Etikettarkiv: Ikea

Badrummet – dag femtitusen

Minst.

Utsatte oss i lördags för ett besök på Ikea. På en lördag. Lång vandring, lite för lite lunch på halva vägen, lite mer velande för att till slut inse att garderobsinredningen vi åkte dit för i huvudsak bitvis var slut. Dumt. Mycket dumt. Att åka dit alls. På en lördag.

Idag är det fredagskväll och nu har vi varit där och köpt eländet. Smet in genom kassorna för att slippa gå genom varuhuset trots genvägar. Och så fanns det. Gutt. Imorgon blir det till att montera. Och, ja just det ja, typ hyvla på en regel på ytterväggen. När vi monterade dit garderobsdörrarna insåg vi att regeln på ytterväggen kanske i och för sig var rak, men väggen var det inte. Följdaktligen går dörren emot i nederkant, men lämnar en glipa på cirka en centimeter i överkant. Nu blir det till att hyvla av/fräsa spår i regelfan och måla om innan vi kan skruva inredning och hänga dit dörrarna igen. Suck.

Och så ska jag måla taket i salen. Hela taket. Lagningarna är målade två gånger, men nu blir det en totalmålning för att dölja dem lite bättre. Och kanske bryta bort foder runt de stora fönstren och dörrarna. Och så ska jag köra ved. Och kanske springa.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Renoveringen

Hej Herr Krönikör! Det är 2011 nu.

Nu kan jag inte hålla mig längre. Många kommer nog att tycka att jag är galet sen på bollen och jag har inte hunnit tidigare. Samtidigt kände jag att jag inte var sugen på att göra en Englund och blogga i affekt. Nu har det gått nästan fem dagar sedan jag första gången läste krönikan jag nu ska kommentera och känslorna har inte lagt sig. Jag kan rent av inte sluta tänka på eländet och hade tidningen bara webbat krönikan hade jag länkat till den här, men tyvärr.

Det började i lördags när jag i godan ro satt och läste Barometern till frukosten. När jag kom till lördagsbilagan Bonus såg jag att den före detta sportchefen Jörgen Ström var ny krönikör. ”Spännande”, tänkte jag och började läsa. Det tog inte många rader förrän det började koka i mig.

Han inleder med att medlidsamt lägga huvudet på sned och fråga de läsande männen hur de har det – egentligen. Och sedan fortsätter han med att räkna upp hur alla män köper blommor till sina fruar fast de tycker att det är både dyrt och onödigt, hur de säger att fruarna har blivit så smala så fast de inte ser någon skillnad och hur de väljer en av klänningarna som frugan håller fram trots att de knappt kan se skillnad på dem för ”det är så vi män är”. Och så fortsätter han att beskriva hur ”vi män” är en primitiv art och bla bla blä.

Sedan kommer en fantastisk uppräkning av grejer han gör bara för att han är man och därmed inte kan rå för att han gör eller inte klarar av. Han koketterar med att han inte ser något problem med att klä sin sju månader gamla dotter i icke-matchande kläder, att han inte kan dammsuga samtidigt som har kör en maskin tvätt och att han inte kan free style-handla i mataffären utan måste ha en inköpslista att slaviskt följa och om det skulle råka stå ”frukt” på den blir det inget av den varan eftersom man måste förtydliga genom att skriva äpplen eller bananer för att han ska förstå. På riktigt står det så här – jag vet att det känns helt otroligt.

Men sedan kommer nästan det bästa av allt. Nu börjar han räkna upp allt han hellre gör än går på Ikea, vad han anser att man har den romantiska weekenden i London till, hur höjden av umgänge ser ut och varifrån han (”vi män”) får sin livsenergi ifrån. Och det här är så fantastiskt att ni måste få läsa det själva.

ur Barometern-OT den 29 januari 2011

ur Barometern-OT den 29 januari 2011

Här sitter vi i nådens år 2011 och blir serverade ren och skär Män-är-från-Mars-kvinnor-är-från-Venus-skit till frukost. Exakt VAD var syftet med den här krönikan? Om syftet var att provocera har man ju lyckats. Men eftersom jag har levt med så väl Barometern som den här lördagsbilagan i ganska många år vågar jag nästan ta gift på att syftet INTE var att provocera. Baromelia, som någon fyndig kallade bilagan, är allt annat än uppkäftig. Den är småputtrig, färgglad och mellan varven rent av flåshurtig. Men provokativ är den inte. Däremot har den mer än en gång visat att genuskollen saknas hos redaktionen. Och tydligen saknas den hos resten av redaktionen också eftersom krönikan på måndagens morgonmöte hade kommenterats i ord som ”trevlig”. Och det märkligaste av allt är att inte redaktionens män reagerade. De borde med all rätt ha blivit kränkta av den här krönikan som framställer dem som lätt efterblivna varelser som rapar, fiser och kliar sig i skrevet. My lord, vart är världen på väg? Med krönikor av det här slaget för den stolta småländska tidningen åtminstone inte världen framåt. Däremot ringde 50-talet och ville ha sin unkna kvinno- och manssyn tillbaka. Och det genast!
Kanske är det Barometerns nya grej att vara emot jämställdhet och för särartsfeminism. Kanske var det därför de anställde Alice Teodurescu som ledarskribent. En ung, söt och framåt tjej som till på köpet var motståndare till feminismen. Halleluja, henne ska vi ha!

Och kanske blir jag så här provocerad för att jag inte känner igen mig det minsta. Jag bryr mig inte heller om ifall barnens kläder inte matchar perfekt bara de tycker att de är fina och framför allt bekväma i sina kläder och att de ser till att de inte fryser. Jag botaniserar gärna i nya ölsorter och jag går tusen gånger hellre på fotbollsmatcher än min sambo gör. Och när jag går är det oftast i sällskap med mamma. Och jag kan bli helt sönderstressad och paralyserad av att göra mer än en sak samtidigt. Däremot försöker jag undvika att fisa och rapa offentligt eller klia mig i skrevet också för den delen, men det handlar väl mer om vanligt hyfs än något könsrelaterat.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv