Etikettarkiv: Öland

Victorialoppet avklarat = härligt!

Nummerlapp och plakett

Nummerlapp och plakett

Så var det första av veckans två lopp avklarat. Nio kilometer långa Victorialoppet i Borgholm. Jag har sprungit det en gång tidigare för fyra år sedan och då tyckte jag att det var rätt tungt ett tag. Sprang då på 54 minuter hade jag för mig och kände mig nöjd. Nu hade jag som mål att slå det. Var som vanligt gräsligt nervös innan. Men VARFÖR är jag det? Det är ju inte så att jag på något sätt aspirerar på att vinna eländet. Särskilt inte som Isabella Andersson står på startlinjen också. Eller ändå förresten. Nu sprang man med chip på skon för att få den exakta tiden och det kändes roligt. Startskottet gick och till skillnad från exempelvis Drottning Margaretaloppet i Kalmar är det gott om plats i början av starten. När man sedan svänger in på stigarna i Slottsskogen blir det desto trängre, men det gick ändå bra och jag kunde både passera några löpare och bli omsprungen av några fler. Men det kändes hela tiden bra och jag kände mig stark. Unnade mig en halv mugg vatten efter halva sträckan och tyckte att det var lite segt att komma igång igen, men det släppte ganska snart. Kändes hela tiden bra tills vi svängde in på vägen som går förbi brandstationen. Helvete vilken motvind. Där fick man streta på bra för att inte tappa för mycket fart. Sedan kom belöningen på Storgatan. Dels nedförsbacke och dels publikstöd. Kände sedan att jag kunde trycka på sista kilometern in mot mål och målklockan visade på 51.37 när jag korsade mållinjen. Kände mig supernöjd. När jag sedan kollade resultatet på nätet visade det sig att den verkliga tiden var 50.23 vilket betydde en snittid på 5.35 per kilometer. Vid en koll hemma efteråt visade det sig att jag 2009 sprang loppet på 51.01, men det är skitsamma. Jag är ändå jättenöjd. Och så är det lite roligt att man kan springa och se om man ser folk man känner längs banan och high-fivea ungar som står och sträcker fram sina händer när man kommer skenande. Dessutom är jag inte lika rädd för Hornsjön runt på lördag trots att det loppet är två kilometer längre och terräng. Det kommer att gå bra. Det är bara att mala på, tänka på löptekniken när jag orkar och köra i mitt eget tempo. Inte så många anmälda dit, men någon måste komma sist. Jag får se det som mitt mission att visa folk att man kan vara med i sådana tävlingar fast man springer så långsamt som jag.

Men innan det loppet ska jag försöka hinna med ett backpass och ett pass med snabbdistans.

3 kommentarer

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Anmälda morötter

Victorialoppet

Hornsjön

Så där ja! Då var det gjort. Ingen återvändo. Nu måste jag springa. Ja, Victorialoppet är ju redan om tre dagar så det kanske är i senaste laget att börja träna inför det nu, men det ska nog gå bra trots att jag verkligen har fuskat med träningen den sista tiden. Halsont och målning har satt stopp för det, men nu är jag på gång:) Får väl se loppen som en del av min träning också. Kanske skulle jag ge mig ut en runda redan nu eftersom husfasaden ändå var för fuktig för att kunna målas. Ett par glas vatten och sedan kan jag dra.

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Mer tid och mindre flis

Igår började mitt nya deltidsliv. Inget dramatiskt, men ändå väsentlig skillnad. Från och med igår jobbar jag 75 procent. Mina förväntningar är skyhöga. Det är upplagt med en ledig dag i veckan och en kortare arbetsdag i veckan. Eftersom jag inte har några förskolebarn längre betyder det en hel förmiddag i veckan med egentid. Då ska jag försöka få näsan över vattenytan här hemma. I kanske en timme. Och så ska jag springa en runda alternativt ligga på rygg i soffan och stirra i taket alternativt grotta ned mig tv-serier av slaget Real Desperate Housewives of Vancouver. Och så ska jag stressa mindre, gosa mer med mina barn, klappa katten mer och öva på mindfulness. Kanske rent av ta mig igenom hela den första mindfulnessövningen på skivan jag fick på min antistresskurs utan att somna. Har inte lyckats än.

Och tänk om jag plötsligt skulle börja skriva något som inte ens är sant bara för att det är roligt att formulera sig. Oh, hisnande tanke.

Och så ska jag försöka räkna ut hur jag ska kunna spara pengar så att jag har råd att vara tjänstledig i ett par veckor i vår för att måla klart huset. Kanske på allvar ska inventera vinden och hoppas på Blocket/ordna loppis.

Och så ska jag inte planera semesterresor någonstans. Utom kanske till kompisar som vi får bo hos ändå. Men det är också både roligt och semester. Jag känner inget behov av Thailandsresor varje vinter eller skidresor till alperna. Det är okej att bada på Öland och tälta på tomten.

Men så långt som att ta samma steg som Frijord har gjort har jag inte kommit. Än.

Lämna en kommentar

Under Vardagsliv

Latmasken i mig vinner

Jag gillar ju att springa. Och senaste gången jag gjorde det gick det så bra och jag var så snabb. Men sedan dess har det tagit tvärstopp. Inte en meter har jag kubbat. Tänkte att jag skulle göra det idag, men så började jag gräva om grönsakslandet istället. Jag hade ju tänk att inte odla så mycket grönsaker i år utan mer satsa på blommor, men när jag stod där och grävde kom jag på att jag nog ska utvidga det istället. Det betyder i och för sig inte att det måste växa grönsaker där, men det blir nog knappas blommor i hela landet.

Men tillbaka till löpningen. Det skulle ju bli risigt väder idag. Blåst, kallt och regn från väster. Bäst att springa medan det är lite sol. Eller gräva om landet medan det är lite sol. Och sedan måste jag ju äta lite lunch. Efter det kan jag inte springa på ett par timmar och sedan är det nästan dags att börja kasa in mot Kalmar efter som jag och mamma ska gå på hemmapremiären mellan Kalmar FF och AIK på Guldfågeln arena. Och snart är det den 5 maj och då är tanken att jag ska springa Kyrkstafetten. Korta banan, men ändå. Äh, om jag inte äter så mycket lunch kanske jag kan springa en tur bara en timme efter lunch. Håll tummarna för att det kommer att hända.

Lämna en kommentar

Under Träning

Pausar och börjar om

Jag kanske helt enkelt ska strunta i Victorialoppet. Jag är helt ur slag. Känner mig tung, omotiverad, motiverad ändå och låg. Jag måste hitta lusten att springa igen. Det är tungt att komma ut och det var länge sedan det kändes lätt att löpa. Det som tidigare var roligt och taggande med kilometertider och många träningspass i veckan är nu bara stressande. Jag måste kanske ta en rejäl paus. Bara vara med barnen, hitta på roliga saker och safta och sylta i köket och när jag sedan plötsligt känner att det vore roligt att sticka ut på en springtur (snälla, låt den känslan komma) byter jag om och springer iväg utan att ha någon kilometertidscoachning i öronen. Jag kan tänka mig att ta med telefonen som mätare av distans, tid och hastighet, men jag får inte veta något förrän jag är hemma igen.

Och jag blir helt deprimerad av att jag har ett asdyrt gymkort som jag aldrig utnyttjar. Jag räknade på det för ett tag sedan och jag lägger mer än 4000 kronor om året på det där gymet som jag besöker någon gång i månaden. Utom på sommaren då jag inte går dit alls. Å andra sidan är det så roligt att vara där. Särskilt på passen, men när jag är där är jag alltid lite stressad för att jag måste skynda mig till jobbet/dagishämtningen/mathandlingen. Jag har en lös plan på att säga upp gymet och sätta undan de pengarna istället till något annat roligt. Istället kan jag gympa två gånger i veckan och EVENTUELLT springa en gång på helgen. Men samtidigt vet jag att jag tycker att det är asstressigt att hinna till den där gympan när jag jobbar heltid vilket jag kommer att göra i åtminstone början av hösten. Men med planering av middagsmaten borde det gå.

Men till att börja med ska jag tillåta mig att hoppa över Victorialoppet om jag känner så på fredag. Och någon Kalmarmil i början av augusti blir det inte.

Kanske är allt bara början på en 40-årskris…

Lämna en kommentar

Under Träning

Löpning kanske inte är min sport ändå

Sprang ikväll runt kvarteret (6,8 km) som så många gånger förut. De senaste gångerna har det känts bra, men inte idag. Kanske kan det bero på att jag inte har sprungit på kanske två veckor, men ändå. Det började så fort jag kom utanför dörren nästan. Det var för varmt. Temperaturen hade knappt krupit under 26 grader. I skuggan. Och då skulle jag springa min runda i mestadels sol. Eftersom det redan från början kändes så jobbigt tänkte jag att jag skulle nöja mig med grusvägen fram och tillbaka vilket är knappt fyra kilometer. Eftersom jag tänkte nöja mig med en kortare runda tänkte jag att då fick jag stå på lite istället och öppnade med ett ganska högt tempo. När jag kom till slutet av grusvägen tänkte jag istället att jag kan fan inte ge mig så lätt och svängde vänster ut på asfaltvägen för att köra den längre rundan. Sprang ju till mig syra rätt kvickt och dessutom i stekande sol och motvind. Och så blev jag hungrig mitt i allt ihop. Törstig och med alldeles för torra läppar fick jag redan efter två kilometer. Fy vad jobbigt. Efter tre kilometer gav jag upp och gick en bit för att sedan springa lite till och sedan gå en ganska så lång bit igen innan jag sprang de sista två hem. Men det var inte behagligt eller roligt någon gång under den tiden.

Om en vecka ska jag springa Victorialoppet i Borgholm. Nio kilometer och det är två kilometer längre än jag sprungit någon gång i år. Jag tänkte att det tar jag på ren vilja om jag inte hinner öka sträckan innan dess, men nu vetifan. Löpning kanske helt enkelt inte är min sport. Jag tycker att det är så tungt att ge mig ut. Bara att hitta rätt stund på dagen. Orka byta om till springkläder. Hitta peppet. När jag väl ger mig ut känns det okej. Utom idag då.

Det enda positiva med dagens runda var väl att jag inte skadade mig och att jag inte gav efter för viljan att lifta hem med traktorn som körde om mig. Resten var skit.

2 kommentarer

Under Träning

Dag 17 – Mitt favoritminne

Jag vet faktiskt inte vilket som är mitt favoritminne, men ett som jag gillar är från när jag var kanske tre år. Kanske gillar jag det för att det är ett av mina första. Jag minns att jag stod i en fåtölj eller soffa i ett av vardagsrummen i vårt hus i Hagaby på norra Öland. Jag står i fåtöljen och tittar ut genom fönstret som vetter mot baksidan. I fönstret står flera krukväxter, men den jag minns är Svärmors tunga. Medan jag står där spelar jag lite förstrött på läppen och plötsligt kommer jag på att man kan spela på läppen utan att låta med rösten samtidigt. Det blir bara som ett ploppande ljud. Att ingen har kommit på det tidigare!

Ett minne från en otroligt trival händelse, men som var en riktig aha-upplevelse för treåriga jag.

Lämna en kommentar

Under Blogglistan

Dag 1 – presentation av mig

Kanske en av de svåraste punkterna. Inte för att jag inte vet något om mig. För jag vet en hel del. Men det kommer genast in prestationsångest i bilden. Och det är jag bra på. Prestationsångest is my thing. Men vi tar det från början.

Är född på BB i Kalmar, men föräldrarna var vid den tiden (för snart 38 år sedan) bosatta i Böda på norra Öland. Efter ett hus om året i olika byar på norra Öland gick flyttlasset över den inte särskilt många år gamla Ölandsbron till fastlandet och förorten Lindsdal norr om Kalmar. 1970-talsvilla à la 1,5-plans modell Skanska. Alla husen på återvändsgränden såg likadana ut. Det var bara färgen som skilde dem åt. Vi bodde i den fulaste färgkombinationen – gult och brunt.

Uppväxt i villaförort med mamma, pappa, ett år yngre syster, cykelbanor, burken på gärdet med grannungarna, dagbarn hos farmor och sedan olika grannar medan staten byggde ut barnomsorgen. Badminton, fiolspel, folkdans, lite fotboll och lite teater.

Flytt till stan och lägenhet när tonåren började, mera scenshower, teknisk linje, utbytesstudent i USA, föräldrarnas skilsmässa, kemigrenen i Jönköping tredje året. Misslyckad au pairkarriär i Tyskland, arbetslös, praktikplats på miljölaboatorium, folkhögskola i Skåne med skrivarlinje. Flytt till Göteborg, arbetslös när ångesten hindrade mig från att dyka upp på uppropet på kemiingenjörsprogrammet på Chalmers. Dramatik på universitetsnivå, irrade lite innan jag sökte och kom in på journalistprogrammet i Göteborg.

Vikarie, fastanställd, vikarie och fastanställd igen i nästan tio år på Barometern i Kalmar och på Öland. Flera av de åren i facklig tjänst inom så väl klubb som Smålandsdistrikt. Sade upp mig för en tjänst som informatör på Högskolan i Kalmar som blev Linnéuniversitetet i Kalmar/Växjö.

Sambo, två barn och två katter på gammal Ölandsgård i stort behov av renovering. Gillar att gräva. Gärna land i trädgården, men gräva ur husgrund under uppbrutet golv funkar också. Skulle vilja renovera mer, men hinner inte. Är svag för blomsterlökar och förstår inte hur det varje år hamnar oplanterade sådana i min hall trots att jag har lovat mig själv att inte köpa fler.

Gympaledare och växlar mellan att tycka att det är stressig och härligt. Ett bra sätt att verkligen gå på den där gympan är att leda den själv. Har de senste åren börjat springa och upptäcka tjusningen med det. Önskar att det blev oftare, men är glad för de gånger det blir.

Tycker om att läsa och fundera på att läsa mig igenom Nobelpristagarna. Har börjat med Toni Morrison – En välsignelse. Det gick bra. Läser mindre än jag vill. Sodukon övermannar mig ibland. Och Filter, Damernas Värld, Allt om trädgård och I form. Rensning pågår. Gillar också att sticka. Önskar att jag gick oftare på teater, bio och konserter, men har börjat förstå att var sak har sin tid.

Jag är ganska usel på att hantera stress. Och så har jag alltså en fallenhet för prestationsångest. Vill vara omtyckt och duktig. Har övat i många år på att inte vara duktig, men vill fortfarande att andra ska tycka det. Ska öva på att tycka att jag är duktig även om andra inte säger det. Tror att man skaffar katt (eller annat husdjur) för att få sitt bekräftelsebehov stillat. Skulle som alla andra vilja skriva mer, men sätter istället igång en maskin tvätt.

Lämna en kommentar

Under Blogglistan

Inga dinosaurier i Rällaskogen

Det är så upprörda känslor. Och råkar man yppa att man tänker tvärtom blir man utesluten ur bygemenskapen. I princip. Det handlar om fler bostäders vara eller icke vara i den så kallade Rällaskogen på mellersta Öland. Rällaskogens vänner – jo, de kallar sig så – är motståndare till allt som heter bygga i skogen.

Jag tänker liksom lite tvärtom. Jag älskar verkligen den där skogen. Jag brukar cykla dit och springa en runda och barnen går dit med både skola och dagis. Men den är stooor. Och tittar man på planförslaget ser man hur liten del av skogen det föreslås byggas i. Det blir väldigt mycket skog kvar och just där bostäderna planeras går man aldrig ändå. Alla stigar går i princip mitt i skogen och så går det en liten väg längs med vattnet och allt det där kommer att finnas kvar och fortsätta att vara tillgängligt för allmänhet och skola. Men så finns det också lite rödlistade arter där. Som det kanske gör i alla skogar. Och det känns nästan lite hemskt, men I couldn’t care less. Någon liten slags röksvamp är hotad och kanske någon lav och vad det kan vara, men herregud dinosaurierna dog också ut.

Jag är inte bara vän av Rällaskogen utan också av skolan, affären, fotbollsföreningen och badmintonklubben. I ettan går det nu åtta elever, i tvåan åtta elever och i trean fyra elever. Om alla områden i planen skulle bebyggas skulle det kunna innebära 1500 personer till i Stora Rör – Rällaområdet och det låter i mina öron helt fantastiskt. Och det skulle inte bara bli rika stockholmare som skulle köpa husen som sommarbostäder som kritikerna påstår. Jag vågar nästan lova att de skulle vara i absolut minoritet. Bygger man dessutom med lite finess och låter det bli en varierad bebyggelse är jag övertygad om att barnfamiljer skulle tycka att det var kanon att flytta dit med sina ungar. Vi får väl se hur det går. Samrådstiden är slut och jag har gjort vad jag kan göra för att skolan ska få finnas kvar.

Lämna en kommentar

Under Politik, Vardagsliv