Tag Archives: genus

Genusjulen står för dörren

Det här är ett ämne som jag skulle kunna skriva om hur ofta som helst och hur långt som helst och hur engagerat som helst. Men det behövs inte för det är redan gjort på ett så bra sätt. Läs det här! Det är långt, men såååå värt det. Och lär något av det när ni står där och framför leksaksaffären för att gå in och slentrianköpa en Veleda städvagn från den rosa hyllan till dottern/systerdotter/sondottern/guddottern eller en actionmegasuperheromuskelgubbfigur från den blåa hyllan till sonen/borssonen/dottersonen/gudsonen.

Är arg nu igen. Men lite heja BR även om man inte når ända fram. Och fuck Lego och Fisher Price.

Annonser

1 kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Hej Herr Krönikör! Det är 2011 nu.

Nu kan jag inte hålla mig längre. Många kommer nog att tycka att jag är galet sen på bollen och jag har inte hunnit tidigare. Samtidigt kände jag att jag inte var sugen på att göra en Englund och blogga i affekt. Nu har det gått nästan fem dagar sedan jag första gången läste krönikan jag nu ska kommentera och känslorna har inte lagt sig. Jag kan rent av inte sluta tänka på eländet och hade tidningen bara webbat krönikan hade jag länkat till den här, men tyvärr.

Det började i lördags när jag i godan ro satt och läste Barometern till frukosten. När jag kom till lördagsbilagan Bonus såg jag att den före detta sportchefen Jörgen Ström var ny krönikör. ”Spännande”, tänkte jag och började läsa. Det tog inte många rader förrän det började koka i mig.

Han inleder med att medlidsamt lägga huvudet på sned och fråga de läsande männen hur de har det – egentligen. Och sedan fortsätter han med att räkna upp hur alla män köper blommor till sina fruar fast de tycker att det är både dyrt och onödigt, hur de säger att fruarna har blivit så smala så fast de inte ser någon skillnad och hur de väljer en av klänningarna som frugan håller fram trots att de knappt kan se skillnad på dem för ”det är så vi män är”. Och så fortsätter han att beskriva hur ”vi män” är en primitiv art och bla bla blä.

Sedan kommer en fantastisk uppräkning av grejer han gör bara för att han är man och därmed inte kan rå för att han gör eller inte klarar av. Han koketterar med att han inte ser något problem med att klä sin sju månader gamla dotter i icke-matchande kläder, att han inte kan dammsuga samtidigt som har kör en maskin tvätt och att han inte kan free style-handla i mataffären utan måste ha en inköpslista att slaviskt följa och om det skulle råka stå ”frukt” på den blir det inget av den varan eftersom man måste förtydliga genom att skriva äpplen eller bananer för att han ska förstå. På riktigt står det så här – jag vet att det känns helt otroligt.

Men sedan kommer nästan det bästa av allt. Nu börjar han räkna upp allt han hellre gör än går på Ikea, vad han anser att man har den romantiska weekenden i London till, hur höjden av umgänge ser ut och varifrån han (”vi män”) får sin livsenergi ifrån. Och det här är så fantastiskt att ni måste få läsa det själva.

ur Barometern-OT den 29 januari 2011

ur Barometern-OT den 29 januari 2011

Här sitter vi i nådens år 2011 och blir serverade ren och skär Män-är-från-Mars-kvinnor-är-från-Venus-skit till frukost. Exakt VAD var syftet med den här krönikan? Om syftet var att provocera har man ju lyckats. Men eftersom jag har levt med så väl Barometern som den här lördagsbilagan i ganska många år vågar jag nästan ta gift på att syftet INTE var att provocera. Baromelia, som någon fyndig kallade bilagan, är allt annat än uppkäftig. Den är småputtrig, färgglad och mellan varven rent av flåshurtig. Men provokativ är den inte. Däremot har den mer än en gång visat att genuskollen saknas hos redaktionen. Och tydligen saknas den hos resten av redaktionen också eftersom krönikan på måndagens morgonmöte hade kommenterats i ord som ”trevlig”. Och det märkligaste av allt är att inte redaktionens män reagerade. De borde med all rätt ha blivit kränkta av den här krönikan som framställer dem som lätt efterblivna varelser som rapar, fiser och kliar sig i skrevet. My lord, vart är världen på väg? Med krönikor av det här slaget för den stolta småländska tidningen åtminstone inte världen framåt. Däremot ringde 50-talet och ville ha sin unkna kvinno- och manssyn tillbaka. Och det genast!
Kanske är det Barometerns nya grej att vara emot jämställdhet och för särartsfeminism. Kanske var det därför de anställde Alice Teodurescu som ledarskribent. En ung, söt och framåt tjej som till på köpet var motståndare till feminismen. Halleluja, henne ska vi ha!

Och kanske blir jag så här provocerad för att jag inte känner igen mig det minsta. Jag bryr mig inte heller om ifall barnens kläder inte matchar perfekt bara de tycker att de är fina och framför allt bekväma i sina kläder och att de ser till att de inte fryser. Jag botaniserar gärna i nya ölsorter och jag går tusen gånger hellre på fotbollsmatcher än min sambo gör. Och när jag går är det oftast i sällskap med mamma. Och jag kan bli helt sönderstressad och paralyserad av att göra mer än en sak samtidigt. Däremot försöker jag undvika att fisa och rapa offentligt eller klia mig i skrevet också för den delen, men det handlar väl mer om vanligt hyfs än något könsrelaterat.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Bra bloggat om barnkläder

Det här blogginlägget säger allt om barnkläder och mina åsikter om hur de ska vara. Heja Den nya bloggen! 116 cm pojke är uppenbarligen inte lika långt som 116 cm flicka.

Uppdatering: Och blogginlägget har blivit nyheter hos åtminstone Svenska Dagbladet och Expressen. Bra jobbat!

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv

Dag 22 – Något som upprör mig

Det finns så mycket som gör mig upprörd, men sedan jag fick barn väger det över mot att allt där barn far illa får mig att gå i taket.

En sådan sak har med genus att göra. Och är kanske ganska så generell. Och rör inte enbart barn när jag tänker efter lite till. Jag blir galen på att män och kvinnor i dagens upplysta Sverige inte har samma möjligheter inom i princip alla områden. Ja, kanske inte alla, men inom många. Jag blir blir tokig över att småflickor får höra av dagisfröknarna att de är fina när de kommer till dagis iklädda klänning/kjol, men aldrig när de har nya byxor på sig fast de kan vara hur fina som helst. På samma sätt får nästan aldrig småpojkar höra att de är fina fast de kanske har favorittröjan på sig. Jag blir så upprörd över att det i barnklädesaffärerna är så uppenbart vilka kläder som är flickkläder och vilka som är pojkkläder. Varför kan inte alla byxor hänga på samma ställe så kan man bara välja ett par byxor som är sköna och snygga utan att behöva bry sig om de tänkta till flickor eller pojkar. Och där är dessutom flickbyxorna inte sällan ganska så oanvändbara. Vilken treårig brutta kan ha ett par tajta jeans om favoritsysselsättningen är att klättra. Det går ju inte att röra sig i dem.

Och sedan fortsätter det. Genom hela livet. Om man skulle ha lyckats få ett jobb vid 25 års ålder och dessutom råka vara sambo vågar man nästan inte byta jobb förrän man har passerat 35 (eller kanske 40 i storstan) av rädsla för att bli misstänkliggjord som en sådan där barnaföderska som sedan stannar hemma i ett par år med sin unge och sedan blir det ju en jädrans massa vabbande det vet man ju. Aldrig att 1) män får den frågan 2) någon ens bryr sig om att luska i hur det är med jämställdheten hemma och fördelandet av föräldraförsäkringen (om man nu är den där luskande sorten).

Åh herregud, nu kom jag in på föräldraförsäkringen som är en sådan där annan sak som jag har så lätt för att gå igång på. jag är så fascistoid i mina åsikter att jag helst undviker att diskutera dem med andra. Jag förstår inte varför den inte är individualiserad och delad rakt av på mitten. Jag förstår inte mammor som inte låter papporna vara hemma lika länge som de själva har varit med barnen och jag förstår inte pappor som inte kräver att få vara hemma lika länge med sina barn som barnens mammor är. Och att familjerna skulle förlora för mycket ekonomiskt köper jag inte heller. Jo, om det skulle innebära att man var tvungen att gå ifrån huset och sälja bilen för att ha råd att köpa mat kanske, men inte annars. Bil, hus, semester, elektronikprylar och nya kök får kosta hur mycket pengar som helst, men BARN får inte kosta pengar. Inte om det kostar mindre inkomst. Och redan där är det ju svårt när kvinnor generellt sett tjänar mindre än män. Och de kommer att fortsätta att göra det eftersom ”kvinnor kan man ju inte lita på. De är ju aldrig på jobbet utan bara föder barn och är hemma och torkar snoriga näsor.” Nä nu blev jag så arg att jag måste sluta skriva genast.

Så här skriver F! i sitt politiska dokument För en feministisk politik:

”För att bryta traditionella könsmönster måste insatser göras där mönstren etableras, nämligen under den allra första tiden som föräldrar. Även om dagens föräldraförsäkring i teorin är individuell och möjlig att dela, ser verkligheten helt annorlunda ut. 83 % av all föräldraledighet tas ut av mammorna. Invanda mönster och förlegade attityder dikterar villkoren och det så kallade fria valet är i själva verket ofta en illusion. Feministiskt initiativ anser därför att en individualiserad föräldraförsäkring måste införas.”

Jag håller med helt och fullt. Läs mer här.

Lämna en kommentar

Filed under Blogglistan, Politik