Tag Archives: Hornsjön runt

Tvivlar på löparkarriären

Det är ta mig fanken inte lätt att få till det här med träningen. Den här veckan är också en intensiv vecka med fyra pass inplanerade enligt träningsprogrammet. Det kanske hade varit en baggis om de hade varit lite kortare, men nu när jag är mer än halvvägs in i programmet börjar det bli lite längder på de där löparrundorna. Den här veckan är det ett milpass idag följt av styrketräning, på torsdag är det långintervaller på sammanlagt drygt sju kilometer, lördag är ett kortpass på bara drygt fyra kilometer så det är inget problem och på söndag är det 13 km som gäller. Det är ganska många timmar det. Och så ska de tajmas in med matlagning, ätning, väder, barnaktiviteter, gräsklippning, tvätt och eventuella sociala evenemang. Det är en utmaning. Minst sagt. Och så gäller det att hålla sig frisk, hyggligt pigg och resten av familjen på banan för att det ska funka.

Idag har jag bara känt för att lägga ned det hela. Hoppa av. Nöja med mig att som längst springa en mil. Är det verkligen värt den stress det innebär att försöka klämma in träningen i det redan späckade vardagslivet. Och då har jag ändå semester fortfarande. Tänk hur det ska bli när jag börjar jobba och ska försöka springa en vanlig sketen tisdag (eller inte tisdag för då har jag gympan och inte onsdag för då är det badmintonträning…).

Kanske är det det där jobbiga Hornsjöloppet som spökar i min hjärna. Minnet av hur tungt det var finns ju kvar. Det lätta Victorialoppet är helt glömt. Jag kanske verkligen skulle behöva en mil på asfalt för att känna att det kan vara behagligt att springa så långt. Och då också verkligen anstränga mig för att springa långsamt. Inget tidsjagande. Bara distans.

När jag tänker tillbaka på de träningspass jag har sprungits så är det ändå en massa roliga jag minns. Det där med progressiv löpning, kortintervallerna som senaste gången ändå kändes helt okej, snabbdistans där jag är betydligt snabbare än programmet säger att jag ska vara och backintervallerna i skogen. Måste försöka minnas de känslorna. Och unna mig att springa i nuet och inte i framtiden som är när jag får sluta springa för den här gången. Men då måste jag för det första slå av på takten och för det andra lita på att min familj klarar sig utan mig i en timme utan att de blir sura. Då borde det kunna gå. Och så ignorera de där aningarna om halsont som jag får så fort det drar ihop sig till löpning. It’s in my head och inte in my hals.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Hornsjön runt sprungen och Kalmarmilen coming up

Över färister av det här slaget gick loppet.

Över färister av det här slaget gick loppet.

I lördags sprang jag Hornsjön runt för första gången. 11 kilometer i terräng. Jag springer aldrig terräng. Kan nästan inte kalla Rällaskogen för terräng efter att ha sprungit Hornsjön. Stigarna där är ingenting mot Hornsjöns löpande över färister, nedrasade stenmurar, trappor över stängsel, stenar, rötter, stockar, klövtrampade hagar och en och annan grusväg. Det började ganska bra trots lite håll efter redan en kilometer. Men det är varmt att springa i gassande sol på en grusväg. Så vid först vätskekontrollen efter drygt tre kilometer unnade jag mig en halv mugg vatten. Där sprang min gympakompis S om mig. Jag tog rygg på henne. Hon höll ett bra tempo som jag kunde hänga med i och vi passerade till och med några andra löpare. Men det var tungt. Började längta efter nedräkning redan vid första vätskekontrollen. Försökte verkligen bara ta en kilometer i taget. Vid andra vätskekontrollen efter drygt sex kilometer drack vi lite båda två. Sedan kom tredje vätskan redan vid åtta kilometer. Kände mig ganska bra där och hoppade över drickat och passerade S som drack. Det gick hon inte med på utan skenade snabbt om mig och la sig framför mig igen. Tänkte att jag skulle öka lite sista kilometern in i mål, men ökade för tidigt samtidigt som underlaget övergick i sand. Riktigt tungt och när det var en kilometer kvar fanns inga krafter kvar i mina stackars ben. Så segt så segt. Det var bara på upploppet över fältet som jag fick lite ny styrka när lite känningar i publiken hejade fram mig de sista meterna. Oerhört nöjd med att få gå i mål och slippa springa fler meter. Och då var det här loppet ändå en kilometer kortare än sträckan jag skulle ha sprungit enligt mitt träningsprogram. Fast det var å andra sidan slätt så det hade jag säkert orkat då. Tiden blev också bra. 1.04.47 – 16 sekunder efter S som hade mer krafter kvar på slutet. Men jag tror att jag sprang för fort. Kanske i kombination med för litet vätskeintag innan loppet. Jag var inte i form på hela söndagen. Mådde lite illa och kände mig allmänt kymig. Ska i resterande lopp inte ta någon jädra rygg utan helt springa mitt eget lopp. Fast det var ju lite roligt att känna att jag kunde springa så fort som jag gjorde…

Nu ska jag anmäla mig till Kalmarmilen. Sista anmälningsdag är i dag.

1 kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Victorialoppet avklarat = härligt!

Nummerlapp och plakett

Nummerlapp och plakett

Så var det första av veckans två lopp avklarat. Nio kilometer långa Victorialoppet i Borgholm. Jag har sprungit det en gång tidigare för fyra år sedan och då tyckte jag att det var rätt tungt ett tag. Sprang då på 54 minuter hade jag för mig och kände mig nöjd. Nu hade jag som mål att slå det. Var som vanligt gräsligt nervös innan. Men VARFÖR är jag det? Det är ju inte så att jag på något sätt aspirerar på att vinna eländet. Särskilt inte som Isabella Andersson står på startlinjen också. Eller ändå förresten. Nu sprang man med chip på skon för att få den exakta tiden och det kändes roligt. Startskottet gick och till skillnad från exempelvis Drottning Margaretaloppet i Kalmar är det gott om plats i början av starten. När man sedan svänger in på stigarna i Slottsskogen blir det desto trängre, men det gick ändå bra och jag kunde både passera några löpare och bli omsprungen av några fler. Men det kändes hela tiden bra och jag kände mig stark. Unnade mig en halv mugg vatten efter halva sträckan och tyckte att det var lite segt att komma igång igen, men det släppte ganska snart. Kändes hela tiden bra tills vi svängde in på vägen som går förbi brandstationen. Helvete vilken motvind. Där fick man streta på bra för att inte tappa för mycket fart. Sedan kom belöningen på Storgatan. Dels nedförsbacke och dels publikstöd. Kände sedan att jag kunde trycka på sista kilometern in mot mål och målklockan visade på 51.37 när jag korsade mållinjen. Kände mig supernöjd. När jag sedan kollade resultatet på nätet visade det sig att den verkliga tiden var 50.23 vilket betydde en snittid på 5.35 per kilometer. Vid en koll hemma efteråt visade det sig att jag 2009 sprang loppet på 51.01, men det är skitsamma. Jag är ändå jättenöjd. Och så är det lite roligt att man kan springa och se om man ser folk man känner längs banan och high-fivea ungar som står och sträcker fram sina händer när man kommer skenande. Dessutom är jag inte lika rädd för Hornsjön runt på lördag trots att det loppet är två kilometer längre och terräng. Det kommer att gå bra. Det är bara att mala på, tänka på löptekniken när jag orkar och köra i mitt eget tempo. Inte så många anmälda dit, men någon måste komma sist. Jag får se det som mitt mission att visa folk att man kan vara med i sådana tävlingar fast man springer så långsamt som jag.

Men innan det loppet ska jag försöka hinna med ett backpass och ett pass med snabbdistans.

3 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Anmälda morötter

Victorialoppet

Hornsjön

Så där ja! Då var det gjort. Ingen återvändo. Nu måste jag springa. Ja, Victorialoppet är ju redan om tre dagar så det kanske är i senaste laget att börja träna inför det nu, men det ska nog gå bra trots att jag verkligen har fuskat med träningen den sista tiden. Halsont och målning har satt stopp för det, men nu är jag på gång:) Får väl se loppen som en del av min träning också. Kanske skulle jag ge mig ut en runda redan nu eftersom husfasaden ändå var för fuktig för att kunna målas. Ett par glas vatten och sedan kan jag dra.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

The point of no return

Nu har jag gjort det. Betalat startavgiften till Victorialoppet den 15 juli. Nu finns det ingen återvändo. Anmäld är anmäld och då springer man. I värsta fall får jag väl se det som en träningstur, men helst vill jag ju springa det som ett lopp. Måste försöka masa mig ut imorgon och då springa långt. Det är märkligt vad jobbigt det är när det börjar bli kväll. Jag zonkar ihop totalt och bara längtar efter att få sjunka ned i tv-fåtöljen. På eftermiddagen när jag egentligen skulle vara pigg nog för att springa är jag själv med barnen och dessutom har jag alltid fullt upp då. Men imorgon SKA jag springa. Rälla tur och retur ska det bli. Måste veta att jag orkar. Och särskilt nu som jag ska resa bort i några dagar nästa vecka och inte kommer att springa en meter då.

Dessutom insåg jag igår att jag inte kan springa Hornsjön runt som jag hade tänkt veckan efter Victorialoppet. Jag har ju redan köpt biljett till konsert med Håkan Hellström och The ArkGFA den kvällen och det går inte att hinna båda. Attans. Det här året var jag ju verkligen peppad att springa det eftersom det dels inte blev av för några år sedan när jag var vältränad och för att det verkar vara ett så mysigt lopp. Ja, ja, NÄSTA år då!

Men som sagt jag börjar med att springa knappt elva kilometer imorgon och hoppas på det bästa att det känns bra. Och så hoppas jag på fint väder den 15 juli och att det blir kul för barnen att springa Lilla Victorialoppets Miniklass på 1,5 kilometer. Om de fortfarande vill det då.

1 kommentar

Filed under Träning