Tag Archives: rällaskogen

Vintercupen – deltävling 2

Den gick egentligen i Ålem/Blomstermåla. 7,3 kilometer, enligt uppgift, krävande terräng. Den sprang jag inte på grund av kyrkosjungande barn. Men efter sången slog jag till. Terräng jag också och lite backar, men sedan tog väl likheterna slut. Jag sprang lite på känn och gissningar vilket gick ömsom bra och ömsom mindre bra. Hade hört om andra som sprungit på en stig längs vattnet och sedan upp ”maskinhallsbacken” och tillbaka till bommarna i Rällaskogen. Jag sprang och sprang och sprang och hittade till slut en väg som svängde upp åt höger. Det visade sig vara den omtalade maskinhallsbacken. Så långt gick det bra, men sedan började trasslet. Jag hamnade på golfbanan och visste inte hur jag skulle springa. Och trött var jag i benen. Irrade fram och tillbaka på golfbanan och spanade efter såväl hål i stenmuren att ta mig igen om och in i skogen igen och efter golfare som kanske skulle bli arga för att jag sprang på deras fina gräsmatta eller som skulle kunna slå i väg bollar som skulle kunna landa i min skalle. Inget av de senare hände, och hålet i muren hittade jag. Till slut. Men då hade jag ingenting kvar i benen. Var inte för flåstrött eller hade mjölksyra i benen. Men benen var bara slut. Väl framme vid bommarna såg jag på telefonen att jag sprungit ihop nästan 9 kilometer. Nöjd. Men fort hade det inte gått. Men långt var det. Inser att jag kanske måste springa oftare än var tredje helg. Kanske redan nästa. Om jag hinner.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Någon måste ju komma sist

Det har ju gått lite sisådär med löpningen sedan halvmaran. De senaste veckorna har jag sprungit några gånger. En skitomgång och två superrundor (känslomässigt sett – inte tid-/fartmässigt). Men jag har också insett att jag nog behöver anmäla mig till något lopp för att det ska bli av lite mer regelbundet. Har starkt funderat på Sylvesterloppet på nyårsaftons förmiddag. Väntar in i det längsta med att anmäla mig tills jag har en något så när tillförlitlig väderprognos att gå på. Men NU har jag hittat något som verkar ännu bättre. Vintercupen! Ingen föranmälan. Man skriver upp sig på en lista när man kommer dit. Sedan springer man. De flesta loppen är omkring fem kilometer. Några lite längre. Efter loppet får man fika. Åtta lopp är planerade för vintersäsongen och om man är med i minst fem deltar man i utlottningen av ett presentkort på Team Sportia. Svårare än så är det inte. Gratis är det också.

Det låter så himla trevligt och opretentiöst. Och så får man se sig lite om i världen. Första loppet är redan om en vecka i Svartbäcksmåla. Fem kilometer, svarta rundan. Säger mig ingenting, men det kan man väl kasa sig runt. Jag kollade tiderna för deltagarna förra året. För det första är det en väldigt liten cup. Verkligen inte många deltagare. För det andra ser jag på tiderna att de kommer att få en ny jumbo i år om jag är med. Det känns väl – inget speciellt. Men det verkar jätteroligt att få träffa lite nytt folk, springa på nya platser och så får jag väl se det som ett träningspass tillsammans med andra.

Nu är det ju det där med halsen. Halsonda barn och jag tycker att det sitter i min hals också, men kanske är jag bara trött. Ska sova bra i natt och om det känns okej i morgon efter fars dagsbrunchen blir det en löptur i Rällaskogen. Dit kommer förresten Vintercupen den 9 mars nästa år. Mycket trevligt.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Inga dinosaurier i Rällaskogen

Det är så upprörda känslor. Och råkar man yppa att man tänker tvärtom blir man utesluten ur bygemenskapen. I princip. Det handlar om fler bostäders vara eller icke vara i den så kallade Rällaskogen på mellersta Öland. Rällaskogens vänner – jo, de kallar sig så – är motståndare till allt som heter bygga i skogen.

Jag tänker liksom lite tvärtom. Jag älskar verkligen den där skogen. Jag brukar cykla dit och springa en runda och barnen går dit med både skola och dagis. Men den är stooor. Och tittar man på planförslaget ser man hur liten del av skogen det föreslås byggas i. Det blir väldigt mycket skog kvar och just där bostäderna planeras går man aldrig ändå. Alla stigar går i princip mitt i skogen och så går det en liten väg längs med vattnet och allt det där kommer att finnas kvar och fortsätta att vara tillgängligt för allmänhet och skola. Men så finns det också lite rödlistade arter där. Som det kanske gör i alla skogar. Och det känns nästan lite hemskt, men I couldn’t care less. Någon liten slags röksvamp är hotad och kanske någon lav och vad det kan vara, men herregud dinosaurierna dog också ut.

Jag är inte bara vän av Rällaskogen utan också av skolan, affären, fotbollsföreningen och badmintonklubben. I ettan går det nu åtta elever, i tvåan åtta elever och i trean fyra elever. Om alla områden i planen skulle bebyggas skulle det kunna innebära 1500 personer till i Stora Rör – Rällaområdet och det låter i mina öron helt fantastiskt. Och det skulle inte bara bli rika stockholmare som skulle köpa husen som sommarbostäder som kritikerna påstår. Jag vågar nästan lova att de skulle vara i absolut minoritet. Bygger man dessutom med lite finess och låter det bli en varierad bebyggelse är jag övertygad om att barnfamiljer skulle tycka att det var kanon att flytta dit med sina ungar. Vi får väl se hur det går. Samrådstiden är slut och jag har gjort vad jag kan göra för att skolan ska få finnas kvar.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Rällaruset

Omkring 80 löpare/promenerare startade i Rällaruset. 4,9 km i Rällaskogen. Jag är van vid asfalt och flackt. Rällaskogen är full med rötter, kottar och backar. Dessutom var som vanligt ett gäng från Högby IF där och psykade med sina klubbdräkter och sprang i shorts och linne trots att det knappt var en halvfull plusgrader i luften. Tur att inte alla i den klubben springer VM-tävlingar.

Så här många var det inte som deltog

Enligt min fin GPS i telefonen var banan inte ens 4,9  km utan 4,61 km. Det gjorde att min tid på 29,23 min blev ännu sämre. Men med tanke på de där backarna och barnvagnen som stannade upp mig i en trång passage får jag väl ändå vara nöjd. Eller åtminstone inte missnöjd… En månad kvar till Margaretaloppet.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Svettapa

Nä, men den hetscyklingen gjorde inte mer nytta än att jag fick mina jobbkläder rejält nedsvettade. Bussen missade jag med fyra minuter. Nu får jag hänga i Rällaskogens rand längs 136:an en extra halvtimme. Och vädret gör vad det kan för att muntra upp. Inte.

1 kommentar

Filed under Vardagsliv