömde lite när jag skulle vända. Gör inget så länge det är åt det hållet. Det är det enda längre pass jag har sprungit. I helgen som gick blev det inga åtta kilometer. I torsdags däremot körde jag det första fartlekpasset, men att kalla det för lek är lika rättvisande som att säga att födslovärkar inte är värkar utan sammandragningar eller att frukt också är godis. Kalla det för dess rätta namn. Fartpina eller så. Så jobbigt. Var till och med tvungen att gå korta perioder för att jag var så trött.

Idag körde jag ett intervallpass och jag måste erkänna det igen – intervaller är inte min grej. Idag var det uppvärmningsjoggning i 2,5 kilometer och sedan 10×150 meter med 30 sekunders ståvila mellan varje intervall. Jag kan verkligen inte springa fort och förmodligen är det ingen mer än jag själv som ser att jag springer fortare i intervallerna än när jag joggar. Dessutom blir det ett jädrans flåsande och den här årstiden innebär det att ett och annat flygfä slinker ned i strupen. Ja, ja, jag får väl vara nöjd så länge det inte har fjädrar. Skulle kännas svårt att hålla farten uppe med en vipa eller ladusvala i halsen. Passet avslutades med två kilometers nedjoggning. Det gick verkligen inte fort och benen kändes som trästockar, men efter kanske 1,7 kilometer kände jag ändå att jag började få lite mer rörelse i benen igen. Skönt. Ska försöka minnas den känslan.

På onsdag är tanken att jag ska köra det första långintervallpasset, det vill säga uppvärmningsjogg, 6×500 meter intervaller och nedjoggning. Det ser jag verkligen inte fram emot. Orkade ju knappt springa 150 meter med fart idag. Hur i hela friden ska jag orka 500 meter. Sex gånger. Är rent av livrädd, men det är bara att bita ihop. Det slutar ju att göra ont när jag har sprungit färdigt och efter en intervall kommer jag ju ändå ned i andning efter kanske mindre än en minut. Ser mer ifram emot ”långpasset” på åtta kilometer på fredag.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Bara timmar kvar till loppet

Kände att mitt halsonda kom tillbaka igår. Försökte mota bort det med whisky. Jag tycker verkligen inte om den drycken. Fick tips av den 80-åriga gympadamen att dricka varm vinglögg och när jag nämnde whiskyn och att jag inte gillar det föreslog hon det istället med orden ”ont ska med ont fördrivas”. Inte värt att chansa så jag bad sambon ta ned en flaska whisky. ”Men ta någon billig skit. Ingen idé att slösa bort dyra droppar på mig.” Det blev Jack Daniels. Och det var så lite kvar att jag allvarligt funderade på att hårdrocka mig och svepa det direkt ur flaskan. Av rädsla för att eländet skulle komma upp igen om jag försökte tvinga ned det på det sättet fick jag så snällt hälla upp det i ett glas med en isbit. Är nu ganska övertygad om att det var för lite kvar för att det skulle ha någon verkan. Jag har fortfarande lite ont i halsen och känner mig tjock i huvudet. Inte bra med tanke på att Drottning Margaretaloppet bara är ett par timmar bort. Detta hårda lopp där det inte ens finns ordentlig tidtagning och där första kilometern blir dubbelt så lång eftersom man tvingas kryssa fram mellan barnvagnar, hundpromenader och damer i bredd. Planen är, med tanke på omständigheterna, att ta det jädrigt lugnt. Egentligen borde jag passa på att lägga in lite koordinationslopp på slutet som det står i mitt träningsprogram. Kanske kunde vara kul att spurta 60 meter, jogga 60 meter, spurta ytterligare 60 meter och så göra så tre gånger. Om inte annat skulle nog övriga löpare tycka att det såg roligt ut. Och det är väl det minsta man kan bjuda på. Fast jag skulle ju ta det lugnt ju. Vi får väl se.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Yes! Jag gjorde det

Jag sprang verkligen när jag kom hem. Trots hunger, lätt huvudvärk och blött väder. Jag tog ett par mackor och en Treo och bytte om till löparkläder. Lånade sambons smartphone för att ha koll på främst sträckan, men även lite på tiden när jag sprang. Och det kändes så bra. Skön start på grusvägen och sedan stötigare asfaltlöpning. Försökte tänka teknik, men lyckades så klart inte hela vägen. Skulle enligt programmet springa 7,5 kilometer. Hade som plan att när jag hörde i lurarna att jag hade sprungit sju kilometer så skulle jag sikta på ett par hundra meter till och sedan vända och springa hem. Jag hade nämligen passerat hemmet vid 6,8 (typ) kilometer. Visade sig att jag hade dålig avståndskoll och när jag sprang in på gården sa rösten att jag hade sprungit åtta kilometer. Ja, ja, bättre åt det hållet än åt andra. Och tiden blev bra! Jag är jättenöjd med 46 minuter. Ingen kilometer över sex minuter. De flesta låg strax under 5,50 med den snabbaste på 5,28, men då var det nedförsbacke.

Har också insett att det blir problem med att följa programmet den här veckan också. Gympan imorgon får ersätta tisdagens kortare löppass och styrkepass. Onsdag är det dags för Drottning Margaretaloppet. Det är bra, men jag kommer ju inte att springa några intervaller på torsdag. Det vågar jag nästan lova redan nu. Jag kan inte med att springa idag, gympa imorgon, springa lopp på onsdag, springa torsdag och åka bort över helgen på fredag. Lite vill jag ju gärna träffa min familj också. Och eftersom jag ska bort i helgen kommer det inte att bli något löpt då heller. Knepigt det där. Får satsa hårt nästa vecka…

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Honmonstret

Honmonstret

Honmonstret

Jag var duktig och sprang ett lopp på en halvmil, fikade med springkompisarna och åkte hem för att duscha och möts av den här som krälar upp ur golvbrunnen när jag sätter på duschen. Är det tacken? Härligt sätt att säga ”bra jobbat!”. Inte. Dessutom är det sorten som blir jädrigt smetig när man slår ihjäl den. Jag försökte med taktiken dränkning medelst våld med vattenstråle, men så fort jag stängde av duschen krälade hon upp igen. Hur var det nu Frodo klarade sig undan honmonstret? Nej just det, det var ju det han inte gjorde. Det var Sam som räddade honom va? Eller var det orcherna? Ja, ja hur som helst var ingen av dem i närheten och den här gången klarade jag mig undan hennes käftar. Nästa gång är det jag som duchar med en rejäl flugsmälla i handen.

2 kommentarer

Filed under Vardagsliv

Vårkänslor

Första blåsipporna

Våren är verkligen här. Den här lördagen staplades vårtecknen på varandra. För bara ett par dagar sedan kastade jag längtande blickar på det lilla ståndet blåsippor som finns utanför köksdörren. Bara blad och knappt det. Och se här var som kikade fram idag när jag tittade. Eller kikade och kikade. Nu var de så många att de fullkomligen kastade sig mot mig. Underbart! Kasta gärna mer. Sånt där stärker ju ganska rejält och genast kändes det fullkomligt rimligt att både släpa undan alla grenar från det nedsågade päronträdet som att klippa en massa sly av bara farten. Det är ju så roligt att greja i trädgården. Resultatet är så mätbart och det blir så fint. Till exempel såg jag också att typ en tredjedel av grönsakslandet var omgrävt och fint. Märkligt kanske, men vid en närmare titt visade det sig att jag visst hade satt vitlök i höstas. Det hade jag helt glömt bort, men nu tittade flera små lökar upp ur jorden. Var ju också bra att se dem efter som de växte just där jag hade tänkt att sätta gladioliusknölarna i år. Blir alltså lite mer åt öster de vår växa istället.

Ett gråpäronträd mindre i trädgården

Och det blev ju så bra när Emil hade sågat ned päronträdet. Han har sagt det i ett par år att vi borde ta ned det och jag har bromsat. Det är ju lite ångest att ta ned gamla träd och förändringen kan bli större än man hade tänkt sig, men det här blev så bra. Mycket ljusare inne och det lilla det skuggade från söder tror jag varken gör till eller från. Dessutom står solen högre än så mitt i sommaren. Nu ska vi bara tampas med stubben och till hösten blir det till att gräva upp och flytta tulpanlökarna som växer runt stubben.

Redo med finmössan inför första löppasset för våren

Ett säkert vårtecken är också att jag ger mig ut och springer. Ofta brukar det bara bli en gång, men förra året sprang jag ju en hel del och jag hoppas att det blir det i år också. Första milstolpen blir Drottning Margaretaloppet den 19 maj. Fem kilometer längs en bana jag har sprungit tidigare. Det ska nog gå bra, men jag behöver ju lätt springa ganska många gånger till. Idag blev det ungefär 4,5 kilometer och det tog nästan 28 minuter så det finns ju en hel del att kapa där. Förra året sprang jag som bäst fem kilometer på 27,03. Det var när jag sprang Midsommarloppet i Kalmar. Det kan jag ju inte vara med i i år eftersom vi är i USA då (dessutom såg jag nu att det är nedlagt!), men med lite välplanerad träning kan jag sikta på Victorialoppet den 15 juli har jag för mig och det är ju hela nio kilometer. Sprang det förra året och det var ganska så tungt ett tag, men gick ändå ganska så bra. Typ 52 minuter, men jag kommer inte helt ihåg. Får gå in på IFK Borgholms hemsida och titta (51,01 såg jag nu). Även om det var ganska så tungt idag så har jag ändå levt på den där springturen hela dagen. Har haft mycket energi och känt mig pigg. Inte så vanligt på helgen.

Imorgon blir det träningsvärk. Gutt!

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv