Etikettarkiv: Runkeeper

Håller tummar och kniper tår

Löparskryt

Löparskryt

Vågade mig på det planerade långpasset. Kändes bra och kunde trycka på lite mer. Har någon gång för cirka evigheter sedan hört att Runkeeper funkar bättre om man stänger av wifi:n när man är  ute och springer. Gjorde det den här gången och jag vet ärligt talat inte. Sprang exakt samma sträcka som förra gången och den här gången blev den 300 meter längre. De audio cues som jag fick med current split pace varierade mellan över åtta minuter och under tre minuter. Men sluttiden blev helt rimlig och när man tittar på splittiderna efteråt känns de också rimliga. Mycket nöjd med snittiden per kilometer:)

Och foten kändes bra. För det mesta. Jag tror att jag har identifierat ett problem. När det blir ojämt underlag eller det sluttar blir det jobbigt. I skogen där det var knöligt och sandigt började det göra ont. Kändes bättre på asfalten och jag försökte för att hjälpa till lite mer tänka på hur jag satte i foten. När asfaltvägen lutar kraftigt åt sidan gör det också ont. Försöker springa snabbt i kurvorna för att komma ur dem snabbt och åter hamna på plan mark, men det gör ändå ont. Hoppas nu bara att det inte blir värre igen. Jag håller tummarna för det och kniper samtidigt med tårna i sann hälsporreanda. Tror inte att det är början till hälsporre längre, men tänker att jag knappas tar skada av att göra de rehabövniningarna ändå.

4 kommentarer

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Snabbdistans i med- och motvind

Halsen mycket bättre idag så då fanns det ingen ursäkt till att inte springa snabbdistanspasset som jag hade tänkt springa igår. Började med cirka två kilometers uppvärmningsjobb och 2×60 m koordinationslopp. Sedan stannade jag och stretchade lite och ändrade inställningarna på Runkeeper som inte var som jag ville ha dem. Sedan körde jag igång mina fem kilometer i snabbare tempo. Gick vansinnigt trögt i början. Eller jag sprang ganska fort, men kom inte in i andningen. Efter ett par kilometer hände något konstigt och jag sprang tydligen vansinnigt långsamt utan att jag märkte det själv. Men det lutade lite uppför, var ganska duktig motvind och så kände jag av syra i benen. Pressade på lite mer efter två kilometer för att bli av med skittiden från andra kilometern och när jag svängde in på hemmagatan blev det både nedför och medvind. Då är det lättare att springa fort. Det var jobbigt, men jag kände hela tiden att jag kunde pressa på och få rörelsen framåt snarare än studsande. Men jag var glad när de fem var avklarade och jag bara hade en kilometer kvar att jogga ned på. Kändes ändå jättebra. Och jobbigast var nog inte den där slöa kilometern i motvind. Nej, värst var flugsvärmen som surrade runt mitt huvud under nedjoggen. Svettig joggare i medvind gillar de tydligen de små asen.

 

Uppdatering: Glömde berätta om denna fantastiska naturupplevelse man kan få vara med om när man bor på landet och springer där man bor. under min runda hann jag – förutom en jädrans massa blommande orkidéer – se vildväxande kaprifol i blom på flera ställen, ett rådjur som trots att jag hade vinden emot mig upptäckte mig på långt håll där jag kom flåsande och plötsligt på andra sidan stenmuren – floff, floff, floff – elva tranor som lyfte när jag kom klampande. Fränt!

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Lite väl bra

Jag har varit så flitig med träningen. Jag gymmade i torsdags. Bra, men hann inte armarna den här gången heller. Men nu är det ju benen som är de viktiga. När jag kom hem hade E köpt en sådan där Nike+ sensor som man lägger i sin springsko och då blev man ju lite sugen på att testa den. Så det gjorde jag, men inte förrän på påskaftons förmiddag. Jag tyckte att jag hade läst på om den – jag menar hur svårt kan det vara – men ändå funkade det inte. Jag sprang iväg och hade musik i lurarna, men när jag kom hem tryckte jag på att jag ville avsluta träningen och då hade den inte mätt någonting. Åtminstone fanns det inte sparat någonstans. Pissigt. Ja, då var det ju bara till att greja runt lite och leta vidare och så hittade jag hur jag förmodligen skulle göra. Så idag var det dags igen. Jag bytte musik och så körde jag igång. Jag sprang samma runda vilket är bort till huset där kyrkvaktmästaren bor ni vet;-p. Där vände jag och sprang hem igen. När jag stannade programmet visade den att jag hade sprungit 6,8 km på 34 min och en bästa kilometertid på typ 4:58. Skulle inte tro det. Jag tror att den mätte för långt. Tiden kanske stämde, men att det mer handlade om kanske 5,8 km. Känns mer rimligt. Enligt programmet hade jag en medelkilometertid på 5:04 min och tidigare har jag, när jag har varit vältränad kunnat hålla typ 5:30 min. Så väl känner jag ändå mig själv att jag VET att jag inte sprang så snabbt. Då hade jag haft håll, blodsmak i munnen och förmodligen kräkts någonstans längs vägen också. Funderar på att ta exakt samma sträcka nästa gång, men istället köra på Runkeeper då för att jämföra. Kanske blev den lite uppfuckad idag när jag stannade och pratade med dagmamman jag mötte längs vägen, men det ska den väl inte behöva lägga till en kilometer för…

För att vara helt på den säkra sidan att jag inte förlorade några kalorier efter den där löpturen såg jag till att äta ordentligt med våfflor med grädde och sylt hos våra kompisar och en bit kladdkaka och så toppade jag det med en bit smörgåstårta till middag för tredje dagen i rad. Svisch, svasch så låg man på plus igen. Det gäller att hålla baddräkten spänd.

Men imorgon är det gympa och så funderar jag på att gymträna knät på onsdag. Och så har jag ju sprungit efter Astrid när hon har övat på att cykla också. Och idag tog vi steget att ta bort pinnen från pakethållaren som den vuxne som springer efter kan hålla i. Det gick alldeles utmärkt att cykla utan den. Så imorgon blir det belöning. Då åker vi till en sportaffär och handlar en splirrans ny cykelhjälm och kanske tittar vi på en ny cykel till mig också. Kul! Och Astrid är så stolt. Och jag med:-)

Lämna en kommentar

Under Träning