Etikettarkiv: Fredrik Reinfeldt

Medierna borgerliga på nyhetsplats?

Bloggruppen Den allierade journalisten skriver i Aftonbladet att undersökningar visar att medierna (och då är det främst de stora rikstidningarna som är undersökta) rapporterar mer positivt om Fredrik Reinfeldt än om Mona Sahlin. Jag har ingen åsikt om det stämmer eller inte. Eller rättare sagt, jag har en åsikt om att jag tror att det ligger något i det, men jag har inte undersökt det vetenskapligt så jag kan inte säga om det är sant eller inte. Men jag vet att Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson gick igång på Twitter och kallade det ett ”lågvattenmärke av mediekritik”.

Jag vill inte uttala mig om just SvD:s bevakning eller någon av de andra redaktionernas heller för den delen, men det kan ju vara lite samma grej som att det inte alltid är bra att sätta rubriken till sin egen artikel. Det kan bli så att man sätter en rubrik på det man TROR att man har skrivit om istället för det artikeln verkligen handlar om. Bara för att man själv har skrivit artikeln betyder det inte att man vet vad det står i den. Bara för att man TROR att man rapporterar och publicerar opartiskt är det inte säkert att man gör det kan det visa sig vid en granskning. Och att ens anklagas för att som journalist eller redaktion att vara partisk och springa andras ärenden eller rapportera till fördel för en politisk sida kan vara en av de värsta saker man kan anklagas för. Det är klart att en journalist eller redaktion reagerar hårt på det. Men värre är om det ligger ett uns av sanning i anklagelsen.

Uppdatering: Nu har Martin Jönsson utvecklat sina åsikter lite mer i sin blogg och jag håller med honom om att spåret om att nyhetssidornas rapportering skulle vara färgade av ledarsidornas politiska färg är helt uppåt väggarna. Det låter som om det skulle vara skrivet av någon som inte har jobbat på en nyhetsredaktion. Men i det övriga är han redaktionschef och hans jobb är att försvara sin redaktion – utåt. Fast kanske även inåt eftersom något annat vore att kritisera sig själv och det jobb man gör. En sådan kritik vore i och för sig grymt upplyftande och skulle ge cred åt honom själv, men kanske skulle det kosta för mycket av tidningens trovärdighet.

Hans kritik av att Aftonbladet har publicerat ett anonymt inlägg köper jag inte. Det är ytterst oklart om det handlar om en eller flera personer och om de verkligen är journalister, men OM bloggskrivaren/skrivarna är det är det allvarlig kritik och jag förstår absolut att de väljer att vara anonyma. Högre i tak än så här är det inte i Mediesverige. Det kan granskas så det står härliga till, men riktas sökarljuset plötsligt mot en själv sjunker takhöjden till krälarnivå. Är skribenterna dessutom journalister är det inte otroligt att de är elvamånadersslavar eller frilansare som inte har råd att bränna redaktioner eller kontakter. Fast ska jag vara ärlig hade jag själv inte vågat stå för det under min tid som fastanställd heller. Inte utåt, men inåt. Å andra sidan hade jag som fastanställd självklart vågat kritisera andra redaktioner än den jag arbetade, för utåt. Återigen – takhöjden.

När sedan Andreas Ekström, som kanske är en av de creddigaste journalisterna i Sverige just nu, dessutom sågar bloggen är det inte lätt att stå upp för den.

Såg förresten att Martin Jönsson och Paul Ronge just har en intressant debatt om det hela på Twitter också. Kan man spara Twitterdebatter för att läsa dem i sin helhet senare?

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Var så god, vänstern

Gubb-Barran

Gubb-Barran den 21 maj 2010

Men det är ju helt fantastiskt. Det är 2010 och helt plötsligt känns det som om vi i dagens Sverige inte har kommit någonstans vad det gäller jämställdhet de senaste årtiondena. Den 21 maj skriver Barometern på sin ledarsida att Mona Sahlin är omöjlig som statsminister bland annat för att hon är kvinna och det vet man ju att sådana får alltid mycket mer uppmärksamhet för sina kläder än män. Därför är Fredrik Reinfeldt en bättre statsministerkandidat. Vad ska man säga? Grattis, vänstern, här får ni en räkmacka på silverfat. 1950-talet ringde och ville ha sin kvinnosyn tillbaka. Ledaren är osignerad och kanske är texten inköpt från en textbyrå, men Svenska nyhetsbyrån, som Barometern då och då köper ledartexter ifrån, står inte heller som avsändare, vilket den i vanlig schyst journalistisk cred-anda borde göra om det är den som har producerat texten. Kanske kände den nytillträdde politiske redaktören Ulf Wickbom att han var ute på tunn is och inte våga sätta sin signatur på underverket. Jag undrar om chefredaktören Gunilla Sax känner sig nöjd med den här värvningen av Ulf Wickbom? Kanske är de politiska erfarenheterna viktigare för en ledarsida än de journalistiska. Eller åtminstone en kombination.

Ledaren har väckt uppmärksamhet i övriga Sverige också. Lena Petersen skriver på Newsmill:

”Jag är inte förvånad. Det var bara en tidsfråga innan den här texten skulle komma. När kvinnor gör anspråk på den yttersta makten granskas de alltid hårdare och smutsigare än män. De hotar ju att bryta genussystemet, mäns överordning och kvinnors underordning. Någon ordning får det väl ända vara! tänker gubbväldet och tar till det tunga artilleriet. Som egentligen bara är lågt.”

När dessutom den socialdemokratiska politikern Lena Hallengren dagen efter får ett svar på ledaren publicerad där hon kritiserar just de här argumenten svarar Wickbom ”Det finns meningsutbyten som inte vinner på att förlängas. Lena Hallengren har fått sin replik.”

Professor Berit Ås har beskrivit de fem härskarteknikerna. Här är ett utmärkt exempel på hur han på ett välbeprövat (oftast) manligt manér ignorerar att bemöta Lena Hallengren och låter henne bli hängande i tystnad. Eller så insåg han att han hade fel och trampat rejält i det berömda klaveret.

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv