Tag Archives: Svartbäcksmåla

Vintercupen del 1: backarnas Svartbäcksmåla

T.R.Ö.T.T

T.R.Ö.T.T

Hade jag ändå inte lite ont i halsen? Skit i det! Spring nu! Det är bara fem kilometer och det kan ju vem som helst masa sig runt. Fem kilometer är ju bara en fjärdedel av vad du sprang i mitten av september. Fem kilometer är ju vad du brukar börja med att springa på våren när du har latat dig hela vintern.

Ja, ja, men jag springer ju på asfalt och utan backar. Svartvita femman i Svartbäcksmåla, kan jag i efterhand avslöja, är galet kuperad. Det var så gott som aldrig flackt. Gick det inte uppför så gick det nedför och bland rejält brant nedför. Det är nästan, men bara nästan, lika jobbigt som att springa uppför. Mitt mål för dagen var att inte komma allt för långt efter näst sista löparen i mål. Och att det inte skulle gå allt för långsamt.

Innan starten var det väldigt mycket rödsvart (Högby IF) och blågult (Glasriket RC) = mycket seriösare löpare än jag. Tydligen var det deltagarrekord all time high för Vintercupen (VC) idag. Mer än 60 startande. ”Klara, färdiga, gå!” och så iväg. Och där stod jag och fipplade med telefonen och Runkeeper. Bara till att sätta igång den och springa med den i handen hela vägen. Funkar det också. Det som är bra med så små lopp är att det inte blir särskilt trångt i starten. En anledning kan ju också vara att jag var sist ut i starten. Där var det inte trångt. Ganska snabbt kom det en lång brant uppförsbacke. Ganska tungt, men jag försökte också hålla igen. I utförslöpan tog jag gick jag om första löparen. Hennes flåsande hörde jag sedan bakom mig nästan hela tiden. Jag hade egentligen också helst velat se någon framför mig hela tiden så att jag skulle vara säker på att jag sprang rätt, men det var ett tag där som jag inte såg någon framför mig. Kändes ändå okej. Vid fyra kilometer började benen bli rejält tunga, men då kan man ju gå på vilja när det bara är en kilometer kvar. Och så satt barnen plötslig där på ett staket och jag kunde springa förbi och high five:a M. Men backarna var inte över och efter en nedförsbacke som hade varit enklast att ta som ett rejält längdhopp och seglat nedför och ett flackare parti kom en riktigt brant backe som jag till och med fick gå uppför. Det gick bara inte att springa uppför längre med mina trästockar till ben. Men det var också där som jag nästan kunde GÅ om näste löpare. Jag tog honom när det började luta svagt utför igen. Så trött som jag var när jag gick i mål var jag inte ens efter halvmaran. Men tiden blev bra. 28.49 mätte funktionärerna upp den till och det är jag supernöjd med. Det är ju ungefär vad jag brukar springa Margaretaloppet på och då går det på asfalt och utan en endaste backe. Snacka om att fegspringa. Måste börja våga satsa lite mer. Åtminstone på de här kortare sträckorna. Och mer när jag bara är ute och tränar också. Långt och sakta vet jag ju att jag kan springa. Men fort och i backar vågar jag ju aldrig. Och jag kom inte ens sist.

Sedan fick vi fika i klubbstugan. Mycket trevligt. Missar de två kommande deltävlingarna, men satsar på den fjärde i slutet av januari. Den är i Smedby och är tydligen så lång som 1854 meter. Det borde funka. Även kuperat.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Snyggar till mig inför Vintercupen

Skogsgegga

Skogsgegga

Det gäller att göra ett bra första intryck, tänker jag och kastar in de här i tvättmaskinen. Imorgon kanske de ser likadana ut igen.

 

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Någon måste ju komma sist

Det har ju gått lite sisådär med löpningen sedan halvmaran. De senaste veckorna har jag sprungit några gånger. En skitomgång och två superrundor (känslomässigt sett – inte tid-/fartmässigt). Men jag har också insett att jag nog behöver anmäla mig till något lopp för att det ska bli av lite mer regelbundet. Har starkt funderat på Sylvesterloppet på nyårsaftons förmiddag. Väntar in i det längsta med att anmäla mig tills jag har en något så när tillförlitlig väderprognos att gå på. Men NU har jag hittat något som verkar ännu bättre. Vintercupen! Ingen föranmälan. Man skriver upp sig på en lista när man kommer dit. Sedan springer man. De flesta loppen är omkring fem kilometer. Några lite längre. Efter loppet får man fika. Åtta lopp är planerade för vintersäsongen och om man är med i minst fem deltar man i utlottningen av ett presentkort på Team Sportia. Svårare än så är det inte. Gratis är det också.

Det låter så himla trevligt och opretentiöst. Och så får man se sig lite om i världen. Första loppet är redan om en vecka i Svartbäcksmåla. Fem kilometer, svarta rundan. Säger mig ingenting, men det kan man väl kasa sig runt. Jag kollade tiderna för deltagarna förra året. För det första är det en väldigt liten cup. Verkligen inte många deltagare. För det andra ser jag på tiderna att de kommer att få en ny jumbo i år om jag är med. Det känns väl – inget speciellt. Men det verkar jätteroligt att få träffa lite nytt folk, springa på nya platser och så får jag väl se det som ett träningspass tillsammans med andra.

Nu är det ju det där med halsen. Halsonda barn och jag tycker att det sitter i min hals också, men kanske är jag bara trött. Ska sova bra i natt och om det känns okej i morgon efter fars dagsbrunchen blir det en löptur i Rällaskogen. Dit kommer förresten Vintercupen den 9 mars nästa år. Mycket trevligt.

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Skidpremiär i elfte timmen

Köpte längdåkningspaketet i tisdags. Gick tillbaka till affären och lät dem mäta ut spannet i går. Fick hjälp av vänlig kollega att sätta tejp i frånskjutet igår. Lassade in härligheten i bilen i förmiddags och drog till Svartbäcksmåla. Själv. Familjen fick jag inte med mig. Väldigt nervös. Fick be om vägbeskrivning av sambon. Väl framme fick jag nervöshetskissa på på toalett utan papper innan jag vågade spänna på mig skidorna, fråga annan van åkare åt vilket håll jag skulle åka och sedan ge mig iväg. Kändes riktigt bra. Fick efter några hundra meter stanna och ta på mig stavarna igen eftersom jag inte hade lyckats ta på mig dem rätt. Sedan blev det åka av. En slinga med konstsnö var öppen. 4,1 kilometer lång. Slingrig och lite upp och ned men mestadels ganska flackt. Jag fokuserade på att se ut som på de youtubeklipp som jag hade sett där van skidåkare lär ut teknik och olika skidväxlar. Kändes lite skakigt först, men ganska snabbt kom jag ändå in i rytm och teknik. Allt funkade fint tills det kom en sväng och spåren försvann i någon form av skejtinferno. Har svårt att tro att det går att åka långsammare än jag gjorde i de där svängarna. Men när det var spår var det bara att stå på. Även om det gick nedför och svängde. Varvet hade en brantare nedförsbacke som slutade i en sväng. Där höll jag mig på benen två av tre gånger. Och så kan jag konstatera att jag verkligen hade bra fäste. Kunde trampa på bra uppför de flesta backar utan att halka bakåt. Men så klart fäste på bekostnad av glid. Känns lite fegt att köra med valla så jag körde ju ovallat med bara tejp i spannet. Fränt, men till nästa säsong ska jag unna mig lite glid nedför också så att jag slipper staka precis hela tiden.

Och så ska jag fjäska för min familj så att jag får dra iväg nästa helg också. Det kan ju vara sista gången för den här säsongen. Och den där Halvvasan med A och S känns inte alls orimlig:)

Lämna en kommentar

Filed under Träning