Etikettarkiv: Stefans lilla gröna

Bondbönorna och fågelfan

Fågelgropar?

Fågelgropar?

Har ju bestämt mig för att satsa på baljväxter och blommor – i princip – i år vad det gäller odling. Blev inspirerad av Stefan Sundström i hans Lilla gröna där han puffade lite extra för bondbönor. Så det har jag köpt. Jag har läst på i alla mina trädgårdsböcker och blandat ned kompostjord och aska i landet som jag tänkte mig som bönland i år precis som man ska. Jag la bönor i blöt över natten. Jag vattnade i såfåran. MEN så upptäckte jag de här små groparna när jag skulle vattna en kväll. ”Sparvar som sandbadat”, tänkte jag och började vattna. Tyckte då att det var lite märkligt att det blev små vattenpölar med jämna mellanrum i min sårad. Igår fick jag dessutom beviset när jag hittade en av bönorna uppe på jorden. Misstänker starkt att fåglar har letat upp och dragit upp alla mina bönor. Ställde frågan på Odla.nu:s forum och fick så klart snabbt fina svar. Där fick jag också åsikten att det förmodligen var större fåglar än sparvar som hade tagit mina bönor. Jag menar en sådan böna är ett skrovmål för en liten mes. Forumsvännen misstänkte kajor eller duvor och båda de arterna finns i min trädgård.

Sicken tur att jag köpte två påsar bondbönor i år. Nu ska jag lägga de andra bönorna i blöt i kväll och när jag har sått imorgon ska jag täcka hela bädden med fiberväv. Mat får fåglarna hitta någon annanstans. Och där med basta!

Annonser

2 kommentarer

Under Trädgården

Ninna ninna ni nanna – ett boktips, eller två, eller tre

Stefans lilla gröna

Stefans lilla gröna

Igår kväll läste jag ut den. Stefans lilla gröna – en handbok i utanförskap av Stefan Sundström. Å den var så braaaa och han tänker ju som jag har tänkt och tänker fortfarande. Jag vill också odla en massa potatis och bönor, ha höns i trädgården, växthus och en hage med får. Jag känner flera som har det och som dessutom jobbar heltid och kanske gärna småbarn, men där går min gräns. Jag orkar ju knappt med det som det är nu. Om jag skulle få till den där stora odlingen och ha alla de där djuren så skulle jag antingen behöva gå ned till halvtid. Åtminstone under odlingssäsong. Eller så skulle jag tvingas bli min egen och kunna styra min tid helt och hållet själv. Och så måste jag skaffa mig mindre fasta utgifter. Det tror jag är grunden till ett friare liv.

Ja, ja, Stefans lilla gröna. Det handlade om att bondbönor ger jävligt stor avkastning på liten yta, hur förträffliga djupsängar är och om man känner att man bara ska odla en sak så ska man satsa på nässlor. De är lättodlade och går både att äta upp och gödsla med. Och så var det ju det här med surmörten. Minst ett kapitel handlade om den så kallade skräpfisken som majoriteten av alla fiskare skulle slänga tillbaka i sjön. Men inte Sundström. Han äter upp den. Och helst syrar han den.

Surmört

Surmört

Jag blev helt exalterad över kapitlet om syrandet av grönsaker. Och helt till mig i trasorna när jag insåg att svärföräldrarna precis ställt ned ett sådant där flådigt syrningskärl i vår jordkällare och att de själva är fantastiskt duktiga på att syra grönsaker. Men att syra fisk. Nä, jag vet inte. Jag är ju uppvuxen med surströmmingsfester och minns väl mest doften efter dem, men jag har även ätit surströmming och erkänner att det är inte så illa. Men syrad mört, braxen och sånt. Jag vet inte. Lägger hellre ett bottengarn för lite flundror.

Om jag inte gick i spinn av sur fisk blev jag desto muntrare av hönstraktorn. Jag vill ju ha höns. Jag vill ha ett hönshus som är råttsäkert. Jag vill ha en inre och en yttre hönsgård och jag vill ha en hönstraktor på åkern och höns i mitt hallonland. Därför kommer här nästa boktips!

Höns i trädgård

Höns i trädgård

Ninna ninna ni nanna: Höns i trädgård av Karin Neuschütz

Läs den och du kommer att få en stark hönslängtan om du inte redan har det. Där får man inte bara tips om hur man bör sköta om sina höns och vilka sjukdomar de kan drabbas av utan även hur man tar livet av dem på bästa sätt och sedan styckar dem. Fantastiskt. Måste nästan läsa om den. Kan man önska sig ett litet hönshus till sin 40-årsdag tror ni? Och några fina Ölandshöns. Jag har ju de senaste åren närt min mentala förberedelse för att själv kunna nacka ungtupparna om de blir för många. Jag har ju inget emot att äta döda djur och har de sedan gått och pickat eller betat på gångavstånd från mitt boningshus blir det ännu lättare och smakar ännu godare.

Mitt tredje boktips för dagen kan kännas lite malplacerat här, men det är ärligt en av de bästa böcker jag har läst.

Att föda

Att föda

Ninna ninna ni nanna: Att föda av Gudrun Abascal

Jag har ingen egen bild på den eftersom den tiden i livet är förbi och boken har i en renoveringsomgång förpassats till en pappkasse på vinden, men det är en bok som jag lånar ut till alla i min omgivning som blir gravida. Fantastiskt peppande. Läs, läs, läs och du skulle vara på det viset.

Ninna ninna ni nanna ni nanna na ni na *skrammel med nyckelknippa*…

1 kommentar

Under Vardagsliv