Tag Archives: Victorialoppet

Tvivlar på löparkarriären

Det är ta mig fanken inte lätt att få till det här med träningen. Den här veckan är också en intensiv vecka med fyra pass inplanerade enligt träningsprogrammet. Det kanske hade varit en baggis om de hade varit lite kortare, men nu när jag är mer än halvvägs in i programmet börjar det bli lite längder på de där löparrundorna. Den här veckan är det ett milpass idag följt av styrketräning, på torsdag är det långintervaller på sammanlagt drygt sju kilometer, lördag är ett kortpass på bara drygt fyra kilometer så det är inget problem och på söndag är det 13 km som gäller. Det är ganska många timmar det. Och så ska de tajmas in med matlagning, ätning, väder, barnaktiviteter, gräsklippning, tvätt och eventuella sociala evenemang. Det är en utmaning. Minst sagt. Och så gäller det att hålla sig frisk, hyggligt pigg och resten av familjen på banan för att det ska funka.

Idag har jag bara känt för att lägga ned det hela. Hoppa av. Nöja med mig att som längst springa en mil. Är det verkligen värt den stress det innebär att försöka klämma in träningen i det redan späckade vardagslivet. Och då har jag ändå semester fortfarande. Tänk hur det ska bli när jag börjar jobba och ska försöka springa en vanlig sketen tisdag (eller inte tisdag för då har jag gympan och inte onsdag för då är det badmintonträning…).

Kanske är det det där jobbiga Hornsjöloppet som spökar i min hjärna. Minnet av hur tungt det var finns ju kvar. Det lätta Victorialoppet är helt glömt. Jag kanske verkligen skulle behöva en mil på asfalt för att känna att det kan vara behagligt att springa så långt. Och då också verkligen anstränga mig för att springa långsamt. Inget tidsjagande. Bara distans.

När jag tänker tillbaka på de träningspass jag har sprungits så är det ändå en massa roliga jag minns. Det där med progressiv löpning, kortintervallerna som senaste gången ändå kändes helt okej, snabbdistans där jag är betydligt snabbare än programmet säger att jag ska vara och backintervallerna i skogen. Måste försöka minnas de känslorna. Och unna mig att springa i nuet och inte i framtiden som är när jag får sluta springa för den här gången. Men då måste jag för det första slå av på takten och för det andra lita på att min familj klarar sig utan mig i en timme utan att de blir sura. Då borde det kunna gå. Och så ignorera de där aningarna om halsont som jag får så fort det drar ihop sig till löpning. It’s in my head och inte in my hals.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Victorialoppet avklarat = härligt!

Nummerlapp och plakett

Nummerlapp och plakett

Så var det första av veckans två lopp avklarat. Nio kilometer långa Victorialoppet i Borgholm. Jag har sprungit det en gång tidigare för fyra år sedan och då tyckte jag att det var rätt tungt ett tag. Sprang då på 54 minuter hade jag för mig och kände mig nöjd. Nu hade jag som mål att slå det. Var som vanligt gräsligt nervös innan. Men VARFÖR är jag det? Det är ju inte så att jag på något sätt aspirerar på att vinna eländet. Särskilt inte som Isabella Andersson står på startlinjen också. Eller ändå förresten. Nu sprang man med chip på skon för att få den exakta tiden och det kändes roligt. Startskottet gick och till skillnad från exempelvis Drottning Margaretaloppet i Kalmar är det gott om plats i början av starten. När man sedan svänger in på stigarna i Slottsskogen blir det desto trängre, men det gick ändå bra och jag kunde både passera några löpare och bli omsprungen av några fler. Men det kändes hela tiden bra och jag kände mig stark. Unnade mig en halv mugg vatten efter halva sträckan och tyckte att det var lite segt att komma igång igen, men det släppte ganska snart. Kändes hela tiden bra tills vi svängde in på vägen som går förbi brandstationen. Helvete vilken motvind. Där fick man streta på bra för att inte tappa för mycket fart. Sedan kom belöningen på Storgatan. Dels nedförsbacke och dels publikstöd. Kände sedan att jag kunde trycka på sista kilometern in mot mål och målklockan visade på 51.37 när jag korsade mållinjen. Kände mig supernöjd. När jag sedan kollade resultatet på nätet visade det sig att den verkliga tiden var 50.23 vilket betydde en snittid på 5.35 per kilometer. Vid en koll hemma efteråt visade det sig att jag 2009 sprang loppet på 51.01, men det är skitsamma. Jag är ändå jättenöjd. Och så är det lite roligt att man kan springa och se om man ser folk man känner längs banan och high-fivea ungar som står och sträcker fram sina händer när man kommer skenande. Dessutom är jag inte lika rädd för Hornsjön runt på lördag trots att det loppet är två kilometer längre och terräng. Det kommer att gå bra. Det är bara att mala på, tänka på löptekniken när jag orkar och köra i mitt eget tempo. Inte så många anmälda dit, men någon måste komma sist. Jag får se det som mitt mission att visa folk att man kan vara med i sådana tävlingar fast man springer så långsamt som jag.

Men innan det loppet ska jag försöka hinna med ett backpass och ett pass med snabbdistans.

3 kommentarer

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Anmälda morötter

Victorialoppet

Hornsjön

Så där ja! Då var det gjort. Ingen återvändo. Nu måste jag springa. Ja, Victorialoppet är ju redan om tre dagar så det kanske är i senaste laget att börja träna inför det nu, men det ska nog gå bra trots att jag verkligen har fuskat med träningen den sista tiden. Halsont och målning har satt stopp för det, men nu är jag på gång:) Får väl se loppen som en del av min träning också. Kanske skulle jag ge mig ut en runda redan nu eftersom husfasaden ändå var för fuktig för att kunna målas. Ett par glas vatten och sedan kan jag dra.

Lämna en kommentar

Filed under DN Stockholm halvmarathon, Träning

Pausar och börjar om

Jag kanske helt enkelt ska strunta i Victorialoppet. Jag är helt ur slag. Känner mig tung, omotiverad, motiverad ändå och låg. Jag måste hitta lusten att springa igen. Det är tungt att komma ut och det var länge sedan det kändes lätt att löpa. Det som tidigare var roligt och taggande med kilometertider och många träningspass i veckan är nu bara stressande. Jag måste kanske ta en rejäl paus. Bara vara med barnen, hitta på roliga saker och safta och sylta i köket och när jag sedan plötsligt känner att det vore roligt att sticka ut på en springtur (snälla, låt den känslan komma) byter jag om och springer iväg utan att ha någon kilometertidscoachning i öronen. Jag kan tänka mig att ta med telefonen som mätare av distans, tid och hastighet, men jag får inte veta något förrän jag är hemma igen.

Och jag blir helt deprimerad av att jag har ett asdyrt gymkort som jag aldrig utnyttjar. Jag räknade på det för ett tag sedan och jag lägger mer än 4000 kronor om året på det där gymet som jag besöker någon gång i månaden. Utom på sommaren då jag inte går dit alls. Å andra sidan är det så roligt att vara där. Särskilt på passen, men när jag är där är jag alltid lite stressad för att jag måste skynda mig till jobbet/dagishämtningen/mathandlingen. Jag har en lös plan på att säga upp gymet och sätta undan de pengarna istället till något annat roligt. Istället kan jag gympa två gånger i veckan och EVENTUELLT springa en gång på helgen. Men samtidigt vet jag att jag tycker att det är asstressigt att hinna till den där gympan när jag jobbar heltid vilket jag kommer att göra i åtminstone början av hösten. Men med planering av middagsmaten borde det gå.

Men till att börja med ska jag tillåta mig att hoppa över Victorialoppet om jag känner så på fredag. Och någon Kalmarmil i början av augusti blir det inte.

Kanske är allt bara början på en 40-årskris…

Lämna en kommentar

Filed under Träning

Löpning kanske inte är min sport ändå

Sprang ikväll runt kvarteret (6,8 km) som så många gånger förut. De senaste gångerna har det känts bra, men inte idag. Kanske kan det bero på att jag inte har sprungit på kanske två veckor, men ändå. Det började så fort jag kom utanför dörren nästan. Det var för varmt. Temperaturen hade knappt krupit under 26 grader. I skuggan. Och då skulle jag springa min runda i mestadels sol. Eftersom det redan från början kändes så jobbigt tänkte jag att jag skulle nöja mig med grusvägen fram och tillbaka vilket är knappt fyra kilometer. Eftersom jag tänkte nöja mig med en kortare runda tänkte jag att då fick jag stå på lite istället och öppnade med ett ganska högt tempo. När jag kom till slutet av grusvägen tänkte jag istället att jag kan fan inte ge mig så lätt och svängde vänster ut på asfaltvägen för att köra den längre rundan. Sprang ju till mig syra rätt kvickt och dessutom i stekande sol och motvind. Och så blev jag hungrig mitt i allt ihop. Törstig och med alldeles för torra läppar fick jag redan efter två kilometer. Fy vad jobbigt. Efter tre kilometer gav jag upp och gick en bit för att sedan springa lite till och sedan gå en ganska så lång bit igen innan jag sprang de sista två hem. Men det var inte behagligt eller roligt någon gång under den tiden.

Om en vecka ska jag springa Victorialoppet i Borgholm. Nio kilometer och det är två kilometer längre än jag sprungit någon gång i år. Jag tänkte att det tar jag på ren vilja om jag inte hinner öka sträckan innan dess, men nu vetifan. Löpning kanske helt enkelt inte är min sport. Jag tycker att det är så tungt att ge mig ut. Bara att hitta rätt stund på dagen. Orka byta om till springkläder. Hitta peppet. När jag väl ger mig ut känns det okej. Utom idag då.

Det enda positiva med dagens runda var väl att jag inte skadade mig och att jag inte gav efter för viljan att lifta hem med traktorn som körde om mig. Resten var skit.

2 kommentarer

Filed under Träning

The point of no return

Nu har jag gjort det. Betalat startavgiften till Victorialoppet den 15 juli. Nu finns det ingen återvändo. Anmäld är anmäld och då springer man. I värsta fall får jag väl se det som en träningstur, men helst vill jag ju springa det som ett lopp. Måste försöka masa mig ut imorgon och då springa långt. Det är märkligt vad jobbigt det är när det börjar bli kväll. Jag zonkar ihop totalt och bara längtar efter att få sjunka ned i tv-fåtöljen. På eftermiddagen när jag egentligen skulle vara pigg nog för att springa är jag själv med barnen och dessutom har jag alltid fullt upp då. Men imorgon SKA jag springa. Rälla tur och retur ska det bli. Måste veta att jag orkar. Och särskilt nu som jag ska resa bort i några dagar nästa vecka och inte kommer att springa en meter då.

Dessutom insåg jag igår att jag inte kan springa Hornsjön runt som jag hade tänkt veckan efter Victorialoppet. Jag har ju redan köpt biljett till konsert med Håkan Hellström och The ArkGFA den kvällen och det går inte att hinna båda. Attans. Det här året var jag ju verkligen peppad att springa det eftersom det dels inte blev av för några år sedan när jag var vältränad och för att det verkar vara ett så mysigt lopp. Ja, ja, NÄSTA år då!

Men som sagt jag börjar med att springa knappt elva kilometer imorgon och hoppas på det bästa att det känns bra. Och så hoppas jag på fint väder den 15 juli och att det blir kul för barnen att springa Lilla Victorialoppets Miniklass på 1,5 kilometer. Om de fortfarande vill det då.

1 kommentar

Filed under Träning

Vårkänslor

Första blåsipporna

Våren är verkligen här. Den här lördagen staplades vårtecknen på varandra. För bara ett par dagar sedan kastade jag längtande blickar på det lilla ståndet blåsippor som finns utanför köksdörren. Bara blad och knappt det. Och se här var som kikade fram idag när jag tittade. Eller kikade och kikade. Nu var de så många att de fullkomligen kastade sig mot mig. Underbart! Kasta gärna mer. Sånt där stärker ju ganska rejält och genast kändes det fullkomligt rimligt att både släpa undan alla grenar från det nedsågade päronträdet som att klippa en massa sly av bara farten. Det är ju så roligt att greja i trädgården. Resultatet är så mätbart och det blir så fint. Till exempel såg jag också att typ en tredjedel av grönsakslandet var omgrävt och fint. Märkligt kanske, men vid en närmare titt visade det sig att jag visst hade satt vitlök i höstas. Det hade jag helt glömt bort, men nu tittade flera små lökar upp ur jorden. Var ju också bra att se dem efter som de växte just där jag hade tänkt att sätta gladioliusknölarna i år. Blir alltså lite mer åt öster de vår växa istället.

Ett gråpäronträd mindre i trädgården

Och det blev ju så bra när Emil hade sågat ned päronträdet. Han har sagt det i ett par år att vi borde ta ned det och jag har bromsat. Det är ju lite ångest att ta ned gamla träd och förändringen kan bli större än man hade tänkt sig, men det här blev så bra. Mycket ljusare inne och det lilla det skuggade från söder tror jag varken gör till eller från. Dessutom står solen högre än så mitt i sommaren. Nu ska vi bara tampas med stubben och till hösten blir det till att gräva upp och flytta tulpanlökarna som växer runt stubben.

Redo med finmössan inför första löppasset för våren

Ett säkert vårtecken är också att jag ger mig ut och springer. Ofta brukar det bara bli en gång, men förra året sprang jag ju en hel del och jag hoppas att det blir det i år också. Första milstolpen blir Drottning Margaretaloppet den 19 maj. Fem kilometer längs en bana jag har sprungit tidigare. Det ska nog gå bra, men jag behöver ju lätt springa ganska många gånger till. Idag blev det ungefär 4,5 kilometer och det tog nästan 28 minuter så det finns ju en hel del att kapa där. Förra året sprang jag som bäst fem kilometer på 27,03. Det var när jag sprang Midsommarloppet i Kalmar. Det kan jag ju inte vara med i i år eftersom vi är i USA då (dessutom såg jag nu att det är nedlagt!), men med lite välplanerad träning kan jag sikta på Victorialoppet den 15 juli har jag för mig och det är ju hela nio kilometer. Sprang det förra året och det var ganska så tungt ett tag, men gick ändå ganska så bra. Typ 52 minuter, men jag kommer inte helt ihåg. Får gå in på IFK Borgholms hemsida och titta (51,01 såg jag nu). Även om det var ganska så tungt idag så har jag ändå levt på den där springturen hela dagen. Har haft mycket energi och känt mig pigg. Inte så vanligt på helgen.

Imorgon blir det träningsvärk. Gutt!

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsliv