Etikettarkiv: skolan

Nu går skam-Björklund på torra land

(Varför finns det uttrycket och vad betyder det? Det rimmar ju inte ens. Mer än på någon slags Dogge Latin Kings-nivå. ”Det ger honom inte rätt, att slå ned pensionärer med käpp.”)

Nåväl. Ingen kan väl ha missat Jan Björklunds (FP-skolministern) senaste utspel från gårdagen. Betyg från fjärde klass. Jo, jo. Och anledningen är Sveriges fall på Pisaskalan. Och det vet vi ju alla att betyg och framför allt till de riktigt små barnen är den enda sanna lösningen på detta problem. Mer Ordnung i klassrummet är det som gäller. Bort med flummet från den svenska skolan! Alla andra länder får sätta betyg betydligt tidigare och då vill jag också det.

Jo, men det låter ju jättebra Jan. Det är bara det att vi har ju i Sverige varit liksom lite stolta över att ha en skola för alla där barn inte ska slås ut och sorteras bort från det att de är sju år gamla. Vi har satt en ära i att tidigt identifiera de elever som kan behöva lite extra tid eller stöd och då också ge dem det. Vi har ju satsat på det där med att alla ska ha en chans i samhället. Jag tror inte att piskan är den bästa moroten. Tvärtom. Det finns mycket forskning som visar att betygen är ett sätt att mäta, men det säger inte nödvändigtvis allt om kunskapsnivån. Däremot kan de vara förödande för vissa barn med högt ställda krav på sig själva. Hur många undersökningar har vi inte sett som visar att främst flickor är stressade i skolan. Vill du verkligen ge dem ytterligare en sak att stressa upp sig över och då redan från det att de är tio år gamla?

Som en här världen utvecklar sig kryper tonårsskapet allt längre ned i åldrarna och helt plötsligt är det normalt med sjuåringar som har bh-top, inte kan gå på disko utan blå ögonskugga och vägrar ha mössa fast det är tio grader kallt ute. Kanske är det bara en strävan efter att få bli vuxen och den kanske barn alltid har haft, men jag märker stor skillnad från när jag växte upp (och där lät jag som en mossig detvarbättreförrvarelse). Visst ville man vara fin när man gick på disko då också, men vi lekte fortfarande på rasterna och på vår fritid.

Jag läste om någon forskning som sa att det viktigaste för elevers kunskapsinhämtning är läraren. Mer tid med läraren och en bra relation till läraren. Så satsa på det. Ge lärarstudenterna en bra grund i inte bara ämnet de ska undervisa i utan även i hur man bygger relationer med sina elever. Fortbilda de lärare som redan finns så att de kan bli ännu bättre och känna sig inspirerade till att skapa en tillåtande och nyfiken kultur i klassrummet. Jag vågar, utan att på något sätt vara expert, lova att det kommer att ge så mycket bättre resultat i skolan. Och på köpet får man mindre stressade barn, barn med större självkänsla och en uppfattning om hur man på bästa sätt respekterar varandra i och utanför klassrummet. Inga betygsok i världen kommer att ge det resultatet.

I Aktuellts debatt mellan Jan Björklund och miljöpartiets Gustav Fridolin härom kvällen snurrade Jan runt och babblade om det fruktansvärda flummet som det innebar att ta bort betygen i de lägre åldrarna på 70- och 80-talet och hur vi sedan dess sett hur resultaten i skolan har rasat. Nu kanske det i och för sig inte är sant eftersom svenska elevers matematikkunskaper till exempel peakade i mitten av 1990-talet och då är det ju hela årskullar som har tagit sig igenom grundskolan utan att få betyg förrän på vårterminen i åttan. Men sedan rasade resultaten/kunskapen. Men jag har ändå svårt att se att det beror på att eleverna inte fick betyg. Tillbaka till debatten. Björklund gaggade på om flumskolan och Gustav Fridolin försökte få Björklund att svara på frågan varför de vill införa betyg från fyran när de så sent som för ett år sedan sänkte betygsåldern till årskurs 6 och ännu inte utvärderat det beslutet. Han fick inget svar. Fridolin försökte ett par gånger till utan framgång och kontrade till slut med att ”ni vill utvärdera barn efter fyra år i skolan, men ni vill inte utvärdera er egen skolpolitik efter åtta år.” Ridå.

Jag hoppas verkligen att Jan Björklund en dag vaknar upp och inser vilken skada hans förslag och beslut gör skolan och våra barn. Med tanke på hur litet hans parti är får karl’n orimligt mycket utrymme. Kanske är det just den sviktande opinionen som gör att han syns så mycket. Han är uppenbart desperat och han varken han eller hans parti verkar inse den skada han åsamkar partiet. Eller så hoppas jag att han inte vaknar upp och känner doften av kaffe. Sverige behöver någon annan på hans viktiga ministerpost och kanske vaknar väljarna innan Jan själv.

Annonser

1 kommentar

Under Politik

Låt mig slippa en religiös skolavslutning

Gudomlig glass?

Gudomlig glass?

Vilken uppfriskande diskussion vi hade på lunchen idag. Det började med att några kollegor berättade om hur de såg fram emot barnens skolavslutning i skolan. Jag kunde inte hålla mig och sa att jag verkligen tycker att det är ett problem att mina ungar tvingas till kyrkan för att ha skolavslutning. ”Vad är det som är så farligt med en välsignelse och lite bön?” Men det är inget ”farligt” – så vitt jag vet – men det kryper i mig när det ska välsignas och pratas om Gud med barnen som om det var en och den enda sanningen. Jag förstår inte att det inte ens är en fråga i skolan mina barn går när det tydligt och klart står i skollagen att all utbildning ”ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skollagen 1 kap 5§) och att utbildningen ”ska vara icke-konfessionell” (Skollagen 1 kap 6§). Så vitt jag vet är skolavslutningen en del av utbildningen och inte en frivillig aktivitet. Kanske kan man hävda att de barn som inte vill gå i kyrkan, eller barn med föräldrar som inte vill att deras barn ska utsättas för religiös påverkan, kan erbjudas alternativ verksamhet i skolan under motsvarande tid. Ja, försök hitta det barn som vill sitta ensam i eller nästan ensam i skolan medan de flesta kompisarna är på skolavslutning i kyrkan. Jag skulle tro att man hellre mår lite dåligt och är med än vara ufot utanför.

Jag själv har haft mina skolavslutningar i både kyrkan och i gympasalen och båda ställena var fina och det blev bra sommarlov efter båda. Det blev inte mindre sommarlov eller mer regn de somrar som jag hade haft min avslutning i skolans lokaler. Det var lika fint och mysigt där. ”Men hur mysigt är det att vara i en gympahall?” Ja, skolans luciatåg är där varje år och det är jättefint och ingen klagar då. Även gympasalar går att smycka med icke-allergiframkallande blommor och blader och ballonger och vimplar och vad man nu vill ha. Det borde vara självklart att hålla skolavslutningen i skolans lokaler, bygdegården, sporthallen eller vad man nu kan tänka sig för religionsfria lokaler. Det är det enda sättet att på riktigt välkomna alla barn med familjer, släkt och vänner som vill vara med om en fin skolavslutning. Röster har höjts för att man skulle kunna hålla till i kyrkan, men att prästen (om en sådan deltar vilket hen kanske naturligt gör i den lokalen) skulle kapa bort Gudssnacket, bönerna och välsignelsen. Prästerna protesterar. Med all rätt, säger jag. Det är som om prästerna skulle ta sig in i skolan och komma och tala om för rektor eller lärare hur undervisningen ska bedrivas. Orimligt.

Lösningen är så självklar och så enkel. Håll skolavslutningen i skolan (eller annan icke-religiös lokal) och när skolan är avslutad för terminen kan kyrkan helt frivilligt bjuda in till sommargudstjänst eller vad de vill kalla det och så kan de som vill ta sina ungar på en mässa där de hyllar Gud och sommaren hur mycket det vill och så kan jag ta mina ungar och köpa glass och hylla sommaren på det sätt som passar min familj bäst. Alla nöjda och glada. Men nej, för vissa ska PROMT vara i kyrkan på avslutningen. Jag förstår det inte. ”Men det är ju tradition!” Ja, men hur gammal är den traditionen? Kyrkan är ny sett till mänsklighetens historia. Innan kyrkan uppfanns fanns det andra ritualer och ceremonier som kyrkan sedan adopterade och gjorde till sina. Med tanke på hur sekulariserat Sverige är har vi nu världens chans att skapa nya fina och religionsfria ceremonier. Och vad har vårterminens slut med Gud att göra? Egentligen.

Nu är bara frågan om jag ska bli den jobbiga föräldern som ska skriva till rektorn och föreslå detta. I vår lilla skola på landet är jag garanterat en av de få som har den här åsikten. Jag vet att om det skulle röstas om det på skolan skulle mitt alternativ förlora. Kanske hjälper det här inte ens att ha lagen på sin sida. Vill jag utsätta mina barn för att vara den där jobbiga föräldern? Fast det är ju samtidigt för dem jag skulle göra det.

Uppdatering:
Jag vill bara förtydliga att jag  – kanske märkligt nog – inte har några problem med att sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen. Den och vissa andra sommarpsalmer är för mig mer tradition än religion och dessutom är de så få jämfört med hur många andra fina sommarsånger det finns som inte drar in Gud i det hela. Och, ja, jag firar ju jul och påsk, men inte sitter jag och tänker på Jesus då utan för mig handlar de mer om mat, gemenskap och ledighet. Bara så.

7 kommentarer

Under Politik, Vardagsliv