Etikettarkiv: Feministiskt initiativ

Ord!

och AMEN!

Appropå den här diskussionen.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Dag 22 – Något som upprör mig

Det finns så mycket som gör mig upprörd, men sedan jag fick barn väger det över mot att allt där barn far illa får mig att gå i taket.

En sådan sak har med genus att göra. Och är kanske ganska så generell. Och rör inte enbart barn när jag tänker efter lite till. Jag blir galen på att män och kvinnor i dagens upplysta Sverige inte har samma möjligheter inom i princip alla områden. Ja, kanske inte alla, men inom många. Jag blir blir tokig över att småflickor får höra av dagisfröknarna att de är fina när de kommer till dagis iklädda klänning/kjol, men aldrig när de har nya byxor på sig fast de kan vara hur fina som helst. På samma sätt får nästan aldrig småpojkar höra att de är fina fast de kanske har favorittröjan på sig. Jag blir så upprörd över att det i barnklädesaffärerna är så uppenbart vilka kläder som är flickkläder och vilka som är pojkkläder. Varför kan inte alla byxor hänga på samma ställe så kan man bara välja ett par byxor som är sköna och snygga utan att behöva bry sig om de tänkta till flickor eller pojkar. Och där är dessutom flickbyxorna inte sällan ganska så oanvändbara. Vilken treårig brutta kan ha ett par tajta jeans om favoritsysselsättningen är att klättra. Det går ju inte att röra sig i dem.

Och sedan fortsätter det. Genom hela livet. Om man skulle ha lyckats få ett jobb vid 25 års ålder och dessutom råka vara sambo vågar man nästan inte byta jobb förrän man har passerat 35 (eller kanske 40 i storstan) av rädsla för att bli misstänkliggjord som en sådan där barnaföderska som sedan stannar hemma i ett par år med sin unge och sedan blir det ju en jädrans massa vabbande det vet man ju. Aldrig att 1) män får den frågan 2) någon ens bryr sig om att luska i hur det är med jämställdheten hemma och fördelandet av föräldraförsäkringen (om man nu är den där luskande sorten).

Åh herregud, nu kom jag in på föräldraförsäkringen som är en sådan där annan sak som jag har så lätt för att gå igång på. jag är så fascistoid i mina åsikter att jag helst undviker att diskutera dem med andra. Jag förstår inte varför den inte är individualiserad och delad rakt av på mitten. Jag förstår inte mammor som inte låter papporna vara hemma lika länge som de själva har varit med barnen och jag förstår inte pappor som inte kräver att få vara hemma lika länge med sina barn som barnens mammor är. Och att familjerna skulle förlora för mycket ekonomiskt köper jag inte heller. Jo, om det skulle innebära att man var tvungen att gå ifrån huset och sälja bilen för att ha råd att köpa mat kanske, men inte annars. Bil, hus, semester, elektronikprylar och nya kök får kosta hur mycket pengar som helst, men BARN får inte kosta pengar. Inte om det kostar mindre inkomst. Och redan där är det ju svårt när kvinnor generellt sett tjänar mindre än män. Och de kommer att fortsätta att göra det eftersom ”kvinnor kan man ju inte lita på. De är ju aldrig på jobbet utan bara föder barn och är hemma och torkar snoriga näsor.” Nä nu blev jag så arg att jag måste sluta skriva genast.

Så här skriver F! i sitt politiska dokument För en feministisk politik:

”För att bryta traditionella könsmönster måste insatser göras där mönstren etableras, nämligen under den allra första tiden som föräldrar. Även om dagens föräldraförsäkring i teorin är individuell och möjlig att dela, ser verkligheten helt annorlunda ut. 83 % av all föräldraledighet tas ut av mammorna. Invanda mönster och förlegade attityder dikterar villkoren och det så kallade fria valet är i själva verket ofta en illusion. Feministiskt initiativ anser därför att en individualiserad föräldraförsäkring måste införas.”

Jag håller med helt och fullt. Läs mer här.

Lämna en kommentar

Under Blogglistan, Politik

F! vs SD i Agenda

Jag hade verkligen sett fram emot söndagskvällens debatt i Agenda där Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman skulle möta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en debatt om jämställdhet. Bara valet av ämne gav Gudrun Schyman ett försprång som skulle vara ointagligt av Jimmie Åkesson. Och det blev en promenadseger för Schyman. Inte bara utklassade hon honom med ålder och erfarenhet. Även faktamässigt och retorikmässigt var hon överlägsen. Dessutom tog hon ytterligare hjälp av sitt kroppspråk, sträckte på sig och blev om möjligt ännu längre och höjde hakan för att riktigt kunna se ned på Åkesson. Ett klassiskt knep kan man tycka, men kanske kan en kvinna få göra så mot en man även om Schyman har sådan kompetens och talartalang att det i hennes fall är helt onödigt.

Nästan hela debatten kom att handla om våldtäkter. Vilka våldtar? Män – så klart – men är de svenskar (och hur definierar man det begreppet?) eller utländska och är majoriteten av våldtäktsmännen utländska eller svenska? Åkesson tog chansen att hänvisa till siffror i en undersökning som SD kommer att presentera på onsdag och där i direktsändning fick han chansen att lägga fram dem utan någon möjlighet till faktagranskning eller kontroll.

Åkesson vill gå till val på att antalet våldtäkter ska minska. Det kan bli svårt att hitta någon som inte håller med honom där, men han hade svårt att ge exempel på hur detta ska genomföras. Han föreslog högre straff och övervakningskameror där det sker många våldtäkter. Med tanke på att de flesta våldtäkter genomförs i hemmen av män som är bekanta till offren är frågan om det är där kamerorna ska sitta som Gudrun Schyman föreslår i sin artikel på Newsmill.

Debatten blev rejält hetsig och de båda kombatanterna avbröt ständigt varandra och det är så uppfriskande med en sådan debatt. Inget samförstånd eller respektfullt inväntande av att den andra ska tala till punkt. Mer sådant tack. Men det är en svår balansgång att hålla. Samtidigt gäller det att lyckas få ut sitt budskap och kunna bemöta den andras påståenden så att de går fram. Det kan bli något av politisk pajkastning, som Nils Schwartz skriver i sin krönika i Expressen. Så katastrofal var inte debatten och det är inte lätt att debattera med någon som inte vill svara på frågorna eller bemöta den andres argument. Utan programledaren Karin Hübinette hade det säkerligen urartat helt, men hon kunde med fast och säker hand leda in debatten på rätt spår och ställa de viktiga frågorna och under den här debatten var det nästan uteslutande Jimmie Åkesson som fick de tuffa frågorna adresserade till sig. Inte för att han kunde ge några bra svar på dem, men stundtals upplevdes det som om han hade både Hübinette och Schyman mot sig.

Åkesson och SD kan säkert vinna många röster från de som inte orkar/vill titta djupare på argumenten, som köper vridna statistiksiffror utan att ifrågasätta. Jag menar påståenden som ”det sköljer en våldtäktsvåg över Sverige” är ju ganska lätta att stå emot om man bara tänker till lite. Men om man inte orkar/kan det kan man lätt ta det för en sanning och då är det ju väldigt hemskt och måste stoppas omedelbart.

I en debatt om jämställdhet är det synd att så stor del av den kom att handla om våldtäkter. Även om det är ett hemskt brott är trots allt få som drabbas. Det hade en blivit väldigt intressant debatt om den hade kommit att handla om sådant berör många. Jag hade velat höra Jimmie Åkesson debattera kvoterad föräldraförsäkring, genuspedagogik i skolan och kvinnolönerna. Förhoppningsvis kommer det någon gång under valrörelsen.

Det är bara att hoppas att människor klarar av att tänka lite själva och ifrågasätta politikernas sanningar innan de tar ställning. För jag hoppas att svenska folket tar ställning och går till valurnorna den 19 september.

7 kommentarer

Under Politik