Tag Archives: halsont

Tvärnit med löpningen

Efter halvmaran i Stockholm har jag sprungit cirka noll meter. Ja, jag kanske har jagat något barn en bit, men inte löptränat en enda gång. Jag tänkte att jag skulle unna mig att bli av med min förkylning som envisas med att stanna i ont-i-halsen-läget och aldrig bryta ut. Men helvetet går ju aldrig över. Jag tror plötsligt att det är över, men så kommer det tillbaka. Och jag är såååå springsugen. Jag minns ju fortfarande hur roligt det var att springa senaste gången jag sprang och vill gärna känna det igen. Men jag tänker fan inte springa förrän jag är helt frisk. MEN JAG BLIR JU ALDRIG DET!!! Går snart in i någon form av depression på grund av detta. Och det spiller över på det mesta annat – jobb, hem, mat. Blä, blä, blä. Vill helst bara ligga under täcket i min säng tills det är helt borta, men det går ju inte. Det kan ju ta månader. Undrar om det är för att jag sprang det fantastiska loppet utan att vara helt 100 i halsen? Är detta straffet?

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Tre dagar kvar

Om tre dagar ska jag springa längre än jag någonsin har gjort i mitt liv. Bara det gör mig nervös. Det blir inte bättre av att jag är omgiven av snorande, hostande, halsonda människor. Jag har klamrat mig fast vid att jag sällan blir sjuk. Brukar knappt bli förkyld. Halsen är min akilleshäl och där kan jag ha lite småont nästan jämt. Har klarat mig ganska bra, men nu vetifasen. Gör det inte lite ont i halsen ändå? Lite snorigare än vanligt är jag nog. Jag tänker att lite snor kan jag springa med, men halsont vill jag inte köra på. Det har jag gjort en gång och jag blev inte bra på flera månader. Men vad ska jag göra? Jag hade behövt isolera mig från kollegor och familj. Jag hade behövt rulla in antingen dem eller mig själv i bubbelplast alternativt astronautdräkt och sedan via någon form av radiosystem kommunicera med min virusfyllda omgivning. Eller helt enkelt flytta iväg till en eremitstuga de sista veckorna innan loppet. Men det är ju inte riktigt görligt. Således sitter jag mina hostande kollegor vid fikat och pussar min snoriga sambo på munnen och sover inlindad i förkylningssnarkande barn. Det vore i det närmaste ett under om jag inte blev förkyld efter denna massiva exponering. Men det har gått bra. Hittills. Och ikväll halsen. Har ätit glass för att min mormor sa att det var bra när man hade ont i halsen. Hmmm, kanske inte. Men jag kanske kan se det som en del av min kolhydratuppladdning även om det inte är de snabba kolhydraterna jag ska fokusera på.

Frågan är vad jag gör nu. Jag vill verkligen verkligen springa på lördag. Sprang i långintervaller i söndags och det gick så bra och var så roligt. Gjorde mig ännu mer peppad. Nu läser jag allt jag kommer över om loppet och längtar verkligen efter det. Bara det är en bedrift med tanke på hur livrädd jag blev när jag fick starten som present i februari. Hoppas hoppas hoppas att det blir som vanligt. Ont i halsen ett par dagar och sedan puts väck. Hoppas.

2 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Som ett brev på förkylningsposten

Sa tidigare att jag räknade kallt med förkylning när skolan dragit igång igen. Jorå. Den kom. På det vanliga irriterande viset med lurigt halsont och inget mer. Än. Så den där intervallstegen som jag skulle kört idag hoppade jag över. Kanske fegar jag bara för mycket. Jag har ju inte superont i halsen, men jag känner att det är något där. Är så rädd för att dra på mig mer om jag skulle chansat och kört ändå. Vill ju hellre köra det där riktiga långpasset i helgen på 18 kilometer eftersom jag aldrig har sprungit så långt tidigare.

Nu vill jag istället äta godis. Synd att jag inte hittar något hemma. Hoppas att vi har glass istället. Det är väl bra för halsont också. Sa i alla fall alltid min mormor. Hon sa också att sår läkte bättre utan plåster. Och att hon trillade omkull på köksgolvet när vi hade ätit upp all mat som låg på våra tallrikar. Och det var sant. Jag har sett det med mina egna ögon.

Nu stoppar jag in huvudet i frysen och letar glass. Om jag inte hittar någon kanske det alltid finns någon liten isbit att sutta på istället. Inte alls lika festligt, men kallt. Eller kanske en öl från kylen. De finns. Det har jag också sett.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tvivlar på löparkarriären

Det är ta mig fanken inte lätt att få till det här med träningen. Den här veckan är också en intensiv vecka med fyra pass inplanerade enligt träningsprogrammet. Det kanske hade varit en baggis om de hade varit lite kortare, men nu när jag är mer än halvvägs in i programmet börjar det bli lite längder på de där löparrundorna. Den här veckan är det ett milpass idag följt av styrketräning, på torsdag är det långintervaller på sammanlagt drygt sju kilometer, lördag är ett kortpass på bara drygt fyra kilometer så det är inget problem och på söndag är det 13 km som gäller. Det är ganska många timmar det. Och så ska de tajmas in med matlagning, ätning, väder, barnaktiviteter, gräsklippning, tvätt och eventuella sociala evenemang. Det är en utmaning. Minst sagt. Och så gäller det att hålla sig frisk, hyggligt pigg och resten av familjen på banan för att det ska funka.

Idag har jag bara känt för att lägga ned det hela. Hoppa av. Nöja med mig att som längst springa en mil. Är det verkligen värt den stress det innebär att försöka klämma in träningen i det redan späckade vardagslivet. Och då har jag ändå semester fortfarande. Tänk hur det ska bli när jag börjar jobba och ska försöka springa en vanlig sketen tisdag (eller inte tisdag för då har jag gympan och inte onsdag för då är det badmintonträning…).

Kanske är det det där jobbiga Hornsjöloppet som spökar i min hjärna. Minnet av hur tungt det var finns ju kvar. Det lätta Victorialoppet är helt glömt. Jag kanske verkligen skulle behöva en mil på asfalt för att känna att det kan vara behagligt att springa så långt. Och då också verkligen anstränga mig för att springa långsamt. Inget tidsjagande. Bara distans.

När jag tänker tillbaka på de träningspass jag har sprungits så är det ändå en massa roliga jag minns. Det där med progressiv löpning, kortintervallerna som senaste gången ändå kändes helt okej, snabbdistans där jag är betydligt snabbare än programmet säger att jag ska vara och backintervallerna i skogen. Måste försöka minnas de känslorna. Och unna mig att springa i nuet och inte i framtiden som är när jag får sluta springa för den här gången. Men då måste jag för det första slå av på takten och för det andra lita på att min familj klarar sig utan mig i en timme utan att de blir sura. Då borde det kunna gå. Och så ignorera de där aningarna om halsont som jag får så fort det drar ihop sig till löpning. It’s in my head och inte in my hals.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Halsjävul

Nä, men jag HAR halsont. Jag är så satans trött på att ha lite ont i halsen varje vecka. Ingen löpning idag. Istället är jag hemma och äter mackor.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Förkylningsfrö – eller latmask

Är det ett frö till begynnande förkylning jag känner i min hals? Visst gör det lite ont där och visst skaver det så där retligt på sidan av tungan? Eller är jag bara väldigt rädd för morgondagens långintervaller? Kanske bäst att sejfa med en rejäl whisky igen då.

1 kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning