Etikettarkiv: religion

Låt mig slippa en religiös skolavslutning

Gudomlig glass?

Gudomlig glass?

Vilken uppfriskande diskussion vi hade på lunchen idag. Det började med att några kollegor berättade om hur de såg fram emot barnens skolavslutning i skolan. Jag kunde inte hålla mig och sa att jag verkligen tycker att det är ett problem att mina ungar tvingas till kyrkan för att ha skolavslutning. ”Vad är det som är så farligt med en välsignelse och lite bön?” Men det är inget ”farligt” – så vitt jag vet – men det kryper i mig när det ska välsignas och pratas om Gud med barnen som om det var en och den enda sanningen. Jag förstår inte att det inte ens är en fråga i skolan mina barn går när det tydligt och klart står i skollagen att all utbildning ”ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skollagen 1 kap 5§) och att utbildningen ”ska vara icke-konfessionell” (Skollagen 1 kap 6§). Så vitt jag vet är skolavslutningen en del av utbildningen och inte en frivillig aktivitet. Kanske kan man hävda att de barn som inte vill gå i kyrkan, eller barn med föräldrar som inte vill att deras barn ska utsättas för religiös påverkan, kan erbjudas alternativ verksamhet i skolan under motsvarande tid. Ja, försök hitta det barn som vill sitta ensam i eller nästan ensam i skolan medan de flesta kompisarna är på skolavslutning i kyrkan. Jag skulle tro att man hellre mår lite dåligt och är med än vara ufot utanför.

Jag själv har haft mina skolavslutningar i både kyrkan och i gympasalen och båda ställena var fina och det blev bra sommarlov efter båda. Det blev inte mindre sommarlov eller mer regn de somrar som jag hade haft min avslutning i skolans lokaler. Det var lika fint och mysigt där. ”Men hur mysigt är det att vara i en gympahall?” Ja, skolans luciatåg är där varje år och det är jättefint och ingen klagar då. Även gympasalar går att smycka med icke-allergiframkallande blommor och blader och ballonger och vimplar och vad man nu vill ha. Det borde vara självklart att hålla skolavslutningen i skolans lokaler, bygdegården, sporthallen eller vad man nu kan tänka sig för religionsfria lokaler. Det är det enda sättet att på riktigt välkomna alla barn med familjer, släkt och vänner som vill vara med om en fin skolavslutning. Röster har höjts för att man skulle kunna hålla till i kyrkan, men att prästen (om en sådan deltar vilket hen kanske naturligt gör i den lokalen) skulle kapa bort Gudssnacket, bönerna och välsignelsen. Prästerna protesterar. Med all rätt, säger jag. Det är som om prästerna skulle ta sig in i skolan och komma och tala om för rektor eller lärare hur undervisningen ska bedrivas. Orimligt.

Lösningen är så självklar och så enkel. Håll skolavslutningen i skolan (eller annan icke-religiös lokal) och när skolan är avslutad för terminen kan kyrkan helt frivilligt bjuda in till sommargudstjänst eller vad de vill kalla det och så kan de som vill ta sina ungar på en mässa där de hyllar Gud och sommaren hur mycket det vill och så kan jag ta mina ungar och köpa glass och hylla sommaren på det sätt som passar min familj bäst. Alla nöjda och glada. Men nej, för vissa ska PROMT vara i kyrkan på avslutningen. Jag förstår det inte. ”Men det är ju tradition!” Ja, men hur gammal är den traditionen? Kyrkan är ny sett till mänsklighetens historia. Innan kyrkan uppfanns fanns det andra ritualer och ceremonier som kyrkan sedan adopterade och gjorde till sina. Med tanke på hur sekulariserat Sverige är har vi nu världens chans att skapa nya fina och religionsfria ceremonier. Och vad har vårterminens slut med Gud att göra? Egentligen.

Nu är bara frågan om jag ska bli den jobbiga föräldern som ska skriva till rektorn och föreslå detta. I vår lilla skola på landet är jag garanterat en av de få som har den här åsikten. Jag vet att om det skulle röstas om det på skolan skulle mitt alternativ förlora. Kanske hjälper det här inte ens att ha lagen på sin sida. Vill jag utsätta mina barn för att vara den där jobbiga föräldern? Fast det är ju samtidigt för dem jag skulle göra det.

Uppdatering:
Jag vill bara förtydliga att jag  – kanske märkligt nog – inte har några problem med att sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen. Den och vissa andra sommarpsalmer är för mig mer tradition än religion och dessutom är de så få jämfört med hur många andra fina sommarsånger det finns som inte drar in Gud i det hela. Och, ja, jag firar ju jul och påsk, men inte sitter jag och tänker på Jesus då utan för mig handlar de mer om mat, gemenskap och ledighet. Bara så.

7 kommentarer

Under Politik, Vardagsliv

Dag 9 – Vad jag tror på

Jag ska börja med att göra klart att jag är både döpt och konfirmerad, men är inte längre medlem i något religiöst förbund. Jag lämnade Svenska kyrkan 2000 (har jag för mig) efter bland annat en allt för hätsk debatt om homosexuellas rätt att gifta sig och i många fall i slutänden finnas alls. Jag bodde i Göteborg då, en del av Sverige som genom tiderna inte har gjort sig känd för att slåss för kvinnliga präster heller direkt.

Det där med tro har jag funderat en del på genom åren. Jag tycker att det i många fall skulle vara så befriande att ha en sådan. Så skönt att kunna vända sig till en högre makt när det känns svårt, när man känner sig extra tacksam eller bara när som helst i vardagen. Det skulle vara så lättande att tro på ett liv efter döden. Men det går inte. Jag har ibland försökt att tro utan framgång. Däremot har jag stor förståelse för människor som tror. Livet är så stort att det ibland blir obegripligt och då kan en religiös tro hjälpa till att göra det begripligt.

Samtidigt gillar jag inte risken att religionen pacifiserar människor. Jag tror på människors inre styrka och förmåga att själva till mycket stor del påverka sina liv. Jag gillar inte ens idén av att den högre makt skulle styra över oss. Med den tron finns det ingen anledning eller motivation att förändra sin situation om det ändå är en gud som har makten över den. Lite som min kompis Simon sa : ”Det farligaste med att börja knarka är att man blir religiös efteråt.”

Vi står ständigt inför en mängd val och vilket val vi gör påverkar utgången av livet. Varje val är inte på något sätt livsavgörande och vilket man än gör kan det bli helt okej. Men om man tänker över sina val och försöker göra så kloka som möjligt och försöker att på förhand se konsekvenserna av valet är det ännu lättare att styra över sitt liv.

Ja nu blev det inte så mycket om min tro kanske. Men kort sagt (floskelvarning!) tror jag på människor och deras inre kraft. Jag tror också att alla i grunden vill vara snälla och att andra än de själva också ska få ha det bra i livet. Det är bara det att man har glömt det de senaste åren och bara börjat se till sig själva och sin situation. Men det vänder säkert när man kommer på att det är ute att vara ego.

Lämna en kommentar

Under Blogglistan