Etikettarkiv: snabbdistans

Tvivlar på löparkarriären

Det är ta mig fanken inte lätt att få till det här med träningen. Den här veckan är också en intensiv vecka med fyra pass inplanerade enligt träningsprogrammet. Det kanske hade varit en baggis om de hade varit lite kortare, men nu när jag är mer än halvvägs in i programmet börjar det bli lite längder på de där löparrundorna. Den här veckan är det ett milpass idag följt av styrketräning, på torsdag är det långintervaller på sammanlagt drygt sju kilometer, lördag är ett kortpass på bara drygt fyra kilometer så det är inget problem och på söndag är det 13 km som gäller. Det är ganska många timmar det. Och så ska de tajmas in med matlagning, ätning, väder, barnaktiviteter, gräsklippning, tvätt och eventuella sociala evenemang. Det är en utmaning. Minst sagt. Och så gäller det att hålla sig frisk, hyggligt pigg och resten av familjen på banan för att det ska funka.

Idag har jag bara känt för att lägga ned det hela. Hoppa av. Nöja med mig att som längst springa en mil. Är det verkligen värt den stress det innebär att försöka klämma in träningen i det redan späckade vardagslivet. Och då har jag ändå semester fortfarande. Tänk hur det ska bli när jag börjar jobba och ska försöka springa en vanlig sketen tisdag (eller inte tisdag för då har jag gympan och inte onsdag för då är det badmintonträning…).

Kanske är det det där jobbiga Hornsjöloppet som spökar i min hjärna. Minnet av hur tungt det var finns ju kvar. Det lätta Victorialoppet är helt glömt. Jag kanske verkligen skulle behöva en mil på asfalt för att känna att det kan vara behagligt att springa så långt. Och då också verkligen anstränga mig för att springa långsamt. Inget tidsjagande. Bara distans.

När jag tänker tillbaka på de träningspass jag har sprungits så är det ändå en massa roliga jag minns. Det där med progressiv löpning, kortintervallerna som senaste gången ändå kändes helt okej, snabbdistans där jag är betydligt snabbare än programmet säger att jag ska vara och backintervallerna i skogen. Måste försöka minnas de känslorna. Och unna mig att springa i nuet och inte i framtiden som är när jag får sluta springa för den här gången. Men då måste jag för det första slå av på takten och för det andra lita på att min familj klarar sig utan mig i en timme utan att de blir sura. Då borde det kunna gå. Och så ignorera de där aningarna om halsont som jag får så fort det drar ihop sig till löpning. It’s in my head och inte in my hals.

Annonser

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Snabbdistans i med- och motvind

Halsen mycket bättre idag så då fanns det ingen ursäkt till att inte springa snabbdistanspasset som jag hade tänkt springa igår. Började med cirka två kilometers uppvärmningsjobb och 2×60 m koordinationslopp. Sedan stannade jag och stretchade lite och ändrade inställningarna på Runkeeper som inte var som jag ville ha dem. Sedan körde jag igång mina fem kilometer i snabbare tempo. Gick vansinnigt trögt i början. Eller jag sprang ganska fort, men kom inte in i andningen. Efter ett par kilometer hände något konstigt och jag sprang tydligen vansinnigt långsamt utan att jag märkte det själv. Men det lutade lite uppför, var ganska duktig motvind och så kände jag av syra i benen. Pressade på lite mer efter två kilometer för att bli av med skittiden från andra kilometern och när jag svängde in på hemmagatan blev det både nedför och medvind. Då är det lättare att springa fort. Det var jobbigt, men jag kände hela tiden att jag kunde pressa på och få rörelsen framåt snarare än studsande. Men jag var glad när de fem var avklarade och jag bara hade en kilometer kvar att jogga ned på. Kändes ändå jättebra. Och jobbigast var nog inte den där slöa kilometern i motvind. Nej, värst var flugsvärmen som surrade runt mitt huvud under nedjoggen. Svettig joggare i medvind gillar de tydligen de små asen.

 

Uppdatering: Glömde berätta om denna fantastiska naturupplevelse man kan få vara med om när man bor på landet och springer där man bor. under min runda hann jag – förutom en jädrans massa blommande orkidéer – se vildväxande kaprifol i blom på flera ställen, ett rådjur som trots att jag hade vinden emot mig upptäckte mig på långt håll där jag kom flåsande och plötsligt på andra sidan stenmuren – floff, floff, floff – elva tranor som lyfte när jag kom klampande. Fränt!

Lämna en kommentar

Under DN Stockholm halvmarathon, Träning