Etikettarkiv: Moderaterna

Jag mejlade riksdagsledamot Jan Ericson (M)

Hej Jan!

Jag såg din medverkan i Debatt i SVT igår kväll. Där sa du att din mejlbox precis inte svämmade över av mejl från folk som föredrar välfärd åt alla framför ett femte jobbskatteavdrag.

Men vi finns där ute trots att vi inte har mejlat dig. Vi medelklassmänniskor som har råd att köpa vinterkängor till våra barn. Vi som kan låta våra barn ha fritidssysselsättningar som faktiskt kostar pengar. Vi som till och med kanske kan åka på semester åtminstone vart annat år. Vi kanske inte kan åka till fjällen under högsäsong eller till Thailand över jul och nyår eller kanske inte ens köpa nya vinterkängor till det yngsta barnet när det finns andra att ärva. Men vi har det tillräckligt bra. Och vi känner oss precis så priviligerade som vi faktiskt är. Visst är det härligt med mer pengar i plånboken, men inte till vilket pris som helst.

Vi kan inte med gott samvete få en hundring eller två mer varje månad när vi vet att det finns barn och familjer som inte kommer i närheten av att ha de möjligheterna som jag räknade upp tidigare som vi har. Och om vi får välja avstår vi hellre den där hundringen/hundringarna för att säkra upp att det finns en värdig äldreomsorg för människor som har arbetat hårt i hela sitt liv, att sjuka och svaga som bäst behöver stöd med säkerhet får det, att alla ungar i Sverige känner att de kan vara med sina vänner på samma villkor.

Jag är ganska så övertygad om att det till och med finns många många människor i Sverige som skulle kunna tänka sig att återkalla det fjärde jobbskatteavdraget för att få tillbaka en värdig nivå på vår under många år uppbyggda välfärd. Vi har ett högt skattetryck i Sverige, men vi är också beredda att ta det om vi vet att vi får kvalitet för ALLA tillbaka och inte bara för dem som redan har.

För som någon klok redan har skrivit: jag vill inte vara en vara på en marknad, jag vill vara en del av en demokrati där inte allt ska vara givet åt dem som redan har. Och innerst inne tror jag att du också vill det, Jan.

Vänliga hälsningar med önskan om en trevlig helg.

(Jag såg förresten att han har en blogg också för den intresserade. Har inte hunnit läsa själv, men gör det kanske senare. Och han blir säkert glad av att få lite mer trafik till den också.)

Lämna en kommentar

Under Politik

Vafalls? Inte en dag efter 60!

Och så vill regeringen utreda om det är dags att höja pensionsåldern. Varför över huvud taget tillsätta en utredning som kostar pengar när de redan vet vad de vill? Dessutom går det helt stick i stäv med mina mål med livet. Jag vill ju sluta jobba innan jag är 65 år inte senare. Jag undrar också hur många av minstrarna, eller riksdagsledagmöterna också för den delen, som kommer att jobba efter 65-årsdagen. Min helt ovetenskapliga gissning är att det är en knappt mätbar minoritet.

Nu är det jag som ringer banken och höjer mitt pensionssparande, vårdar relationen ännu mer (det är billigare att vara två) och ser till att hålla fast vid rucklet vi bor i eftersom vi inte har så höga lån. Frågan är också om man kan få in till en hygglig pension genom att kränga grejer på Blocket.

Det finns ju flera rörelser för sådana där som vill få ut mer av livet än bara arbeta. Kanske kan jag få lite information och tips från likasinnade som hänger på Early-retirement. Säkerligen finns det ett och annat lurigt knep att hitta hos de underbara tomtarna på Alternativ.nu. Och som min pappa säger: ”Det är inte på de stora inkomsterna man blir rik utan de små utgifterna.” Amen.

1 kommentar

Under Politik, Vardagsliv

Inget hysch-hysch kring valhemligheten

Tanken slog mig redan innan valet. Den där valhemligheten är det allt fler som struntar i. Aldrig tidigare har jag sett så många som öppet deklarerar var de står. Om de inte deklarerar vilket parti de sympatiserar mest med är det åtminstone vilket block de föredrar och framför allt hur illa de tycker om Sverigedemokraterna. Som gammal journalist har det blivit så att de flesta jag följer på Twitter är journalister, och under senaste tiden har jag börjat följa allt fler politiker och debattörer också, och journalister brukar ju vara väldigt försiktiga med att avslöja sina politiska tillhörigheter eller sympatier. Men i år var det annorlunda. Anders Mildner beskriver det bra i sin senaste krönika i Svenska Dagbladet.

Tidigare har det mest varit musiker i eller kring proggsfären som har inte har hymlat med sina sympatier. Ja, och så några tomtar på högerkanten också, men den stora massan har sjungit och kärlek och knipit käft när politiken har kommit på tal. Nu har en efter en bekänt färg och många har till och med skrivit politiska kamplåtar. Bara det fenomenet att Moderaterna har en egen kampsång är ju fantastiskt. Det hade de i och för sig till förra valet också, men i år har det exploderat.

Och varför har det blivit så här? Kanske har vi vant oss vid att berätta både det ena och det andra av privat karaktär på nätet och de sociala medierna att en politiksympati mer eller mindre kanske inte spelar någon roll. Kanske är det så att så många har känt sig manade att visa på alternativ till Sverigedemokraterna som så tydligt stod i farstun och stampade i valrörelsen och då har det inte spelat någon roll om alternativet var rött, blått, grönt eller rosa. För inget kan vara värre än att anklagas för att tillhöra de 5,8 procent som la sin riksdagsröst på gossarna i det välkammade rasistpartiet.

Lämna en kommentar

Under Politik