Etikettarkiv: Facebook

Det ska fan vara kvinna idag

De senaste dagarna har nätet svämmat över att kvinnofientlig skit!! Ja, det finns där hela tiden, men nu känns det som om det har exploderat de senaste dagarna.

Det började med Facebooks bannande och blockande av sajten 33 anledningar. Smarta människor kom på vägar att gå runt det genom att helt enkelt länka till sajten från sina bloggar och sidor och sedan lägga upp länkar till de egna sidorna på fejan, men ändå. Det är själva grejen. Att blocka feministisk sajt, men tillåta kvinnoförnedrande sidor hos sig själva. Och allt kan ha berott på det sjuka att man redan tidigare blockerade den vitt spridda bilden av en anatomisk bild av ett kvinnligt underliv medan Facebooksidorna med skev kvinnosyn tillåts vara kvar för att man på dem inte kan skymta en bröstvårta.

Sedan kom Umeå tingsrätt fram till att anledningen till att en flicka höll ihop benen när tre killar försökte föra upp en glasflaska i hennes underliv kunde bero på att hon var blyg eller visade tvekan inför akten. På riktigt. Och de snälla pojkarna slutade ju när hon började blöda från underlivet och då kunde man fria dem.

Och slutligen all denna skitreklam. Där vet man nästan inte var man ska börja, men idag vann American Apparel med sin fina och nyskapande kampanj för deras unisexkollektion. En tanke som är så god och blev så fel.

Och här sitter man med två döttrar som man försöker ge en så bra bild av världen och deras egenvärde man kan och samtidigt får de dessa kvinnobilder mosade i ansiktet hela tiden. Ge mig en bubbla dit vi kan fly!

Lämna en kommentar

Under Politik

Resumé Gotland Grand National 2012

Först vill jag bara säga att det var så roligt! En helt fantastisk helg och rolig grej att göra hela familjen, tur med vädret och rolig tävling. Ungefär så här var det:

Först var det så här

Starten gick fint.

Sedan blev det mer så här…

…så här…

…och så här.

För att sluta så här.

Men alla var glada trots att motorcykeln gick mitt itu. Funderar nu på att starta en insamling på Facebook så att E kan köpa en ny motorcykel. Kan folk skänka mer än 700 000 kronor till en häst kan man väl skrapa ihop 30 000 pix till en endurohoj. Eller?

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Facebookfria året är till ända

För en tid sedan skrev jag det här inlägget när mitt förhållande till Facebook hade gått över styr. Jag behövde en paus. För stor del av mitt verkliga liv fick stryka på foten på grund av fejan. Imorgon är det ett år sedan jag avaktiverade mitt Facebookkonto. Det har gått förvånansvärt lätt att leva utan. Jag trodde att det skulle bli mycket, mycket värre. Saknaden har varit så liten att jag lätt har kunnat leva med den. Det har till och med gått dagar utan att jag har tänkt på Facebook. Jag har givetvis saknat det också. Anledningen till att jag la så mycket tid på det var ju att jag gillade det så mycket. Men det jag har saknat mest är det lätta sättet att hålla lite kontakt med vänner långt borta som jag inte har så mycket kontakt med annars. I vissa fall ingen kontakt alls. Och jag märkte att jag inte hängde med lika bra i fikarumssnacket, men det kunde jag också leva med. Eller rättare sagt – det var lättare att leva med än att inte ha kontakten med vännerna. Och kom nu inte dragandes med ”det är väl bara att lyfta luren”, för nää det är det inte. I det liv jag lever kräver det planering och lite tid. Att föra ett samtal per telefon ger mer och är mer innerligt än att skriva några rader på någons ”wall”, men tar väldigt mycket längre tid och inget man gör samtidigt som man springer mellan makaronkastrullen och skärbrädan.

Jag kan ju erkänna att mitt Twitteranvändande ökade lite, men även det har dagar där jag inte loggar in alls. Jag har ju inte så mycket kompisar där och behöver vila från journalistflödet där också.

Men om det nu har gått så bra tänker jag då gå med i Facebook igen. Ja, jag tänker nog det. Jag tänker ibland att jag ska strunta i det. Varför liksom? Men så är det de där vännerna ”over there” och på andra ställen som jag saknar. Och jag har frågat mig och diskuterat med vänner och kollegor hur okej det är att rensa i sin bekantskapskrets på fejan. Vissa skulle säkert inte ens märka om jag rensade bort dem, men andra skulle det definitivt. Nu har jag å andra sidan förstått att det går att ordna sina Facebookvänner i grupper så att man själv väljer vilka som får se vad. Frågan är bara om jag kan välja bort att se vissas inlägg också? Och det där med Timeline – hur funkar den egentligen?

Och så måste jag kanske hitta på några regler åt mig själv som jag måste följa för att inte trilla dit i missbruket igen. Har inte riktigt kommit på dem än, men jag borde komma rätt långt med att inte logga in på arbetstid eller hemma så länge barnen är vakna.

Vi får väl se hur jag gör imorgon. Kanske aktiverar jag det igen. Men inte förrän jag har slutat jobba och barnen har somnat då. Tror jag.

2 kommentarer

Under Vardagsliv

Ja, den där fejsbooksemestern då och Lucia

Det går bara mer och mer upp för mig hur mycket man missar om man inte deltar i Facebook-livet. Man kan inte hänga med i snacket i fikarummet och förstår inte skämten som blev interna långt innan de lämnade det där www:et. Och så kan man missa en massa roliga youtubeklipp och bra artiklar. Som den här kolumnen av Lars Berge i Svenska Dagbladet. Tydligen har alla redan läst den och jag först nu för att jag ibland tittar till min kompis Rebeckas blogg. Läs gärna den. Både bloggen och framför allt kolumnen i Svenskan.

1 kommentar

Under Vardagsliv

Klart och betart!

FB byebye

FB byebye

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Facebook, we need a break

Kära Fejan!

Vi har varit de goaste vänner i flera flera år nu. Vårt förhållande har varit intensivt och kärleksfullt. Ja, rent av passionerat. Jag har älskat dig lika mycket som du har älskat mig. Jag minns nästan inte ens tiden innan dig. Men precis som alla andra har vi haft våra ups and downs. Tidvis har det blivit nästan för intensivt. På gränsen till kvävande. Inte alls så kravslöst och lättsamt som i början under den första förälskelsetiden. Det har varit perioder då jag knappt har tänkt på något annat. ”Vad gör du nu? Vad händer när jag inte är med dig? Vad missar jag?” Vi har tagit paus från varandra under kortare perioder, perioder som har varit allt annat än lätta. Besluten att ta en paus har varit svåra att ta. När beslutet sedan är fattat och pausen ett faktum har det inte blivit lättare. Tankarna har hela tiden varit med dig. De här avgiftningsperioderna har varit bitvis plågsamma. Men när jag väl har tagit mig igenom den värsta tiden har jag kommit ut friare på andra sidan och till och med haft styrkan att återkomma till dig med klarare syn och mer distans.

Men nu har jag kommit dit igen. Jag insåg att jag blev mindre och mindre aktiv i vårt förhållande. Jag tog mer än jag gav och ett så ojämlikt förhållande vill jag inte vara en del av. Och när du dök upp i ny skepnad fick jag nog. Det har känts besvärligt varje gång, men efter ett tag har man vant sig och till slut glömt bort hur du såg ut tidigare. Men den här gången gick det inte över och i kombination med de ojämlika insatserna i förhållandet ger jag upp. Därför säger jag farväl nu. Det kanske inte är definitivt, men det är på obestämd tid. Jag lämnar inte helt den sociala webben. Jag hänger kvar lite på Twitter och G+, men där är jag inte alls lika fast. Det är inte samma sorts förhållande. De fungerar mer som nyhetskanaler än något annat.

Nu kommer mer av min tid och tankeverksamhet att ägnas min familj, jobb och livet utanför Ansiktsboken. Jag kollar ju fortfarande mina privata mejlkorgar, men inte varje dag. Men jag svarar i telefon. Oftast.

Så hej då Fejan. Du har varit en fin vän. Kanske möts vi igen. Någon gång.

1 kommentar

Under Vardagsliv

Kommunikationssemester

Det här är en telefon

Det här är en telefon

Jag skulle vilja börja med att göra klart att jag älskar min iPhone och att det där med smartphones verkligen är min grej. Jag älskar att ha Fejan på fickan och Twitter och bloggen och G+, men så den sista tiden har det börjat gå utför med min telefon. Det började med att skärmen tappade färg. Allt blev i olika nyanser av grönt och lila. Ganska snyggt, fortfarande funktionellt, men de där retrofotoapparna blev som att spela rysk roulette. Eller ja, kanske inte fullt så allvarligt, men det blev som att framkalla i totalt mörker där man inte hade en aning om hur bilden egentligen blev.

Härom dagen tog min skärm ett steg till och bestämde sig för att bli helt vit. Eller snarare ljuslila. Jag insåg att jag kunde svara när någon ringde eftersom jag vet var på skärmen jag ska dra fingret för att svara, men det är allt jag kan göra. Inget mer Wordfeudande och på lunchen hörde jag att jag fick ett SMS, men jag vet fortfarande inte från vem eller vad som stod i det.

Eftersom sambon plötsligt stod med två iPhone 4 erbjöd han mig att ta den ena. Väldigt snällt och det enda jag behövde göra var att gå in och få mitt SIM-kort stansat till iPhone 4-storlek och skaffa en SIM-adapter så att han kunde flytta sitt SIM-kort till en vanlig mobil och vidarekoppla samtalen från den till jobbmobilen. Detta fixades och när mitt klippta SIM-kort var på plats visade det sig att hans telefon var operatörslåst till en annan operatör.

Så jag dagen efter åkte jag till stan. Utan mobil. Och jäklar vad skönt det var. Lite läskigt innan eftersom vi var tvungna att faktiskt fatta flera beslut innan avfärden. Skulle jag handla mat på vägen hem? Vad behövde i så fall handlas? Var vi säkra på att det var allt för nu fanns ingen chans att revidera inköpslistan? Men det var så härligt att gå på stan i lugn och ro och veta att ingen kunde ringa och fråga när vi tänkte komma hem, om vi kunde svänga förbi och säga hej eller hämta/lämna grejer. Det var så skönt att tanken slog mig att jag kanske skulle ta en rejäl kommunikationspaus. Privat sett alltså. Inte arbetsmässigt. Facebookpaus (det har jag gjort förut och det gick till slut bra), Twitterpaus (den är i princip redan inledd eftersom jag helt enkelt inte hinner med det också) och G+ hann liksom aldrig riktigt börja innan pausen kom där också. Tänk så fantastiskt skönt att bara fokusera på en sak i taget. Nuet. Mitt FB-användande har i ärlighetens namn sägas redan minskat och bloggen är pinsamt misskött. Samtidigt skulle jag lätt kunna ta den där dator och mobilpausen och helt plötsligt leva 80-talsliv där man faktiskt vågade fatta beslut utan ett ”vi kan höras om det senare”, bestämma tid och plats för möte långt innan och ringa vänner från den fasta telefonen istället för att skicka ett SMS eller meddelande på Facebook. Och det skulle vara 80-taligt på riktigt utan nummerpresentatör eller telefonsvarare. Svarade man inte så berodde det på att man inte var hemma eller hade tid och man skulle aldrig veta om man hade missat något samtal. Var det viktigt skulle de säkert höra av sig igen. Underbart!

Den 10 oktober kan vi låsa upp sambons telefon för ett par hundralappar. Tills dess kanske jag skulle ta den där pausen. Fast jag skulle kunna sträcka mig till att behålla bloggen. Den är det ju ändå inte mycket bevänt med. Kanske skulle det bli det då.

Jag funderar vidare och återkommer. Här då antar jag.

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Öppenheten på nätet och rätten att vara anonym

Här hade jag tänkt att skriva ett bra och välformulerat inlägg om debatten som pågår med anledning av händelserna i Oslo och på Utøya och upploppen i London där vissa politiker pläderar för nedsläckta tjänster som Twitter och Facebook och varför inte hela internet. Och så skulle jag länka till flera superbra texter av människor som har skrivit väldigt intelligent om detta, men eftersom jag har tusen andra saker och göra och aldrig hinner skriva det där smarta blogginlägget har debatten nästan hunnit tystna innan jag hann att sätta mig här och ingen bryr sig längre och skulle bara tänka att det var såååå vecka 31 att skriva om det där. Fast kort sagt och utan omsvepningar tycker jag att alla ska ha rätten att vara anonyma på internet och i kommentarsfälten på tidningarnas och övrig medias sidor. Jag vill inte ens att redaktören ska veta att det är jag som har skrivit det.  Inte för att jag inte står för det jag har skrivit och jag tycker att det bästa är om man kan och vågar skriva under med sitt namn, men för att jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att behöva försvara dem i kassakön på Konsum eller på nästa gympapass. Får jag inte vara helt anonym avstår jag hellre och cencurerar mig själv och gör kanske därmed debatten mer ensidig. Särskilt som jag säkert inte är ensam om att avstå.

Men här kommer i alla fall alla bra länkar och en där jag inte helt håller med skribenten:

Mycket bra skrivet av Anders Mildner i Sydsvenskan om reportrarnas ansvar i kommentarsfälten. In med er bara!
Brit Stakston på JMW Kommunikation har också skrivit klokt om yttrandefrihet under hot av nätpaniken.
Och här har Anna Troberg från Piratpartiet skrivit en begåvad debattartikel i Aftonbladet i ämnet.

Och så en av Peter Sigfridsson, webbchef på Barometern, ett företag där man måste anmäla sig för att få kommentera. Jag kommenterar inte. Trollen i kommentarsfälten försvinner inte ändå, men kanske kan det på sikt bli en bättre kultur om de får möte lite vettiga argument eller blir avklädda och avslöjade som de fulingar de är. För vi vet ju hur det är med troll. Släpa ut dem i solskenet och de spricker.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Hej igen lilla Fejan

Jag klarade det i 19 dagar sedan aktiverade jag mitt Facebookkonto igen. Shit my God vilka tråkiga veckor det var utan FB, men bra för mitt jobb. Fast å andra sidan började jag knarka Twitter desto mer. Fast det är inte samma sak. Jag följer för många smarta och medvetna journalister för att känna att jag har det minsta lilla att bidra med där måste jag säga. FB är lite mindre pretto helt enkelt. Kanske också för att man där själv väljer vilka som ska få se ens uppdateringar. Det är lättare att vara tramsig bland vänner.

Har också förstått att jag missar en massa nyheter när jag inte går in och läser på Facebook. Det är ändå ett ganska trevligt sätt att hålla sig uppdaterad om vad ens vänner gör eller tycker om olika saker. Såg en ganska intressant debatt på Debatt härom kvällen där det dels fanns Facebookberoende personer som älskade Fejan och de som vägrade Facebook för att de kände att de hade för dålig kontroll på materialet de la upp och för att de misstänkte att CIA spionerade och kartlade dem genom att gå in på FB. Och så fanns där Brit Stakston som en balanserad tyckare bland dessa ytterkanter.

Hur som helst får jag Feja hur mycket jag vill nu när jag är ledig. Sedan måste jag nog lägga någon form av band på mig. But it’s good to be back!

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

FB comeback?

Nu har ju jag gått på jullov. Tre veckors ledighet ligger framför mig. Det kommer så klart bli julfirande, kolakokande, nyårsfirande och förhoppningsvis en hel del renovering och ett bilköp. Men frågan är om det är nu jag får göra Facebook-comeback också? Ska jag vara riktigt ärlig har det varit riktigt jävla skittråkigt att ha både köpstopp och Facebook-semester. Men så kom skattepengarna och kanske får även FB komma in i mitt liv igen. Åtminstone när jag är ledig.

Medan jag funderar lyssnar jag på Musikhjälpen på SR P3 och önskar minst en låt. Hittills är Stefan Sundström med Somna lycklig önskad. Ska nog dra till med någon mer. Ska bara fundera på vilken…

Vilken låt skulle du önska?

4 kommentarer

Under Vardagsliv