Etikettarkiv: Smedby

Vintercupen del 1: backarnas Svartbäcksmåla

T.R.Ö.T.T

T.R.Ö.T.T

Hade jag ändå inte lite ont i halsen? Skit i det! Spring nu! Det är bara fem kilometer och det kan ju vem som helst masa sig runt. Fem kilometer är ju bara en fjärdedel av vad du sprang i mitten av september. Fem kilometer är ju vad du brukar börja med att springa på våren när du har latat dig hela vintern.

Ja, ja, men jag springer ju på asfalt och utan backar. Svartvita femman i Svartbäcksmåla, kan jag i efterhand avslöja, är galet kuperad. Det var så gott som aldrig flackt. Gick det inte uppför så gick det nedför och bland rejält brant nedför. Det är nästan, men bara nästan, lika jobbigt som att springa uppför. Mitt mål för dagen var att inte komma allt för långt efter näst sista löparen i mål. Och att det inte skulle gå allt för långsamt.

Innan starten var det väldigt mycket rödsvart (Högby IF) och blågult (Glasriket RC) = mycket seriösare löpare än jag. Tydligen var det deltagarrekord all time high för Vintercupen (VC) idag. Mer än 60 startande. ”Klara, färdiga, gå!” och så iväg. Och där stod jag och fipplade med telefonen och Runkeeper. Bara till att sätta igång den och springa med den i handen hela vägen. Funkar det också. Det som är bra med så små lopp är att det inte blir särskilt trångt i starten. En anledning kan ju också vara att jag var sist ut i starten. Där var det inte trångt. Ganska snabbt kom det en lång brant uppförsbacke. Ganska tungt, men jag försökte också hålla igen. I utförslöpan tog jag gick jag om första löparen. Hennes flåsande hörde jag sedan bakom mig nästan hela tiden. Jag hade egentligen också helst velat se någon framför mig hela tiden så att jag skulle vara säker på att jag sprang rätt, men det var ett tag där som jag inte såg någon framför mig. Kändes ändå okej. Vid fyra kilometer började benen bli rejält tunga, men då kan man ju gå på vilja när det bara är en kilometer kvar. Och så satt barnen plötslig där på ett staket och jag kunde springa förbi och high five:a M. Men backarna var inte över och efter en nedförsbacke som hade varit enklast att ta som ett rejält längdhopp och seglat nedför och ett flackare parti kom en riktigt brant backe som jag till och med fick gå uppför. Det gick bara inte att springa uppför längre med mina trästockar till ben. Men det var också där som jag nästan kunde GÅ om näste löpare. Jag tog honom när det började luta svagt utför igen. Så trött som jag var när jag gick i mål var jag inte ens efter halvmaran. Men tiden blev bra. 28.49 mätte funktionärerna upp den till och det är jag supernöjd med. Det är ju ungefär vad jag brukar springa Margaretaloppet på och då går det på asfalt och utan en endaste backe. Snacka om att fegspringa. Måste börja våga satsa lite mer. Åtminstone på de här kortare sträckorna. Och mer när jag bara är ute och tränar också. Långt och sakta vet jag ju att jag kan springa. Men fort och i backar vågar jag ju aldrig. Och jag kom inte ens sist.

Sedan fick vi fika i klubbstugan. Mycket trevligt. Missar de två kommande deltävlingarna, men satsar på den fjärde i slutet av januari. Den är i Smedby och är tydligen så lång som 1854 meter. Det borde funka. Även kuperat.

Lämna en kommentar

Under Träning