Etikettarkiv: val 2010

Inget hysch-hysch kring valhemligheten

Tanken slog mig redan innan valet. Den där valhemligheten är det allt fler som struntar i. Aldrig tidigare har jag sett så många som öppet deklarerar var de står. Om de inte deklarerar vilket parti de sympatiserar mest med är det åtminstone vilket block de föredrar och framför allt hur illa de tycker om Sverigedemokraterna. Som gammal journalist har det blivit så att de flesta jag följer på Twitter är journalister, och under senaste tiden har jag börjat följa allt fler politiker och debattörer också, och journalister brukar ju vara väldigt försiktiga med att avslöja sina politiska tillhörigheter eller sympatier. Men i år var det annorlunda. Anders Mildner beskriver det bra i sin senaste krönika i Svenska Dagbladet.

Tidigare har det mest varit musiker i eller kring proggsfären som har inte har hymlat med sina sympatier. Ja, och så några tomtar på högerkanten också, men den stora massan har sjungit och kärlek och knipit käft när politiken har kommit på tal. Nu har en efter en bekänt färg och många har till och med skrivit politiska kamplåtar. Bara det fenomenet att Moderaterna har en egen kampsång är ju fantastiskt. Det hade de i och för sig till förra valet också, men i år har det exploderat.

Och varför har det blivit så här? Kanske har vi vant oss vid att berätta både det ena och det andra av privat karaktär på nätet och de sociala medierna att en politiksympati mer eller mindre kanske inte spelar någon roll. Kanske är det så att så många har känt sig manade att visa på alternativ till Sverigedemokraterna som så tydligt stod i farstun och stampade i valrörelsen och då har det inte spelat någon roll om alternativet var rött, blått, grönt eller rosa. För inget kan vara värre än att anklagas för att tillhöra de 5,8 procent som la sin riksdagsröst på gossarna i det välkammade rasistpartiet.

Lämna en kommentar

Under Politik

Växternas valsorg

Det var en gång en potatis...

Det var en gång en potatis...

Jag har ju länge anat vartåt det har lutat, men ingen verkar så mycket som växterna i mitt kontorsfönster ha insett allvaret i situationen. Och det var först dagen efter valet som jag förstod deras reaktion och att lusten att leva hade försvunnit.

En sista suck

En sista suck

Tacka fan för att Den vandrade juden har tappat livsgnistan. Vet inte ens om ett jordbyte och lite näring skulle få den på bättre tankar. Kanske gör jag ett försök.

Lämna en kommentar

Under Politik

F! vs SD i Agenda

Jag hade verkligen sett fram emot söndagskvällens debatt i Agenda där Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman skulle möta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en debatt om jämställdhet. Bara valet av ämne gav Gudrun Schyman ett försprång som skulle vara ointagligt av Jimmie Åkesson. Och det blev en promenadseger för Schyman. Inte bara utklassade hon honom med ålder och erfarenhet. Även faktamässigt och retorikmässigt var hon överlägsen. Dessutom tog hon ytterligare hjälp av sitt kroppspråk, sträckte på sig och blev om möjligt ännu längre och höjde hakan för att riktigt kunna se ned på Åkesson. Ett klassiskt knep kan man tycka, men kanske kan en kvinna få göra så mot en man även om Schyman har sådan kompetens och talartalang att det i hennes fall är helt onödigt.

Nästan hela debatten kom att handla om våldtäkter. Vilka våldtar? Män – så klart – men är de svenskar (och hur definierar man det begreppet?) eller utländska och är majoriteten av våldtäktsmännen utländska eller svenska? Åkesson tog chansen att hänvisa till siffror i en undersökning som SD kommer att presentera på onsdag och där i direktsändning fick han chansen att lägga fram dem utan någon möjlighet till faktagranskning eller kontroll.

Åkesson vill gå till val på att antalet våldtäkter ska minska. Det kan bli svårt att hitta någon som inte håller med honom där, men han hade svårt att ge exempel på hur detta ska genomföras. Han föreslog högre straff och övervakningskameror där det sker många våldtäkter. Med tanke på att de flesta våldtäkter genomförs i hemmen av män som är bekanta till offren är frågan om det är där kamerorna ska sitta som Gudrun Schyman föreslår i sin artikel på Newsmill.

Debatten blev rejält hetsig och de båda kombatanterna avbröt ständigt varandra och det är så uppfriskande med en sådan debatt. Inget samförstånd eller respektfullt inväntande av att den andra ska tala till punkt. Mer sådant tack. Men det är en svår balansgång att hålla. Samtidigt gäller det att lyckas få ut sitt budskap och kunna bemöta den andras påståenden så att de går fram. Det kan bli något av politisk pajkastning, som Nils Schwartz skriver i sin krönika i Expressen. Så katastrofal var inte debatten och det är inte lätt att debattera med någon som inte vill svara på frågorna eller bemöta den andres argument. Utan programledaren Karin Hübinette hade det säkerligen urartat helt, men hon kunde med fast och säker hand leda in debatten på rätt spår och ställa de viktiga frågorna och under den här debatten var det nästan uteslutande Jimmie Åkesson som fick de tuffa frågorna adresserade till sig. Inte för att han kunde ge några bra svar på dem, men stundtals upplevdes det som om han hade både Hübinette och Schyman mot sig.

Åkesson och SD kan säkert vinna många röster från de som inte orkar/vill titta djupare på argumenten, som köper vridna statistiksiffror utan att ifrågasätta. Jag menar påståenden som ”det sköljer en våldtäktsvåg över Sverige” är ju ganska lätta att stå emot om man bara tänker till lite. Men om man inte orkar/kan det kan man lätt ta det för en sanning och då är det ju väldigt hemskt och måste stoppas omedelbart.

I en debatt om jämställdhet är det synd att så stor del av den kom att handla om våldtäkter. Även om det är ett hemskt brott är trots allt få som drabbas. Det hade en blivit väldigt intressant debatt om den hade kommit att handla om sådant berör många. Jag hade velat höra Jimmie Åkesson debattera kvoterad föräldraförsäkring, genuspedagogik i skolan och kvinnolönerna. Förhoppningsvis kommer det någon gång under valrörelsen.

Det är bara att hoppas att människor klarar av att tänka lite själva och ifrågasätta politikernas sanningar innan de tar ställning. För jag hoppas att svenska folket tar ställning och går till valurnorna den 19 september.

7 kommentarer

Under Politik