Tag Archives: Kalmar

2013 års samlade löparinsats

Sist ut

Sist ut

Eller kanske sisten in i året samling. Inledde årets sista dag med att springa ett lopp. Tuffade till mig och anmälde mig till långa rundan vilket betydde två varv på vardera fem kilometer. Korta rundan var ett varv. Kollade förra årets tider på deltagarna och insåg att chansen fanns att jag med min uppenbarelse skulle bidra till en ny jumbo. Helt okej så länge jag inte skulle vara FÖR mycket sist. Tänkte att de där arrangörerna ville väl också gå hem och fira nyår någon gång. Så jag anmälde mig till 10 kilometer Sylvesterlopp i centrala Kalmar och förberedde mig på total sololöpning på andra varvet. Men det blev ingen sololöpning. Och jag blev inte superdeppig av att jag mötte vinnaren på 10 km på sitt upplopp när jag precis gav mig ut på mitt andra varv. Och jag kom inte sist. Jag kom elva från slutet. Till och med tolva om man räknar med hon som bröt loppet. Och kanske härligast av allt. Jag sprang under en timme. Kanske inte med så mycket marginal, men under en timme är trots allt 59:46. Sjukt nöjd. Jag kanske kan springa lite snabbare än jag tror då. Blev sporrad att köra lite intervaller så här på mildvintern också. Sedan åkte jag till nyårsfesten och åt chips.

Årets skryt

Årets skryt

På bilden saknas det obligatoriska vattenglaset från Margaretaloppet och första deltävlingen i Vintercupen där inga priser delas ut. Är självklart nöjdast med den där halvmaramedaljen från Stockholm i september. Funderar på om de ska bli lika många nästa år. Har inget lopp inplanerat för 2014. Får ta och fundera på vilka det ska bli. Kanske ett midnattslopp i någon stad. Men först de där intervallerna då…

Annonser

1 kommentar

Filed under Träning

Någon måste ju komma sist

Det har ju gått lite sisådär med löpningen sedan halvmaran. De senaste veckorna har jag sprungit några gånger. En skitomgång och två superrundor (känslomässigt sett – inte tid-/fartmässigt). Men jag har också insett att jag nog behöver anmäla mig till något lopp för att det ska bli av lite mer regelbundet. Har starkt funderat på Sylvesterloppet på nyårsaftons förmiddag. Väntar in i det längsta med att anmäla mig tills jag har en något så när tillförlitlig väderprognos att gå på. Men NU har jag hittat något som verkar ännu bättre. Vintercupen! Ingen föranmälan. Man skriver upp sig på en lista när man kommer dit. Sedan springer man. De flesta loppen är omkring fem kilometer. Några lite längre. Efter loppet får man fika. Åtta lopp är planerade för vintersäsongen och om man är med i minst fem deltar man i utlottningen av ett presentkort på Team Sportia. Svårare än så är det inte. Gratis är det också.

Det låter så himla trevligt och opretentiöst. Och så får man se sig lite om i världen. Första loppet är redan om en vecka i Svartbäcksmåla. Fem kilometer, svarta rundan. Säger mig ingenting, men det kan man väl kasa sig runt. Jag kollade tiderna för deltagarna förra året. För det första är det en väldigt liten cup. Verkligen inte många deltagare. För det andra ser jag på tiderna att de kommer att få en ny jumbo i år om jag är med. Det känns väl – inget speciellt. Men det verkar jätteroligt att få träffa lite nytt folk, springa på nya platser och så får jag väl se det som ett träningspass tillsammans med andra.

Nu är det ju det där med halsen. Halsonda barn och jag tycker att det sitter i min hals också, men kanske är jag bara trött. Ska sova bra i natt och om det känns okej i morgon efter fars dagsbrunchen blir det en löptur i Rällaskogen. Dit kommer förresten Vintercupen den 9 mars nästa år. Mycket trevligt.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Östrans trots mot SD

Östran 5 nov 2013

Östran 5 nov 2013

Sverigedemokraterna bjöd tydligen in pressen till sitt medlemsmöte som partiledaren Jimmie Åkesson skulle gästa. Det var bara det att de glömde att tala om att bara textjournalister var välkomna och inte bildjournalister. När fotografen tagit en översiktsbild av de församlade Sverigedemokraterna fick hon höra att hon inte fick fota dem och redaktionen blev sedan uppringd av någon säkerhetsansvarig sverigedemokrat i Högsby som ville stoppa en publicering av bilden. Det väcks så många frågor. Hur många partier på lokal nivå har säkerhetsansvariga? Varför får man inte fota medlemmar i ett parti/förening? Särskilt när man bjudit in pressen? Hur kan man bara bjuda in en funktion på en redaktion och inte fler? Hur kan man, om det är så viktigt, glömma att informera om det? Hur har man mage att kontakta redaktionen för att försöka påverka innehållet i rapporteringen från mötet man bjudit in till?

Östran backade hur som helst inte dag två utan publicerade bilden. Synd bara att den gjordes så liten. Att göra den tvåspaltig är nästan som att inte publicera den alls. Känns som om fyrspaltig hade varit ett minimum och kanske en aningens mindre chefredaktör på sidan i stället. Men ändå – bra gjort Östran. Och bra med förklaringen.

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Victorialoppet avklarat = härligt!

Nummerlapp och plakett

Nummerlapp och plakett

Så var det första av veckans två lopp avklarat. Nio kilometer långa Victorialoppet i Borgholm. Jag har sprungit det en gång tidigare för fyra år sedan och då tyckte jag att det var rätt tungt ett tag. Sprang då på 54 minuter hade jag för mig och kände mig nöjd. Nu hade jag som mål att slå det. Var som vanligt gräsligt nervös innan. Men VARFÖR är jag det? Det är ju inte så att jag på något sätt aspirerar på att vinna eländet. Särskilt inte som Isabella Andersson står på startlinjen också. Eller ändå förresten. Nu sprang man med chip på skon för att få den exakta tiden och det kändes roligt. Startskottet gick och till skillnad från exempelvis Drottning Margaretaloppet i Kalmar är det gott om plats i början av starten. När man sedan svänger in på stigarna i Slottsskogen blir det desto trängre, men det gick ändå bra och jag kunde både passera några löpare och bli omsprungen av några fler. Men det kändes hela tiden bra och jag kände mig stark. Unnade mig en halv mugg vatten efter halva sträckan och tyckte att det var lite segt att komma igång igen, men det släppte ganska snart. Kändes hela tiden bra tills vi svängde in på vägen som går förbi brandstationen. Helvete vilken motvind. Där fick man streta på bra för att inte tappa för mycket fart. Sedan kom belöningen på Storgatan. Dels nedförsbacke och dels publikstöd. Kände sedan att jag kunde trycka på sista kilometern in mot mål och målklockan visade på 51.37 när jag korsade mållinjen. Kände mig supernöjd. När jag sedan kollade resultatet på nätet visade det sig att den verkliga tiden var 50.23 vilket betydde en snittid på 5.35 per kilometer. Vid en koll hemma efteråt visade det sig att jag 2009 sprang loppet på 51.01, men det är skitsamma. Jag är ändå jättenöjd. Och så är det lite roligt att man kan springa och se om man ser folk man känner längs banan och high-fivea ungar som står och sträcker fram sina händer när man kommer skenande. Dessutom är jag inte lika rädd för Hornsjön runt på lördag trots att det loppet är två kilometer längre och terräng. Det kommer att gå bra. Det är bara att mala på, tänka på löptekniken när jag orkar och köra i mitt eget tempo. Inte så många anmälda dit, men någon måste komma sist. Jag får se det som mitt mission att visa folk att man kan vara med i sådana tävlingar fast man springer så långsamt som jag.

Men innan det loppet ska jag försöka hinna med ett backpass och ett pass med snabbdistans.

3 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tantträngsellopp och intervallpina

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Igen. Jag har väl helt enkelt ingenting att säga. Eller så har jag äntligen övertygat mig själv om att ingen bryr sig om mina stapplande steg mot en halvmara. Men vafan, nu kör vi igen:)

Drottning Margaretaloppet

Drottning Margaretaloppet

Senaste loppet jag sprang var det här den 29 maj. Fem kilometer i en oerhörd trängsel. Hade tänkt att jag kanske skulle avsluta hela loppet med att köra lite intervaller, men när starten gick mindes jag att hela loppet INLEDS med just intervaller. Först rör det sig nästan inte alls och när det börjar bli en chans att springa lite blir det oerhört ryckigt med väldigt varierad hastighet. Dessutom är första kilometern säkert dubbelt så lång och båda dessa fenomenen för att det alltid är tanter som vägrar ställa sig längre bak trots att de redan från början vet att de tänker gå hela loppet i sina jeans och promenadskor. I år lossnade det inte ordentligt förrän vid tre kilometer. Vetitusan om jag tänker springa det nästa gång på grund av trängseln. Och jag som ändå försöker ställa mig långt fram för att komma iväg i bra fart. Men tydligen inte tillräckligt långt fram.

När det kommer till mitt träningsprogram inför Stockholm Halvmarathon går det väl lite si och så. Gympa, jobb och husrenovering har kommit i vägen för att följa programmet fullt ut. Jag har ökat distansen en gång. Skulle springa 7,5 kilometer. Blev åtta eftersom jag missbedömde lite när jag skulle vända. Gör inget så länge det är åt det hållet. Det är det enda längre pass jag har sprungit. I helgen som gick blev det inga åtta kilometer. I torsdags däremot körde jag det första fartlekpasset, men att kalla det för lek är lika rättvisande som att säga att födslovärkar inte är värkar utan sammandragningar eller att frukt också är godis. Kalla det för dess rätta namn. Fartpina eller så. Så jobbigt. Var till och med tvungen att gå korta perioder för att jag var så trött.

Idag körde jag ett intervallpass och jag måste erkänna det igen – intervaller är inte min grej. Idag var det uppvärmningsjoggning i 2,5 kilometer och sedan 10×150 meter med 30 sekunders ståvila mellan varje intervall. Jag kan verkligen inte springa fort och förmodligen är det ingen mer än jag själv som ser att jag springer fortare i intervallerna än när jag joggar. Dessutom blir det ett jädrans flåsande och den här årstiden innebär det att ett och annat flygfä slinker ned i strupen. Ja, ja, jag får väl vara nöjd så länge det inte har fjädrar. Skulle kännas svårt att hålla farten uppe med en vipa eller ladusvala i halsen. Passet avslutades med två kilometers nedjoggning. Det gick verkligen inte fort och benen kändes som trästockar, men efter kanske 1,7 kilometer kände jag ändå att jag började få lite mer rörelse i benen igen. Skönt. Ska försöka minnas den känslan.

På onsdag är tanken att jag ska köra det första långintervallpasset, det vill säga uppvärmningsjogg, 6×500 meter intervaller och nedjoggning. Det ser jag verkligen inte fram emot. Orkade ju knappt springa 150 meter med fart idag. Hur i hela friden ska jag orka 500 meter. Sex gånger. Är rent av livrädd, men det är bara att bita ihop. Det slutar ju att göra ont när jag har sprungit färdigt och efter en intervall kommer jag ju ändå ned i andning efter kanske mindre än en minut. Ser mer ifram emot ”långpasset” på åtta kilometer på fredag.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

En sorglig dag för lokal journalistik

Idag blev det känt att Östran/Nyheterna ska minska sin personal med i princip hälften. 20 pers ska bort och det är ju redaktionen det drabbar eftersom annonsfolket, tryckarna och prenumerationssäljarna fick gå när Gota Media köpte tidningen för några år sedan. Redan då spådde jag att det inte skulle dröja länge förrän moderbolaget skulle börja tulla på den journalistiska mångfalden. Av erfarenhet vet jag att pengar är det enda som gäller. Sedan kan koncernchefen mässa sitt ”Vi gör inte tidning för att tjäna pengar utan tjänar pengar för att göra tidning”, till förbannelse. Men jag minns hur arg jag har varit i så många löneförhandlingar där man i högkonjunkturer vägrar att ge sina anställda en spänn mer än det centrala avtalet ger med argumentet att ”vi måste spara i ladorna till sämre tider”. Och när de sämre tiderna sedan kommer vägrar man att öppna de där ladorna utan drar in tjänster i stället. ”Tjänar pengar för att göra tidning” – my ass!

När Gota Media köpte Östran spådde jag att på det redaktionella planet skulle sporten bli först ut att slås ihop med Barometerns. Därefter skulle bildredaktionerna och kanske kultur/nöje följa. Jag hade lite fel. Sporten prickade jag in, men nu slog de till med lokalredaktionerna och redigeringen. Redigeringen! Östran har ju knappt haft någon redigering de sista åren. Reportrarna har redigerat sina egna sidor och det har funnits kanske 4-8 sena sidor. Typ. Kanske därför det är lätt att dra in de. Hoppas här då att Östrans reportrar slipper redigera sina egna sidor och kan lägga sin tid på mer research och skrivande istället. Men det tror jag inte.

Och lokalredaktionerna. Barometerns lokalredaktioner har de senaste åren varit lika anemiska som Östrans. Arbetssituationen på lokalredaktionerna har varit oerhört pressande. Nu slipper de ju konkurrens (i många fall. Jag vet inte om veckotidningen Nybro tidning/Kalmar Läns Tidning eller tredagarstidningen Ölandsbladet räknas.) och kan kanske våga välja bort grejer, men det är fortfarande många sidor som ska fyllas av väldigt få personer.

Jag tror fortfarande att det bara är en tidsfråga innan bildredaktionerna slås samman. Varför ska två fotografer åka på samma jobb, liksom. Sporten kommer det ju redan att hända och därifrån är inte steget långt till förskoleutställningar, kommunfullmäktige eller presskonferenser. Kultur och nöje följer kanske efter. Det skulle i och för sig kunna lyfta Östrans kulturella sidor som lever på undantag, men det blir fortfarande en röst mindre. I Blekinge har Blekinge Läns Tidning och Sydöstran redan delad webb som dessutom ligger bakom lås och bom. Det är ingen hemlighet att Barometerns webb snart också låses in. Om materialet i de båda tidningarna till stora delar är identiskt är det säkert lika bra att slå samman webbarna ocskå. Kanske slutar det hela som på Gotland att det enda som lever kvar som minne av en gång två tidningar är ledarsidorna som kanske får turas om att ligga på sidan två.

Och samtidigt är det klart att Barometern ska minska antalet tjänster från 80 till 60 innan man flyttar in i sitt nya mediehus, men eftersom man förmodligen löser det utan uppsägningar genom att ge de utslitna trotjänarna ett par extra månadslöner om de slutar frivilligt blir det inga rubriker.

Det är en sorglig dag idag i Kalmars södra län. Sorgligt för journalistkåren som blir av med arbetstillfällen. Sorgligt för demokratin som med största sannolikhet bara är år från att mista en röst till i mediebruset. Likriktningen är nära. För ärligt talat har lokalradion, som ska täcka ett helt län på några få personer eller de lokal tv-stationerna med ännu färre reportrar aldrig någon riktig chans mot de mer välbefolkade tidningarna. Även om de ibland kan glimra till så tillhör det de mer lyckliga undantag som bekräftar regeln. Dagens rapportering av nyheten blev självklart bäst gjord av SR P4 Kalmar.

Östrans rapportering.

Barometerns rapportering.

SR P4 Kalmars rapportering.

SVT Smålandsnytts rapportering.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Lunchlöpning som gick från snack till verkstad

Vi har pratat om det så länge på jobbet.
– Alltså, man skulle ju kunna springa en runda på lunchen och sedan låna restaurangens omklädningsrum i källaren och duscha där. Så himla praktiskt. Och så är träningen gjord för dagen sedan.
Så har det låtit. I ett par års tid. Hittills har vi sprungit noll gånger. Fram tills idag. Då slog jag till.

Det började med att jag igår mätte upp en runda på Runkeeper och såg till att den blev dels lagom lång för mig och dels lagom lång för ett lunchpass. Sedan började jag nämna det för folk att jag hade springkläderna med mig. Om man säger att man ska springa och sedan inte gör det eller hoppar över korridorsgympan klockan elva varje dag blir man hånad av kollegorna. Vad det gäller korridorsgympan är det dessutom ett uttalat straff som man får räkna med. Löpningen har inte det straffet, men med den hjärtligt råa stämning som råder bland kollegorna bör man räkna med att få både en och annan känga om man bangar utlovad träning.

Så när lunchen närmade sig tog jag min väska och gick ned i källaren och bytte om och gav mig ut. Rundan kan väl sammanfattas som först motvind och sedan medvind, först fruktansvärt kallt om händerna och sedan inte bara handsvett utan även bensvett, och så lite tungt. Men roligt att springa en RUNDA och inte fram och tillbaka som det oftast blir hemma.

Under min tur mötte jag fyra andra joggare, såg nästan inget på grund av rinniga ögon i kylan, tänkte att här skulle jag vilja ha ett hus när jag sprang in i ett villakvarter tills jag insåg att jag hamnat på Getingen där renoveringsobjekten kostar över tre miljoner och blev euforisk av home-sweet-home-känsla när jag såg gaveln på Universitetsbiblioteket längre fram. Och tiden har jag inte en aning om eftersom jag fortfarande varken har en klocka eller en telefon med appar. Men faktiskt är det ganska skönt. Mindre prestation utan att behöva få det bekräftat i öronen hur långsamt jag springer.

Tänk om jag skulle kunna göra torsdagarna till min lunchlöpardag. Det vore fint. Ska mäta ut fler lite-mer-än-fem-kilometersrundor så att jag kan variera mig lite.

Påminnelse till nästa gång:

  • Ta inte den korallröda löparjackan om du vill kunna ha med dig passerkortet och lätt ta dig in igen på jobbet när du anländer med mjölksyra i benen och svetten rinnande i ansiktet.
  • Om det är varmare ute kan de tunna löpartajtsen funka eftersom de har en liten ficka där bak. Testpacka ned passerkortet där först så att den inte är för liten.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning