Tag Archives: Sveriges radio

En sorglig dag för lokal journalistik

Idag blev det känt att Östran/Nyheterna ska minska sin personal med i princip hälften. 20 pers ska bort och det är ju redaktionen det drabbar eftersom annonsfolket, tryckarna och prenumerationssäljarna fick gå när Gota Media köpte tidningen för några år sedan. Redan då spådde jag att det inte skulle dröja länge förrän moderbolaget skulle börja tulla på den journalistiska mångfalden. Av erfarenhet vet jag att pengar är det enda som gäller. Sedan kan koncernchefen mässa sitt ”Vi gör inte tidning för att tjäna pengar utan tjänar pengar för att göra tidning”, till förbannelse. Men jag minns hur arg jag har varit i så många löneförhandlingar där man i högkonjunkturer vägrar att ge sina anställda en spänn mer än det centrala avtalet ger med argumentet att ”vi måste spara i ladorna till sämre tider”. Och när de sämre tiderna sedan kommer vägrar man att öppna de där ladorna utan drar in tjänster i stället. ”Tjänar pengar för att göra tidning” – my ass!

När Gota Media köpte Östran spådde jag att på det redaktionella planet skulle sporten bli först ut att slås ihop med Barometerns. Därefter skulle bildredaktionerna och kanske kultur/nöje följa. Jag hade lite fel. Sporten prickade jag in, men nu slog de till med lokalredaktionerna och redigeringen. Redigeringen! Östran har ju knappt haft någon redigering de sista åren. Reportrarna har redigerat sina egna sidor och det har funnits kanske 4-8 sena sidor. Typ. Kanske därför det är lätt att dra in de. Hoppas här då att Östrans reportrar slipper redigera sina egna sidor och kan lägga sin tid på mer research och skrivande istället. Men det tror jag inte.

Och lokalredaktionerna. Barometerns lokalredaktioner har de senaste åren varit lika anemiska som Östrans. Arbetssituationen på lokalredaktionerna har varit oerhört pressande. Nu slipper de ju konkurrens (i många fall. Jag vet inte om veckotidningen Nybro tidning/Kalmar Läns Tidning eller tredagarstidningen Ölandsbladet räknas.) och kan kanske våga välja bort grejer, men det är fortfarande många sidor som ska fyllas av väldigt få personer.

Jag tror fortfarande att det bara är en tidsfråga innan bildredaktionerna slås samman. Varför ska två fotografer åka på samma jobb, liksom. Sporten kommer det ju redan att hända och därifrån är inte steget långt till förskoleutställningar, kommunfullmäktige eller presskonferenser. Kultur och nöje följer kanske efter. Det skulle i och för sig kunna lyfta Östrans kulturella sidor som lever på undantag, men det blir fortfarande en röst mindre. I Blekinge har Blekinge Läns Tidning och Sydöstran redan delad webb som dessutom ligger bakom lås och bom. Det är ingen hemlighet att Barometerns webb snart också låses in. Om materialet i de båda tidningarna till stora delar är identiskt är det säkert lika bra att slå samman webbarna ocskå. Kanske slutar det hela som på Gotland att det enda som lever kvar som minne av en gång två tidningar är ledarsidorna som kanske får turas om att ligga på sidan två.

Och samtidigt är det klart att Barometern ska minska antalet tjänster från 80 till 60 innan man flyttar in i sitt nya mediehus, men eftersom man förmodligen löser det utan uppsägningar genom att ge de utslitna trotjänarna ett par extra månadslöner om de slutar frivilligt blir det inga rubriker.

Det är en sorglig dag idag i Kalmars södra län. Sorgligt för journalistkåren som blir av med arbetstillfällen. Sorgligt för demokratin som med största sannolikhet bara är år från att mista en röst till i mediebruset. Likriktningen är nära. För ärligt talat har lokalradion, som ska täcka ett helt län på några få personer eller de lokal tv-stationerna med ännu färre reportrar aldrig någon riktig chans mot de mer välbefolkade tidningarna. Även om de ibland kan glimra till så tillhör det de mer lyckliga undantag som bekräftar regeln. Dagens rapportering av nyheten blev självklart bäst gjord av SR P4 Kalmar.

Östrans rapportering.

Barometerns rapportering.

SR P4 Kalmars rapportering.

SVT Smålandsnytts rapportering.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Vardagsliv

Dagens lipningar

Jag gör ingen hemlighet av att jag är en blödig person, men när jag idag hade lyckats med konststycket att få lite ”misty eyes” innan klockan ens hade slagit 10 börjar jag ifrågasätta min stabilitet. Här är dagens lipar i kronologisk ordning:

  1. Jag lyssnar till Per Feltzins recension av Kristina från Duvemåla som har satts upp på den nyrenoverade Svenska Teatern i Helsingfors. Det ska sägas att det är en av mina absoluta favoritmusikaler och jag kommer inte längre ihåg hur många gånger jag såg den på Göteborgsoperan. Ibland lyssnar jag till den när jag är ute och springer och springer, sjunger och gråter jag på en och samma gång. Idag började det bränna bakom ögonlocken när den finlandssvenska uppsättningens Robert sjöng Guldet blev till sand och brast totalt när samma uppsättnings Kristina sjöng Du måste finnas. Det räckte för mig.
  2. När kollegan berättade hur hon, när hon i vuxen ålder, besökte sina föräldrar och hade blivit sjuk i hög feber. Riktig feber med rejäl frossa. Då hade hennes mamma krupit ned i sängen hos henne och hållit om henne. När hon beskrev den sköna känslan som infann sig då glansade mina ögon till sig.
  3. När jag och en annan kollega pratade om kollegans kompis farmor som vid 96 års ålder bestämde sig för att lämna hemstaden Karlskrona och flytta till Thailand där den 70-årige sonen bodde med sin familj och hur farmodern nu hade förlorat en stor del av sin pension för att hon hade valt att flytta till ett land utanför EU. Så långt var jag säker, men när jag tog upp att jag hade läst om detta i Aftonbladet och hur privatpersoner reagerat och till och med erbjudit sig att skänka pengar till den gamla damen, japp, då kom svämmade tårkanalerna över. Som ett brev på posten.

Nu ifrågasätter jag mer min mentala stabilitet och tänker att jag kanske ska skita i de där mindfulnesskurserna och istället gå en självbehärskningskurs. Eller en Så-håller-du-dina-ögon-torra-kurs.

Jag är för sorglig. Snyft!

1 kommentar

Filed under Vardagsliv

Musikhjälpen and my misty eyes

Nu har jag två dagar i rad kört till jobbet med duktigt fuktiga ögonvrår. Och detta bara för att jag lyssnar på Musikhjälpen och är en STREEEMT blödig person. Igår räckte det med att Kodjo drog sin släkthistoria från Ghana om hur varannat barn i hans mammas familj fick gå i skolan och hon råkade vara rätt ”varannat”. Idag minns jag nästan inte vad det var, men det kan ha handlat om att folk köpte falaffel och kaffe för 200 spänn av falaffelmannen på Gustav Adolfs torg i Göteborg där Musikhjälpens glasbur står i år. Eller så handlade det bara om allmän givmildhet från svenska folket. Det är så vackert! Och jag gråter.

Barnen har ju redan fått önska låtar och nu är det tamigtusan dags att jag tar och bestämmer mig och önskar jag också. Det kanske får bli två.

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv

Ja tack, gärna ett komplex till

Jag hörde i morse på radion när P3 Nyheter rapporterade om att underlivsoperationerna hos kvinnor ökar allt mer och att det främst är blygdläpparna man väljer att operera. Sedan inget mer i det telegrammet. Men herregud! Vad ville man med den ”nyheten”? En klinik som man hänvisade till hade opererat 130 kvinnliga underliv förra året. Och? Alltså själva företeelsen är ju helt sjuk. När man har fixat läppar, bröst, mage, näsa och ögonlock tittar man vidare på sin kropp och när blicken släppte naveln hamnade den på underlivet och det var tydligen ingen vacker syn. Hur ska man se ut då? Och för vems ögon opererar man sig? Gynekologens? Barnmorskans? Den förälskade pojkvännens? De flesta delarna på kroppen fyller ju dessutom en funktion. Vad händer om man tar bort delar eller en hel del av en kroppsdel?

1) Rapporteringen – Varför blir detta en nyhet i ungdomskanalen P3? 130 kvinnor förra året. Är det mycket? Om 130 kvinnor hade börjat att lira hockey kanske det inte hade blivit en så stor nyhet. Eller jo, det hade det kanske. Åtminstone om det var i en och samma klubb. Men 130 kvinnor till gick med i Viktväktarna? Icke! Och då handlar det om 130 kvinnor på den här kliniken som man kanske kan utgå ifrån ligger i Stockholmsområdet. 130 kvinnor i Stockholmsområdet är inte så många. 130 kvinnor i Tomelilla är mer. Inslagen som kom under dagen gjorde det hela bättre och bäst är det där Lena Marions, överläkare på Karolinska sjukhuset i Stockholm får ge sin bild av det hela.

2) Själva företeelsen – Varför väljer man att göra det här? Och varför kommer det nu? I inslaget säger en kvinna att det är för ”att få en flicksnippa” igen. Och där tror jag att nyckeln ligger. Dels i det här att, särskilt kvinnor, inte ska bli äldre. Äldre kvinnor blir fula och äldre män får pondus och respekt. Dessutom har trenden med rakade kön hos kvinnor på ett annat sätt exponerat de vuxna kvinnornas blygdläppar på ett sätt de inte gjorde tidigare när det naturliga håret tilläts vara kvar. Åldersfascismen har nått ned mellan kvinnornas ben. Det började med att könshåret blev förbjudet, äckligt och fult och när man då helt plötsligt såg den vuxna snippan så hade den förändrats sedan innan puberteten och chocken blev kanske för stor för så väl kvinnor som män. Eller är detta något som män har reagerat på? Hur många män har sagt till sina flickvänner/fruar att de önskar att hon såg mer ut som ett barn mellan benen? Hur sjukt är inte det i så fall? Frivillig könsstympning och pedofili light.

Det känns som om det här var det sista unga kvinnor/flickor behövde. Ett komplex till att vårda.

Kom igen tjejer – våga vara vuxna kvinnor fullt ut och inte bebisar med stora bröst.

3 kommentarer

Filed under Vardagsliv

Ge inte upp hoppet Johan Signert

När min kära kollega och rumsgranne gick på tjänstledighet för att jobba som programledare på radion fick jag förtroendet att bli fodervärd åt hans fredskalla. Jag vill bara säga till dig, Johan: ge inte upp hoppet. Den fick vatten igår och ser fortfarande ut så här, men det är ju flera månader tills du är tillbaka här så den hinner säkert repa sig. Hoppas jag.

Ledsen blomma

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv