Etikettarkiv: Facebook

Öppenheten på nätet och rätten att vara anonym

Här hade jag tänkt att skriva ett bra och välformulerat inlägg om debatten som pågår med anledning av händelserna i Oslo och på Utøya och upploppen i London där vissa politiker pläderar för nedsläckta tjänster som Twitter och Facebook och varför inte hela internet. Och så skulle jag länka till flera superbra texter av människor som har skrivit väldigt intelligent om detta, men eftersom jag har tusen andra saker och göra och aldrig hinner skriva det där smarta blogginlägget har debatten nästan hunnit tystna innan jag hann att sätta mig här och ingen bryr sig längre och skulle bara tänka att det var såååå vecka 31 att skriva om det där. Fast kort sagt och utan omsvepningar tycker jag att alla ska ha rätten att vara anonyma på internet och i kommentarsfälten på tidningarnas och övrig medias sidor. Jag vill inte ens att redaktören ska veta att det är jag som har skrivit det.  Inte för att jag inte står för det jag har skrivit och jag tycker att det bästa är om man kan och vågar skriva under med sitt namn, men för att jag vill kunna uttrycka mina åsikter utan att behöva försvara dem i kassakön på Konsum eller på nästa gympapass. Får jag inte vara helt anonym avstår jag hellre och cencurerar mig själv och gör kanske därmed debatten mer ensidig. Särskilt som jag säkert inte är ensam om att avstå.

Men här kommer i alla fall alla bra länkar och en där jag inte helt håller med skribenten:

Mycket bra skrivet av Anders Mildner i Sydsvenskan om reportrarnas ansvar i kommentarsfälten. In med er bara!
Brit Stakston på JMW Kommunikation har också skrivit klokt om yttrandefrihet under hot av nätpaniken.
Och här har Anna Troberg från Piratpartiet skrivit en begåvad debattartikel i Aftonbladet i ämnet.

Och så en av Peter Sigfridsson, webbchef på Barometern, ett företag där man måste anmäla sig för att få kommentera. Jag kommenterar inte. Trollen i kommentarsfälten försvinner inte ändå, men kanske kan det på sikt bli en bättre kultur om de får möte lite vettiga argument eller blir avklädda och avslöjade som de fulingar de är. För vi vet ju hur det är med troll. Släpa ut dem i solskenet och de spricker.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Hej igen lilla Fejan

Jag klarade det i 19 dagar sedan aktiverade jag mitt Facebookkonto igen. Shit my God vilka tråkiga veckor det var utan FB, men bra för mitt jobb. Fast å andra sidan började jag knarka Twitter desto mer. Fast det är inte samma sak. Jag följer för många smarta och medvetna journalister för att känna att jag har det minsta lilla att bidra med där måste jag säga. FB är lite mindre pretto helt enkelt. Kanske också för att man där själv väljer vilka som ska få se ens uppdateringar. Det är lättare att vara tramsig bland vänner.

Har också förstått att jag missar en massa nyheter när jag inte går in och läser på Facebook. Det är ändå ett ganska trevligt sätt att hålla sig uppdaterad om vad ens vänner gör eller tycker om olika saker. Såg en ganska intressant debatt på Debatt härom kvällen där det dels fanns Facebookberoende personer som älskade Fejan och de som vägrade Facebook för att de kände att de hade för dålig kontroll på materialet de la upp och för att de misstänkte att CIA spionerade och kartlade dem genom att gå in på FB. Och så fanns där Brit Stakston som en balanserad tyckare bland dessa ytterkanter.

Hur som helst får jag Feja hur mycket jag vill nu när jag är ledig. Sedan måste jag nog lägga någon form av band på mig. But it’s good to be back!

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

FB comeback?

Nu har ju jag gått på jullov. Tre veckors ledighet ligger framför mig. Det kommer så klart bli julfirande, kolakokande, nyårsfirande och förhoppningsvis en hel del renovering och ett bilköp. Men frågan är om det är nu jag får göra Facebook-comeback också? Ska jag vara riktigt ärlig har det varit riktigt jävla skittråkigt att ha både köpstopp och Facebook-semester. Men så kom skattepengarna och kanske får även FB komma in i mitt liv igen. Åtminstone när jag är ledig.

Medan jag funderar lyssnar jag på Musikhjälpen på SR P3 och önskar minst en låt. Hittills är Stefan Sundström med Somna lycklig önskad. Ska nog dra till med någon mer. Ska bara fundera på vilken…

Vilken låt skulle du önska?

4 kommentarer

Under Vardagsliv

Semester från Facebook

Alla som känner mig vet min relation till Facebook. Den är varm, innerlig och intensiv. På senare tid känner jag att vår vänskap har fått sig en släng av obalans. FB håller på att ta över lite för mycket. Jag uppskattar verkligen inte den där dominanta sidan av den. Efter moget övervägande har jag därför bestämt mig för att göra slut. Eller, göra slut och göra slut, vi tar en paus i förhållandet. Härmed utropar jag december till en Facebookfri månad. Häng med om du vågar:-)

Eftersom jag dessutom har utökat mitt köpstopp kändes det som om jag verkligen var tvungen att tänka igenom det här beslutet innan jag tog det. Jag kan ju inte både sitta hemma och vara osocial på grund av pengabrist och isolera mig från vännerna på det där www:t. Men det kan jag. Och jag tror att det kommer att bli både frustrerande och skönt. Kanske lite som när man bestämmer sig för att sluta äta godis. I början kan man inte tänka på något annat, men sedan försvinner suget.

Så i fortsättningen, kära vänner, hittar ni mig här på bloggen, på Twitter (@linaekstrand) ibland och på min vanliga gamla hotmailadress.

God Jul, Gott Slut och Gott Nytt År. Vi hörs på FB igen 2011. Tror jag.

3 kommentarer

Under Vardagsliv

Löp som en världsmästare

 

Öka benvinkeln!

Öka benvinkeln!

Såg Youtube-klippet som Nygren tipsade om på Fejan härom dagen och blev besatt. Där kan man se hur världens bästa långdistansare (oftast afrikaner) löper och hur de bästa amerikanerna löper. Det var vinklar på lår, fötter, korsning av ben, isättning av foten (eller fottblaadet, som Tony Irving skulle ha sagt) och med ritade linjer kunde man se hur mycket amerikanerna studsade när de sprang och hur afrikanerna mer flöt fram. Hur nördigt och härligt som helst.

Kunde inte sluta tänka på det där och bestämde mig för att testa löpstilen på gympan när det var dags att springa runt i salen. Helskotta vad jag skenade iväg. Höga knän, landa på främre delen av foten eller möjligen hela foten – inte hälen hur som helst – inget korsande av löplinjen med fötterna och landa på foten mer rakt under kroppen än framför. Och oj vad det gick undan. Och vad pulsen steg. Orkade knappt de korta intervallerna, men fort gick det. Måste testa det som intervallträning nästa gång jag ger mig ut.

Och svårt var det också. Minsta lilla avslappning och jag sätter i hälen först och lyfter inte knät så högt som jag borde, men jag blir inte heller så trött. Med den andra tekniken går det nästan inte att springa långsamt. Måste verkligen testa det mer rejält nästa gång jag springer en längre runda.

Se det underbara klippet här.

Och vem var det som påstod att löpning bara handlade om att sätta den ena foten framför den andra:-)

3 kommentarer

Under Träning

”Jag är lite känslig”

Majken konstaterade idag att hennes dagiskompis V ”är lite känslig”. ”Är han det? På vilket sätt då menar du?” frågade jag. ”Han säger till exempel ‘jag är tyra å'”, förklarade Majken. Lite senare var det hon själv som var ”lite känslig” eftersom hon fick ont i magen när hon hade ätit middag. Ytterligare en stund senare var det jag själv som var lite känslig. Jag insåg det när jag plötsligt satt och grät till Wild Kids när Lejonen tvingades välja mellan 20 guldpengar och att få träffa sina föräldrar. De valde guldpengarna även om en tjej grät så det skvalade eftersom hon saknade sin mamma och pappa. Sånt där känns i ett föräldrahjärta.

Och känslan sitter i. Statusuppdateringar på Fejjan som har en deprimerad ton och på det en dokumentär om Melody Gardot kan få vilken hårding som helst på knä bara den mjukats upp med lite Wild Kids.

Och varför skriver jag inte mer? Inte blogginlägg, statusuppdateringar på FB eller Tweets utan rediga grejer. Varför börjar jag inte knåpa på det där manuset till min och kompis-Johannas bok? Varför skriver jag inte bara saker utan att ha en tanke? Utan prestationskrav? Det är väl bara att ge sig själv lite uppgifter som när jag gick skrivarlinjen på folkhögskola? Men det händer inte. Istället går jag ut och kör ved. Kanske kommer inspirationen då. En historia om en vedhög. Alla vill läsa den! Jag borde ju ha alla förutsättningar. Jag är ju så känslig.

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv