Tag Archives: Kalmarmilen

Träning + jobb = falskt

Idag har jag börjat jobba efter min sju veckor långa sommarledighet. Inget konstigt med det, men som på beställning blir träningen lidande. Idag skulle jag ha sprungit backintervaller och på lördag ska jag springa lätta fyra kilometer och riva av veckans styrka. Inte blev det något backlöpande idag inte. Det kan i och för sig ha berott på att jag jobbade från 7.30 till 18.40. Med tanke på min restid mellan jobbet och hemmet och så lite middagsätande på det så blev det inte mycket tid över. Lite vill jag gärna hinna se familjen också innan det är dags att krypa till kojs. Och så har jag ett ännu ogjort gympapass att göra och nu är det bara en och en halv vecka tills det drar igång igen. Jag får panik. Som vanligt. Har första låten klar nu inklusive rörelser, men sedan stötte jag på patrull. Suck! Samma visa varje år. Både svårt att hitta låtar och rörelser som jag inte redan har använt en miljard gånger. Om man Youtubar ”aerobics” eller ”work out” eller liknande får man träff på sjukt avancerade grejer med långa koreografier.

I morgon blir en lika lång jobbdag och på lördag ska jag också jobba hela dagen. Då hoppas jag på att kunna klämma in det korta passet plus styrkan innan frukost om jag får komma lite sent till jobbet. Vi får se om det går att få ihop det så. Och på söndag är det dags för längdrekord distansmässigt igen. 15 kilometer. Orkar inte ens mäta ut en så lång runda. Får väl se om jag kan låna en telefon och köra på chansning.

Jag sprang ju runt kvarteret (cirka 13,5 kilometer) helgen igen. Tuffade mig lite och sprang lite fortare eftersom jag hade den sköna Kalmarmilen i färskt minne för att det gick så bra förra rundan runt kvarteret. Tyckte att jag sprang fortare och att jag tog i mer. Trots det blev det nästan exakt samma tid som förra gången. Inte så tuff ändå…

Hoppas att jag lyckas springa alla passen på en fyrapassvecka någon gång innan halvmaran i Stockholm. Nu är det nästan bara en månad kvar. Hua! Fast fränt.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Tunga intervallben

För att få in all veckans träning, som den här veckan ändå bara är tre pass, fick jag köra kortintervallerna följt av veckans styrka igår dagen efter Kalmarmilen. På programmet stod 4x3x150 meter med 40 sekunders ståvila efter varje intervall utom efter var tredje då den var 80 sekunder. Alltså intervaller är ju så sjukt jobbigt. Jag hoppas verkligen att de gör nytta. Annars känns det helt meningslöst att springa tills man skriker på varje utandning och sedan brottas med en hord flugor medan man vilar. Ibland undrar jag om intervaller är en träningsform som jag så där spontant och frivilligt kommer att ägna mig åt när halvmaran i Stockholm är avklarad. Har svårt att se det nu, men man vet aldrig. Backintervaller kanske jag kommer att köra, men kortintervaller och långintervaller för den delen är ytterst tveksamt. Om jag inte ser att det gör tydlig skillnad.

Det bästa med dem är ändå när de tar slut och då ska man jogga ned i två kilometer med sina trästockar till ben. Går så där. Känns som att springa Kalmarmilen – fast tvärtom.

Styrkan efter gick bra, men det är ändå lite lite jobbigare att göra den om man samtidigt ska slåss med flugor. Glömde armhävningarna så jag får väl köra dem ett par varv idag.

Nu är det en dag eller två med vila innan nästa långpass på 13,5 kilometer. Då ska jag springa lite fortare än förra gången. Då sprang jag på 1h 20 min med en snitt tid på 5.58. Där kan jag nog våga springa lite fortare. Och mer avslappnat eftersom jag fortfarande har ont i axlarna efter den rundan.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Vilken härlig Kalmarmil!

Kalmarmilen

Kalmarmilen

Så har jag för första gången sprungit Kalmarmilen. Vilket härligt lopp! Jag körde strategin att vila mig i form. Loppet gick på onsdagen och sista gången jag sprang inför det var när jag för första gången i mitt liv sprang ”runt kvarteret”. Eftersom jag bor på landet är ”kvarteren ganska stora här och mitt är 13,5 kilometer i omkrets. Rekordsträcka längdmässigt för mig, men det kändes väldigt bra trots att det började spöregna halvvägs. Vätskebältet fick följa med och farten var snigel. Kanske därför som det kändes så bra.

När jag tänker på saken kanske det var därför som Kalmarmilen också kändes så bra. Var som vanligt löjligt nervös innan, men klarade fint att springa superlångsamt i början. Jag vet ju att jag tar många under andra halvan om jag får starta så där lugnt. Kalmarmilen är verkligen ett jättefint lopp måste jag säga. Dels går det i fin miljö, det är flackt (så klart eftersom Kalmar är platt) och det är publik utmed nästan hela banan. Väldigt roligt att man fick sin nettotid också eftersom det var chip på nummerlappen och mätning både vid startlinjen och mållinjen.

Min inställning var att det var ett vanligt träningspass i mitt träningsprogram inför DN Stockholm Halvmarathon. Då kändes det lite lättare. Men halvvägs in i loppet kom jag på att det var seedande för det loppet också. Försökte glömma bort det. Det gick okej.

Hade en så skön känsla genom hela loppet och kände mig stark. Kunde tänka på saker som att hålla ned mina axlar, springa avslappnat och då och då fokusera på mitt steg. Drack vid fem kilometer och vid åtta kilometer. Vid fem kilometer passerade vi Larmtorget igen där vi hade startat och jag hörde speakern i högtalarna kommentera de som gick i mål då. Hörde att tiderna var någonting på 31 minuter och tyckte att det var lite för mycket. För mina fem kilometer alltså. Kände mig väldigt stark efter drickat och vågade trycka på lite mer. Fick hejapepp av familjen strax efter det och vid sju kilometer kändes det fortfarande väldigt bra så jag ökade lite till. Ängöleden just vid Malmfjärden är rätt tung på grund av att det alltid blåser där, men så fort jag fick svänga runt hörnet och i på Kanalgatan och såg nio kilometersskylten fick jag nya krafter och tog i lite till. När jag kom till Stortorget och bara hade Storgatan kvar fram till Larmtorget och målgången kunde jag till och med ”spurta”. Gick i mål och kände mig inte helt utpumpad. Antingen hade jag sparat för mycket på krafterna eller så kändes det helt enkelt som ett väl disponerat lopp:) Såg sedan på nätet att jag fick tiden 57.06 och en snittid på 5.43 per kilometer. Känner mig supernöjd. Målet var under en timme och det klarade jag ju. Nu ska jag rapportera upp tiden till halvmaran så att jag kan bli placerad i ”rätt” startgrupp och sedan ska jag ha Kalmarmilen som mål nästa år också. Väldigt trevligt!

2 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Hornsjön runt sprungen och Kalmarmilen coming up

Över färister av det här slaget gick loppet.

Över färister av det här slaget gick loppet.

I lördags sprang jag Hornsjön runt för första gången. 11 kilometer i terräng. Jag springer aldrig terräng. Kan nästan inte kalla Rällaskogen för terräng efter att ha sprungit Hornsjön. Stigarna där är ingenting mot Hornsjöns löpande över färister, nedrasade stenmurar, trappor över stängsel, stenar, rötter, stockar, klövtrampade hagar och en och annan grusväg. Det började ganska bra trots lite håll efter redan en kilometer. Men det är varmt att springa i gassande sol på en grusväg. Så vid först vätskekontrollen efter drygt tre kilometer unnade jag mig en halv mugg vatten. Där sprang min gympakompis S om mig. Jag tog rygg på henne. Hon höll ett bra tempo som jag kunde hänga med i och vi passerade till och med några andra löpare. Men det var tungt. Började längta efter nedräkning redan vid första vätskekontrollen. Försökte verkligen bara ta en kilometer i taget. Vid andra vätskekontrollen efter drygt sex kilometer drack vi lite båda två. Sedan kom tredje vätskan redan vid åtta kilometer. Kände mig ganska bra där och hoppade över drickat och passerade S som drack. Det gick hon inte med på utan skenade snabbt om mig och la sig framför mig igen. Tänkte att jag skulle öka lite sista kilometern in i mål, men ökade för tidigt samtidigt som underlaget övergick i sand. Riktigt tungt och när det var en kilometer kvar fanns inga krafter kvar i mina stackars ben. Så segt så segt. Det var bara på upploppet över fältet som jag fick lite ny styrka när lite känningar i publiken hejade fram mig de sista meterna. Oerhört nöjd med att få gå i mål och slippa springa fler meter. Och då var det här loppet ändå en kilometer kortare än sträckan jag skulle ha sprungit enligt mitt träningsprogram. Fast det var å andra sidan slätt så det hade jag säkert orkat då. Tiden blev också bra. 1.04.47 – 16 sekunder efter S som hade mer krafter kvar på slutet. Men jag tror att jag sprang för fort. Kanske i kombination med för litet vätskeintag innan loppet. Jag var inte i form på hela söndagen. Mådde lite illa och kände mig allmänt kymig. Ska i resterande lopp inte ta någon jädra rygg utan helt springa mitt eget lopp. Fast det var ju lite roligt att känna att jag kunde springa så fort som jag gjorde…

Nu ska jag anmäla mig till Kalmarmilen. Sista anmälningsdag är i dag.

1 kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Loppsommar my ass

Hade ju tänkt att springa en massa lopp i sommar och knappt träna däremellan. Det har väl gått så där kan man säga. Eller åt helvete om man föredrar en lite råare ton. Av nio lopp har jag sprungit två som kanske kan få ett slutfacit på tre. Kalmarmilen har jag helt gett upp, men däremot har jag inte släppt Nattloppet i Kalmar den 8 september än.

Barnen är utlokaliserade den här veckan och därför tänkte jag passa på och springa mycket på kvällarna nu efter jobbet. Då hade jag turen att begåvas med halsont, snuva och hosta. Hela förra veckan och det är långt ifrån över än. Besvikelsen är djup. Men som en liten kompensation cyklade jag igår kväll via Högsrum–Rönnerum–Rälla och hem igen och delade ut kalasinbjudningar. Härligt!

I övrigt får jag väl fortsätta att jobba lite mer intensivt med mitt nya gympapass. Funderar på att ha tema melodifestival. Kan gå.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Pausar och börjar om

Jag kanske helt enkelt ska strunta i Victorialoppet. Jag är helt ur slag. Känner mig tung, omotiverad, motiverad ändå och låg. Jag måste hitta lusten att springa igen. Det är tungt att komma ut och det var länge sedan det kändes lätt att löpa. Det som tidigare var roligt och taggande med kilometertider och många träningspass i veckan är nu bara stressande. Jag måste kanske ta en rejäl paus. Bara vara med barnen, hitta på roliga saker och safta och sylta i köket och när jag sedan plötsligt känner att det vore roligt att sticka ut på en springtur (snälla, låt den känslan komma) byter jag om och springer iväg utan att ha någon kilometertidscoachning i öronen. Jag kan tänka mig att ta med telefonen som mätare av distans, tid och hastighet, men jag får inte veta något förrän jag är hemma igen.

Och jag blir helt deprimerad av att jag har ett asdyrt gymkort som jag aldrig utnyttjar. Jag räknade på det för ett tag sedan och jag lägger mer än 4000 kronor om året på det där gymet som jag besöker någon gång i månaden. Utom på sommaren då jag inte går dit alls. Å andra sidan är det så roligt att vara där. Särskilt på passen, men när jag är där är jag alltid lite stressad för att jag måste skynda mig till jobbet/dagishämtningen/mathandlingen. Jag har en lös plan på att säga upp gymet och sätta undan de pengarna istället till något annat roligt. Istället kan jag gympa två gånger i veckan och EVENTUELLT springa en gång på helgen. Men samtidigt vet jag att jag tycker att det är asstressigt att hinna till den där gympan när jag jobbar heltid vilket jag kommer att göra i åtminstone början av hösten. Men med planering av middagsmaten borde det gå.

Men till att börja med ska jag tillåta mig att hoppa över Victorialoppet om jag känner så på fredag. Och någon Kalmarmil i början av augusti blir det inte.

Kanske är allt bara början på en 40-årskris…

Lämna en kommentar

Filed under Träning